Roses skrev 2010-02-11 23:13:54 följande:
Mmmmm......Han vet att jag har förlorat ett barn men med vem och hur det gick till har han ingen aning om. Han accepterade att det var nåt som hade hänt innan hans tid så han har inte frågat mig mer.Jag äslkar och respekterar honom för mycket för att sitta och berätta för honom hur mitt liv såg ut med min lärare. Hur mycket jag älskade honom (läraren) vill inte att maken ska veta att det har funnits en i mitt liv som jag har älskat lika mycket om inte mer än honom. Jag är inte helt hjärtlös, vill att han ska känna sig speciell nu när det är han som finns i mitt liv. Förstår du hur jag menar? Humata, Hukhta, Huvareshta ( Ahura Mazda / Angra Mainyu )
Jag förstår.
Jag hoppas att du tar till dig av de kloka ord som har skrivits här ikväll. Att du kan börja se det på ett annat sätt. Prata till dig själv som du skulle ha pratat med en person som skulle ha gått igenom samma sak. Som Midka skrev förut.
Det är verkligen inte det lättaste när man mår såhär, men du kommer att lugna ner dig och då blir du förhoppningsvis även vänligare mot dig själv och kan tänka klarare. Jag blir så ledsen när jag ser att du är så hårt mot dig själv. Jag tror att vi alla som läser dina inlägg känner så, att du dömer dig själv alldeles för hårt. Men det är en insikt som du själv måste komma fram till. Vägen dit är svår, men för din egen skull OCH för de som älskar dig måste du ta itu med dina skuldkänslor.