USA tråden!

SwedishMamma:
Jag tror helt klart att vi utlandssvenskar funderar igenom en evetuell separation en, två och tre gånger extra i jämförelse med par beoende i Sverige.

Alla har vi våra dalar i äktenskapen, men det är fasen inte bara att gå skilda vägar. Och det är definitivt en av nackdelarna med att vara hemmafru; man är beroende av sin mans inkomst. Visst skulle jag kunna få ett jobb och visst skulle jag få alimony, men det skulle ändå bli väldigt väldigt tufft rent ekonomiskt (på ett annat vis än det skulle bli i Sverige... bara barnomsorgsavgifterna skulle äta upp större delen av min lön).

Det enklaste (rent ekonomiskt) skulle då vara för mig att flytta till Sverige... med barnen? Skulle Dino gå med på det? Jag skulle då fan inte gått med på det om vi skilt oss när vi bodde i Sverige och han velat flytta till USA med barnen. ALDRIG!

Så, man sitter ju fast på ett annat vis. Nu har det tack och lov inte kommit upp... och efter 12 års äktenskap och två barn, så hoppas och tror jag inte heller det kommer bli aktuellt.

Men det är intressant att du tar upp frågan, för jag tänkte faktiskt på det så sent som igår, att ingen här i tråden är skild. Eller? Ingen har barn från ett f.d. äktenskap, eller hur? Några har bonusbarn vet jag.

Jag tror att en fordel med att vara gift/sambo med nagon fran ett annat land ar att man redan fran borjan vet att man ar olika och tar med det i berakningen. Jag vet sa manga par fran samma land som inbillar sig att de ar sa otroligt lika i allt och som blir chockade den dag de upptacker att de faktiskt inte ar sa lika som de trodde. Jag och min man ar valdigt olika, bade pga personlighet och kultur, sa det ar nagot vi har vetat om fran borjan och som vi har jobbat med (och ocksa skrattat mycket at nar vi tycker helt olika om saker). Och visst kampar man kanske lite extra for aktenskapet om man vet hur mycket mer som star pa spel an i ett svensk-svenskt aktenskap (oj, nu later det som om jag och maken har aktenskapsproblem, men sa ar inte fallet). Sedan pa minussidan sa tror jag ocksa att manga som kanske egentligen hade matt bra av att skiljas inte gor det eftersom det blir sa valdigt mycket besvarligare om man kommer ifran olika lander. Om vi skulle skiljas skulle jag helt klart vilja flytta till Sverige for att vara nara mina foraldrar, men det skulle ju aldrig ga om maken ville stanna kvar har pga barnen.

KS:
Nu ska jag inte svara för Madde, för det kan hon nog själv, men hon bor väl inte så jättestort och imponerade här efter vad jag förstått...

Ok. Jag ska ha barn i juli och ja tänker inte bo hemma hos mina föräldrar med en nyfödd bebis. Jag har tänkt flytta till sverige i april och sedan ska josh komma i början av juni är det tänkt. Ni som inte är stockholmare förstår nog inte hur svårt det är att hitta nånstans att bo. Kan börja med att jag helst inte vill bo i lägenhet. Har gjort det sen jag flyttade hemifrån och är trött på det. Och en 4a i sverige är ju som en 3a här. Dvs 3 sovrum. Inte en chans att vi ska bo 4 pers med 2 sovrum.. det skulle kanske gå i max 6mån men efter det skulle det inte va hållbart. Om mina föräldrar går in som borgenärer så är det ju inte för att vi inte har råd att köpa nåt själva, det är ju för att banken inte kan ge oss lån om inte josh (lr jag) har jobb i sverige. Josh ska börja söka jobb när han får besked fr ambassaden och förhoppningsvis kanske vi kan få lån iaf om han hittar nåt. Men gå in på typ blocket o titta på hus att hyra söder om sthlm så får ni se att det finns verkligen ingenting.. så vad ska vi göra?