Lullisgirl skrev 2010-01-20 20:29:17 följande:
Ja eller inte svårt men det är så konstigt att aldrig vara speciellt hungrig eller sugen. Jag är ju den som konstant har haft något i munnen, gärna sött och gott. Brukade jag ha tråkigt tog jag en macka, eller en hel hög med mackor efter en stund behövde jag någe gott fanns det inte hemma kunde jag ställa mig o laga kladdkaka fast kl var 22.00. Fanns det inget hemma kunde jag sätta mig i bilen och fara till närmsta stället som hade öppet (bor på landet så det kunde bli en bit). Jag har dövat min ångest med mat som har framkallat mera ångest. Har i många år ätit i förebyggande syfte (om nån fattar hur jag menar). Det känns på ett vis ganska konstigt att inte äta. Ibland saknar jag faktiskt kickarna som jag fick av att äta...men jag saknar ju inte ångesten och det dåliga samvetet och tankarna på att "i morron ska jag banta..." Just nu känns den här "dieten" för bra för att vara sann. Jag mår FÖR bra. Kan det verkligen vara det här jag behövde för att komma ur mitt onormala förhållande till mat? Jag har bara ätit detta i 20 dagar men det känns inom mig att den här gången är det på riktigt. Den här gången kommer det gå vägen. Men åndå vågar jag inte tro det för jag har trott det så många gånger förr och blivit så besviken och nere så har hela karusellen börjat om från börja... Det blev två ostskivor och en sked tsatsiki gjord på TY i kväll.
Låter som att vi båda har använt mat för att stoppa igen ett hål i själen. Låter flummigt, men det var nån som sa det till mig en gång och jag tycker det stämmer ganska bra.
Kan skicka ett paket. 
