fraaajda skrev 2011-06-13 19:38:23 följande:
Jag är så arg nu i efterhand och så besviken att jag lät det gå till på det här sättet.
Men det är lätt att vara efterklok.
Hej!
Det låter verkligen helt hemskt! Jag lider med dig. Det är svårt att tänka klart när man är mitt uppe i det, man blir så medtagen, och som skrivits så litar man på sjukhuspersonalen. Har dåliga erfarenheter själv, även om det inte var så här dåligt. Men det är verkligen inte lätt att veta hur man ska göra. Försök till nästa gång att resonera gemensamt om hur ni ska agera, när ni vill sätta stopp, vad ni kan acceptera... och fråga INNAN hur lång tid det tar med lugnande, etc. Vi har bett i förväg att få lugnande men ändå har de inte beräknat tid för lugnande, och då har det inte kunnat ges.
Bra att ni har en barnläkare som ska hålla i trådarna åt er, det underlättar nog. Men släpp inte kontrollen helt, de kan också göra misstag. Fråga, fråga, fråga, och läs på mycket. Det är nog enda sättet. Be också alltid att få journalerna, så att ni har dom hemma.
Vi har ingen erfarenhet av lugnande men har läst att de ska bli "lulliga", antar att det är lite som att ha druckit vin i lagom "lull-mängd"? Amanda verkade tycka att det var obehagligt och gjorde ont att få katetern, men skrek inte alls så som du beskriver.
Skickar många kramar!