Jag är sjuk i matmissbruk...

Ta bort kolhydraterna i maten, kolhydratmängden står på alla livsmedelsförpackningar, håll dig under 5-7 per 100 gram!
Sockersuget försvinner på en vecka. Jag lovar!
Bröd är big no no! kolla kolhydraterna på allt bakat!!!

läs tex. om LCHF dieten.

lycka till

Jag känner så väl igen mig.
Jag smygåter för att fylla det där "tomrummet", för att döva ångesten och för en stund få må bra och njuta.
Problemet är ju bara att när chokladkakan eller vad det nu var jag tryckte i mig är borta så kommer ju allt tillbaka värre än innan.

När jag misslyckas och står där med en halv bunke kakdeg kvar så blir ju ångesten, ilskan och självhatet så mycket värre. Ändå är det så otroligt svårt att sluta.
Ju sämre jag mådde desto mer åt jag och så fick det mig att må ännu sämre. En ångestfylld ond cirkel som kändes omöjlig att ta mig ur.

Men, det sägs ju att summan av alla laster är konstant och jag har faktiskt upptäckt att det stämmer till viss del. Jag började styra upp mitt matintag så hårt jag kunde - 5 påsar allevo/nutrilette om dagen - Absolut inget annat!
Jag såg snabba resultat och det fick motivationen att stiga. När kuren var slut var det lättare att strunta i den där lilla rösten som säger "visst förtjänar du en massa fett och socker nu?" hela kvällarna. Jag började promenera, gå stavgång, så ofta jag kunde. Kilona började ticka neråt. Inte jättefort men i sådan takt att jag kunde behålla motivationen.
Promenader övergick till joggingrundor och jag blev medlem i ett gym. Nu tränar jag så ofta jag kommer åt och det har blivit lite som min nya drog.
Endorfinkicken efter träningen är en såå mycket bättre kick än den ångestladdade sockerkicken efter smygätandet.
Jag kämpar för att inte halka tillbaka i den onda cirkeln och de gånger jag trillar dit så försöker jag plocka upp migsjälv så fort som möjligt.

Något som verkligen kändes bra var när jag efter 14 år ihop erkände mitt smygätande för min man. Nu vet han om det och kan stötta mig när suget sätter in. Det är otroligt skönt.

 

Ts, jag känner igen mig och inte är det roligt att känna ett behov av att äta konstant hela tiden. Jag sökte hjälp på hälsocentralen, ska finnas på alla vårdcentraler/sjukhus, vad jag vet i alla fall. Där kan du få hjälp med ditt matmissbruk. För ju längre tid du låter det gå innan du tar tag i det, desto svårare blir det. Lycka till!