mindre värda barn?

För att vi ensamstående är så j*vla enastående att alla andra är avundsjuka att vi klarar av att uppfostra barn så j*vla bra "ändå"!!

Jag minns att jag nyfiket frågade en väninna hur hon trodde att det skulle gå när jag fick veta att hon valt att bli ensamstående förälder, inte för att jag tyckte att hon eller barnet var mindre värd utan för att jag tvivlade på att jag själv hade orkat det utan den avlastning pappan gav (hade då två blöjbarn, varav ett med kolik och det andra öronbarn) så det var väl snarare nån slags förundran/beundran...

Därmed tänker jag att det kanske inte tvunget är så att de som undrar ifrågasätter er kapacitet som ensamförälder utan bara helt enkelt är nyfikna och lite imponerade?

Måste vara något sånt! man blir så lack när man läser vad andra skriver om att dem borde tänka igenom detta 3 gånger osv, även jag fick det svaret av några släktningar när dem fick veta att jag skulle få barn!

man är inte sämre för att man är ensamstående!
så även om man är tillsammans med pappan och han må vara en alkolist, skulle barnet bli lyckligare just för att han är under samma tak men som är dyngrak varje dag, då hade barnet fått det bättre utan sin pappa under samma tak!

finns fan inget fel med att vara ensamstående !

jo men det är aldrig ett par som får frågan " klarar ni detta"
alla som vet att dem väntar barn och är beredda att ta sitt ansvar vet vad som väntar och om man nu beundrar den ensamstående så mkt varför kan man då inte bara berömma och säga, Shit, du e verkligen stark om du klarar det för det är inte lätt!

Man vet att det inte är lätt med barn! det är inte alltid lätt att vara mamma iheller!
måste man verkligen döma människan innan man tänker efter!

Nej det har jag inte, jag väntar mitt första och jag är själv ensamstående !

Jag misstänker att mycket av det är (som jag skrev) nån form av överföringsgrej - mer eller mindre medvetet reflekterar man över hur man själv skulle ha klarat av det...

Sen kommer det naturligtvis in en hel massa egna värderingar och erfarenheter i mindre genomtänkta uttalanden, och det är tråkigt att vissa känner sig tvingade att uttala dem. Man FÅR och BÖR naturligtvis ha åsikter - men man måste inte alltid och i alla lägen vädra dem, speciellt inte om de är avsedda att såra!

Du har förhoppningsvis gjort ett aktivt val att skaffa barn som ensamstående och då är det DU som får hantera det valet - om det mot förmodan senare skulle visa sig att det av någon anledning inte skulle fungera för dig och barnet - då först finns det kanske anledning för andra att reagera - men det vet man ju först efteråt.