Bajsa på sig!
Är du rädd för det eller har du gjort det, dela med er av erfarenheterna!
Själv tror jag jag skiter i vilket för bm mfl has seen it all, men allting är ju alltid relativt, visst!
Så, tell us your quete little story!
-
-
Svar på tråden Bajsa på sig!
-
Bra tips! Ska jag också fixa och hålla tummarna för att jag "hinner" göra det innan vi åker in...annars kan man väl ta dem med sig dt!?Kinga skrev 2010-01-06 11:34:12 följande:Under min första förlossning bajsade jag på mig,hade den sexiga blöjan. Det var innan krystvärkarna satte igång och i det skedet vet man inte vilket hål det kall komma ifrån. Ytters obehagligt, detta har satt djupa spår skall jag säga.Sen att jag ville gå på toa mitt i allt detta för att torka mig men BM inisterade på att vara med var nog värre än värts!!! Andra förlossningen, när värkarna väl startat skickade jag iväg mannen till Apoteket för att köpa mig Microlax. Tömde alla tre(det var tre-pack) innan jag åkte in, bajsade inget under förlossningen, SÅ SKÖNT. Hade inte heller ont efteråt där bak vilket jag tror kan ha berott på att jag vart tömd. Med min förstfödda kunde jag inte gå på nästan två veckor. -
helt sjukt att det jag är mest rädd för under förlossningen är att bajsa på mig, komma in orakad.... och såklart spricka hela vägen.... fy fan bli nervös at bara tankarna....
-
Men om de som vill tar laxeringsmedel känns det som om det kommer läcka o sipra under krystandet, det sa vår bm att det lätt gör så hon rekomenderade inte det heller..
jaja...;) -
jag kan säga att i det skedet ( strax före krystvärkarna när det tryckte på DÄR BAK) så kändes det inte så viktigt eller genant heller för den delen om det kommer bajs.
Hade oxå tänkt en del på detta innan förlossningen, men när man väl var där så var jag var jätteinne i värkarbetet, det var ett totalt annat fokus än om det kom bajs eller inte
Den enda som småflinade lite åt det var min man, i efterhand - men det kan jag bjuda på -
Jag var livrädd för det.. Pratademed bm på fl om det och då släppte faktist rädslan.
Bebisen han aldrig komma när jag hade den bm men hur som häldst så kom det inget "i brallan" ändå. Fes bara vid de första krystvärkarna.
Sen hade jag inte märkt om jag gjrde i brallan häller då sonen kom med sugklocka och jag hade tappat kontrollen. -
Hahah vilken rolig tråd! Skrattar så jag gråter när jag läser vissa inlägg!
Jag funderade inte alls på det inför förlossningen, tänkte att händer det så händer det, de har ju ändå sett det mesta. Var inte speciellt sugen på lavemang innan eftersom jag inte tycker att det är så mysigt att vara lös i magen...Jag vet att det kom lite bajs en gång eftersom jag kände hur bm torkade mig i rumpan, frågade mannen efteråt men enligt honom så var det inte mer än en "harskit"...
-
Jga kan känna nu att det skulle kännas jobbigt, men vet sen förra förlossningen (som slutade i snitt) hur jäkla väck man kan vara (tex upptäckte jag plötsligt att jag hade dropp i ena handen utan att ha en aning om hur den kommit dit och jag som var så nålrädd...), så jag tror verkligen inte att jag kommer bry mig.
-
På vilket sätt tappade du kontrollen? *nyfiken*LilaRos skrev 2010-05-06 16:36:02 följande:Jag var livrädd för det.. Pratademed bm på fl om det och då släppte faktist rädslan.Bebisen han aldrig komma när jag hade den bm men hur som häldst så kom det inget "i brallan" ändå. Fes bara vid de första krystvärkarna.Sen hade jag inte märkt om jag gjrde i brallan häller då sonen kom med sugklocka och jag hade tappat kontrollen.
-
Tror inte jag gjorde det med något av barnen, det var i så fall inget jag märkte och ingen som var med har sagt något heller. Under värkarbetet med första barnet blev jag så illamående att jag länge satt på toa med en hink framför mig och det "kom i båda ändar", så att säga. Så när jag kom in till förlossningen fick jag näringsdropp för att kroppen var så tömd och slut. Så det fanns nog inget kvar att "klämma ut". Med andra barnet gick allt så snabbt, 4 timmar från första värk, så jag hann varken gå på toa, må illa eller "bajsa på mig"...
-
Skönt att tvåan gick så snabbt..;)ploten skrev 2010-05-13 11:22:32 följande:Tror inte jag gjorde det med något av barnen, det var i så fall inget jag märkte och ingen som var med har sagt något heller. Under värkarbetet med första barnet blev jag så illamående att jag länge satt på toa med en hink framför mig och det "kom i båda ändar", så att säga. Så när jag kom in till förlossningen fick jag näringsdropp för att kroppen var så tömd och slut. Så det fanns nog inget kvar att "klämma ut". Med andra barnet gick allt så snabbt, 4 timmar från första värk, så jag hann varken gå på toa, må illa eller "bajsa på mig"...
Ibland undrar jag hur länge man kämpar hemma först och vad är dte som avgör att man åker in. När man inte står ut längre kanske?