Aj katten, jag brukar ha full koll på att börja en ny tråd innan den gamla tar slut men missat det denna gång, hoppas så många som möjligt i den gamla hittar hit.
Här samlas vi med barn som har problem i njurar och urinvägar. Vi stöttar och peppar varandra och hjälper till med ev svar på frågor.
Den gamla tråden:
www.familjeliv.se/Forum-3-22/m47879078.html
Kram Anna
Nu har Våran Hilding med stor sannolikhet fått sin första UVI och han har fått Bactrim för det. Jag frågade här tidigare i veckan vilka som var de första tecknen eftersom Hilding var på så dåligt humör. Idag fick han feber, och vi åkte in när febern var 38,2 (den gräns vår läkare satt). När de testade urinet med sticka så visade det positivt på nitriter, vita och röda blodkroppar. Han grät när kisset kom också. Vi får svar på urinodlingen på fredag.
Min fråga till er med erfarenhet är: Vad händer nu? Byter man profylaxantibiotikan (han har Trimetoprim)? Eller fortsätter man bara att avvakta?
Suck. 
Idag skall jag bada han för första gången efter operationen så förhoppningsvis trillar av den sista omläggning och jag får se hur såret ser ur i ljumsken. Den har suttit i 2 veckor trotts att vi duschade honom och vill absolut inte börja avlägsnas. Märkligt!
Usch så otäckt för er Virga! Och så ledsamt att behöva fortsätta med RIK-ningen...
Vad säger läkarna nu då, vad blir nästa steg?
Hilding måg ganska bra, men jösses så dålig i magen han blev av Bactrimet! Han hade ju slem-vattniga diarréer redan av Trimetoprimet men nu blev det ju ännu värre. Det går åt mååånga blöjor nu. Hoppas det blir lite bättre. Är era små väldigt dåliga i magen av sina antibiotika?
Shea Bactrimet var grymt, lillan hade diarré dygnet runt till kuren var över :( Fick ge vätskeersättning o hon åt dåligt. Tur man kunde amma! De andra mår hon OK på. Krya på han!
Hej allihopa! Jag e ny härinne, har en tös på 13 mdr med dubbelsidig reflux grad fyra. Har bara vetat om detta sen tre veckor tillbaks o det e tufft! All osäkerheten om hur det ska gå...ska det växa bort av sig självt, måste man operera, hur många år ska hon vara på profylax, hur många infektioner kommer hon att få etc etc. Speciellt svårt e det när hon inte visar knappt några tecken när hon har UVI. När njur-bäcken infektionen upptäcktes hade hon bara 37.7 i feber alltså ingen feber enligt vårdens standard, och två skrikattacker. Det var under den andra som jag kände att något var helt galet, rädd blev jag. Då var hon 8 mdr gammal och svår att läsa av, men jag packade direkt o åkte in med henne. Väl därinne kände jag mig lite dum för hon verkade må bra igen o åt o drack som vanligt. MEN vilken tur jag gjorde det! Kisseprovet o snabbsänkan visade var problemet låg plus att hon var jätteöm vid njurområdet så hon lades in direkt med penicillindropp i armen o jag som trodde hon kanske hade en öroninfektion, var helt paff!
Sedan fick hon UVI gång på gång till vi äntligen kunde få MUCG undersökningen gjort o då var svaret som sagt allt annat än glädjande:( Nu har jag stenkoll på henne och varenda gång hon verkar må dåligt, ja då undrar man ju om det e UVI och ofta tar jag kisseprov o lämnar in det för säkerhets skull. Ingen feber hade hon i samband med de andra UVIs så det e SVÅRT att veta när det e på gång! Nervöst o stressande e det. Nu ska vi in o kolla så att blåsan fungerar som den ska, hoppas på ett positivt svar då!
Tack för att ni finns härinne, för eran erfarenheter är så mycket värt när man står här o känner sig ensam med detta!
Hej Mackenzie!
Usch vad jobbigt att ni inte riktigt har något säkert tecken på uvi, förstår att det är nervöst. Jag känner mig också lite orolig ganska ofta. Känner precis igen det där med att känna sig dum när man är hos doktorn. Vi var på akuten inatt igen för Hilding började kräkas, satt där i 5 h, fick sedan åka hem igen.
Läkaren skulle ringa idag, men det gjorde hon inte *MORR* och nu finns ingen läkare att nå förrän på måndag. De skulle meddela svaret på odlingen för det var inte säkert att det var uvi trots nitriter, röda & vita blodkroppar i urinet. (Vad är det om det inte är uvi?) Det känns ju väldigt onödigt att utsätta honom för den här antibiotika-mag-tortyren om han inte har uvi...
Febern har inte börjat ge med sig än, borde den inte ha gjort det nu efter två dygn?
Idag har det vänt nu är han nästan feberfri och mer sitt vanliga jag igen. Jag var ju så fundersam i början av veckan eftersom han var så gnällig, ville vara i famnen hela tiden. I vanliga fall kan han ligga och jollra med sitt babygym ganska långa stunder. Just nu ligger han och pratar med en nallebjörna som hänger ovanför babysittern, så nu känner jag mig lugnare 
Jag ringde faktiskt 1177 igår och frågade om det fanns något sätt att komma i kontakt med läkaren. Då ringde sjuksystern på 1177 upp akuten och lyckades få tag på läkaren som ringde upp efter 10 min. Anledningen till att hon inte ringt var att de inte fått några provsvar ännu. De skulle ringa idag igen, fast än har ingen ringt.
Fy så besvärligt att ha problem att bajsa dessutom Mackenzie! Är hon alltså hård i magen trots profylax?