Jag är sjuk i matmissbruk...

Det beror på VARFÖR man har ett missbruk. Om det handlar om receptorer i hjärnan som är otroligt känsliga kan det trigga ett missbruk och sålunda ofta avhjälpas av att utesluta kolhydrater.

Handlar det om något annat, ja då är det psykolog man behöver.

Men många människor idag äter för lite fett och protein - så att pröva förlorar man ingenting på.

Ja det kan vara olika, jag är mer en periodare, äter godis i massvis i en vecka, uppehåll en vecka. Sen tar jag en godis kan jag inte sluta äta utan börjar om i någon vecka.
Min pappa är periodare(alkohol) undrar om det är ärftligt?? Fast kan vara socker istället??

Jag vet precis hur det är.

Klassiskt fel... för lite under dagen så du blir hungrig på kvällen. Jag är likadan!

78 - Man brukar ju tala om "berondepersonlighet" eller liknande, så jag tror att det kan ha ett samband. Att man har lite svårt att sätta stopp i tid..

Reductil skrivs inte längre ut i sverige då det var för svåra biverkningar.

Jag tror faktiskt att det kan vara till stor hjälp att minska ner på just socker i maten, hellre fett än socker, för då blir inte suget lika kraftigt. Jag försökte utesluta socker i maten o tänkte att jag hellre fick äta chips än choklad. O allteftersom sockersuget försvunnit så har "hetsätningssuget" efter chips o dyl också försvunnit.

Mmm, du har blivit besatt av att inte stoppa i dig kolhydrater, istället för att äta en väl balanserad kost bestående av proteiner, kolhydrater och fett. Så vettefasiken hur "frisk" du är från ditt osunda beteende egentligen.

Alkohol består ju av kolhydrater och de är ju socker. Om jag inte har helt fel.

Jag är totalt matmissbrukare, väger idag 180 kilo. Vissa perioder gör jag fasiken inget annat än att äta. Väntar på en operation och kommer att få det. Så du som vägde 200 kg här i sundsvall gör de operationer på så stora, så be om en remiss hit. Och de har nyligen gått ut med att  de ska ta in mer människor som ska opereras med gastric by pass utomläns. För att tjäna pengar. Men vill bara säga att det är jätteviktigt att du kliver upp ur sängen efter en sådan operation. De var en som tyvärr inte klarade sig pga det.

Just nu är jag inne i en period där jag försöker begränsa mig och har gått ner ett par kilo men har fått kämpa som en dåre. Och operationen börjar ju närma sig så jag hoppas att mitt liv som så här tjock börjar få ett slut. Livet är verkligen begränsad, det är det. Men jag är ensamstående till en tjej och jag klarar av det. Men jag är livrädd när jag är ute för jag kan inte ta mig upp när jag ramlar. En har jag inte ramlat en enda gång men om jag gör det måste jag be om hjälp från någon eller ringa dotterns pappa alternativt ambulans. Men jag har broddar och stavar när jag är ute.

Men jag har bestämt mig för att jag har rätt att vara lycklig trots att jag väger 180 kilo och tro det eller ej men det känns som om jag har funnit lyckan trots ett så begränsat liv som jag lever. Bara en sådan sak som att gå på bio, jag får inte plats i stolarna och biografen vägrar att ta in en stol som jag kan sitta på. Så jag kan inte gå på bio med min dotter. Men endå är jag glad och lycklig och de beror mycket på att jag vet att jag får operationen i och med att jag vet att de finns ett slut på detta.

Fast hon har ju inte ätit för lite under dagen. Det som TS radar upp innan kl 18 täcker ju mer än väl kroppens behov av kalorier.

TS - sluta helt med socker och vitt mjöl! Helt och hållet. Efter några veckor, när den värsta abstinensen har lagt sig, kommer du att ha ett helt annat förhållningssätt till det.
Ät mycket mycket mer grönsaker, helst gröna grönsaker. Cravings efter div. onyttigheter handlar väldigt ofta om att kroppen har fått i sig för lite mineraler. Det är därför man kan bli sugen på saker trots att man är mätt.

Det är bara du som kan ta tag i det här. Det är bara att acceptera att det är du som bestämmer vad du äter. Att du är sugen är inte samma sak som att du måste. Varje gång du känner jättejobbiga cravings - ring till någon och prata ut om det! Eller skriv dagbok!
Jag har blivit av med mitt mat- och sockermissbruk. Jag hade jätteproblem med maten i 20 år och är idag helt fri från det. När det var som jobbigast skrev jag alltid dagbok. Ibland kunde jag skriva 20 ggr om dagen! Där skrev jag hur min craving upplevdes, vad jag var sugen på, sen gjorde jag en lång lista med argument till varför jag inte borde äta det. Jag stannade upp i stunden och analyserade det. När det var klart var det MYCKET lättare att stå emot begäret.

Veckohandla och köp bara nyttig mat. Det är när man småhandlar som det lätt slinker ner en massa crap. Det du inte har hemma kan du inte äta!

Jag tycker alltid att det är lika lustigt när människor tipsar om en massa dieter till en matmissbrukare. Speciellt de som ska utesluta en massa. Förbud, förbud, förbud. Åt helvete med alla förbud och uteslutningsmetoder, säger jag bara.

Hur vore det om ni förstod att det inte går ut på en massa förbud, utan att försöka lära sig en sund mathållning där man faktiskt KAN unna sig en god bakelse eller vad fan man vill, utan att det ska ta över hela ens liv?

Amen! Håller med!