• Mjufs

    Chips till en 2-åring???

    Idag när jag var på Ica var en mamma där med sitt lilla barn som jag uppskattade vara ca 2-3 år. Så fort de kom in i affären tog barnet sikte på något och ropade "Ips! Ips!". Såg att det var chipshyllan barnet sprang mot. Eller sprang, tultade snarare, barnet kunde ju knappt gå än. Mamman gick efter och sa "Vill du ha chips? Ja okej då, men du får inte öppna påsen förren vi kommer till moster." Till råga på allt var det bara söndag.

    Är det bara jag som reagerar på detta? Jag har inga barn själv, men är det inte lite konstigt att ge barnet chips vid så låg ålder? När jag själv var lite visste jag inte ens var chips var förren jag blev 5-6 år...

    Vad tycker ni? Är jag gammaldags kanske?

  • Svar på tråden Chips till en 2-åring???
  • Justess

    På FL frodas präktigheten och själgodheten. Vari ligger faran att en 2-3 -åring får chips ibland? Självklart är det ju inte hälsosamt att äta chips varje dag, men någon gång då och då är knappast farligt. Dessutom har det varit en massa helger nu och i vår familj innebär det iaf att det blir lite mer godsaker än vanligt, så kanske även för mamman i TS. Inte heller det ser jag som skadligt då jul/nyår bara infaller en gång om året.


    Man bör säga sanningen, men alla sanningar bör inte sägas.
  • AnnaLüceraMehr

    Vår tvååring (2 år och 8 månader om det har ngn betydelse)äter chips när alla vi andra i familjen gör det. Dvs kanske en gång i månaden....


    Den som aldrig tvivlar är inte klok
  • Quiet thoughts
    Carro skrev 2010-01-03 21:39:17 följande:
    Varför ens bry sig om vad andra ger sina barn??? Min son får äta chips precis när han vill och då jublar jag! Varför? Han är en matvägrare som knappt äter ngt annat än sin välling gjord av sondnäring. Hans läkare har tom sagt att "om han så vill ha kanelbullar i en hel vecka, ja ge honom då kanelbullar i en hel vecka! Det vktiga är inte VAD han öter utan ATT han äter" Har det någonsin slagit dig ts, att allt inte är svart eller vitt?
    Mycket bra det med, har själv en flicka som har cancer och hon äter inte alltid då cellgifterna tar bort aptiten, men de gånger hon äter får hon det hon vill ha, om än bara smörgåsar.
    För de som inte lever i situationen är det lätt att säga, gör så, gör si, ge det och inte det.
  • Athema

    Jag tycker det är ok om barnet får smaka om man har något men inte i stora mängder. Hade en vän som var på bio med sin 2 åring och då kan man ju tycka att dom kan få nå litet men 2årigen hade fått en hel mellan popcorn och mellan cola för sig själv och dessutom ätit upp allt och det kan jag tycka är lite förmycket. Det måste ätas med måtta speciellt små barn, till och med vuxna borde hålla sig till en lagom mängd.

  • Carro
    Quiet thoughts skrev 2010-01-03 21:43:23 följande:
    Mycket bra det med, har själv en flicka som har cancer och hon äter inte alltid då cellgifterna tar bort aptiten, men de gånger hon äter får hon det hon vill ha, om än bara smörgåsar.För de som inte lever i situationen är det lätt att säga, gör så, gör si, ge det och inte det.
    Visst är det så, det är så himla lätt med pekpinnar när man inte själv befinner sig i en sån sits..
    Men det är ju verkligen så, om ett barn som inte vill äta ber om ngt, då ger man det med glädje, oavsett vad..
    Själv är jag jättetacksam att sonens läkare poängterade det, att det viktiga är inte vad han äter, för av ngn konstig anledning så tystnar dömande människor aningens fortare när det är en läkare som sagt att det är ok.. {#lang_emotions_wink}
  • Um muhammed

    Min minsta son är 1 1/2 och han äter chips utan problem, är ju ganska hemskt om dom större barnen på 4 och 5 år får medans han inte får några.
    Sen chips på en söndag..tja varför inte, vi har inga speciella dagar då barnen får godis utan det kan vara på både en tisdag eller söndag.

  • Mad as snow
    MrsCharlotte skrev 2010-01-03 21:32:24 följande:
    Varför är det patetiskt? Hon ställde det som en diskussionsfråga för hon ville veta hur föräldrar ser på denna frågan.  Det är säkert som du säger, att man ändrar uppfattning om många saker när man själv får barn. Men det ändrar inte faktum att de flesta faktiskt INNAN de får barn har en uppfattning om hur de ser på barnuppfostran. Det är inte patetiskt, det är ganska normalt faktiskt.  Du dömer mer än vad hon gör
    Håller med dig helt och hållet. För övrigt är jag lite trött på "sluta-döm"-flosklerna på FL om jag ska vara ärlig. Om folk inte ställde sig frågande inför andras beteenden skulle inga trådar startas över huvud taget.
    No tears, please. It's a waste of good suffering.
  • anyXX
    snillis skrev 2010-01-03 21:42:30 följande:
    Jag hade också en massa tankar om hur jag skulle uppfostra mina barn och vilka regler jag skulle ha när jag blev förälder. Bl a skulle de inte få sitta ensamma framför en film, vi skulle inte gå på hamburgerrestaurang annat än i undantagsfall, vi skulle absolut inte servera glass efter maten om det inte var nåt särskilt, jag skulle aldrig "hota" mina barn med att om du inte gör si så blir det så etc etc etc. Sedan fick jag barn och kastades in i det som kallas verklighet Det är jättekul att du reflekterar och engagerar dig i dessa frågor. Hoppas att du minns dina tankegångar när du sedan sitter där med dina egna små telningar. Och kanske kanske kanske ler du en smula över att du kanske kanske kanske inte riktigt tänker samma då
    Hehe precis så är det :D tänkte också en massa om hur jag skulle säga nej till allt onyttigt, bara köpa unisexkläder (absolut inget rosa!!) osv. sne står man där och allt är inte längre så svart eller vitt.... man upptäcker att det faktiskt är lite konstigt om man själv skulle få lov att äta chips, klä sig i rosa osv men att barnen inte skulle få det! 

    min tjej är 22 mån och hon har smakat chips och godis ibland. skulle väl inte köpa chips bara för att hon sprang och skrek om det i affären, å andra sidan vet man ju inte om föräldern i fråga gör det varje gång el om det var en engångsföreteelse.
  • Missimo84

    Har en liten fråga bara, men majskrokar e de friterade?

  • Quiet thoughts
    Carro skrev 2010-01-03 21:47:01 följande:
    Visst är det så, det är så himla lätt med pekpinnar när man inte själv befinner sig i en sån sits.. Men det är ju verkligen så, om ett barn som inte vill äta ber om ngt, då ger man det med glädje, oavsett vad.. Själv är jag jättetacksam att sonens läkare poängterade det, att det viktiga är inte vad han äter, för av ngn konstig anledning så tystnar dömande människor aningens fortare när det är en läkare som sagt att det är ok..
    Här klagar ingen heller de få gånger apriten finns snarare severar läkarna själva om dom kan åt vår dotter.
Svar på tråden Chips till en 2-åring???