• Anonym (XXXXXL)

    Jag är sjuk i matmissbruk...

    Idag har jag ätit:

    En baguette med skinka, ost och gurka till frukost.

    Lunchen blev 4 potatisbullar, blomkål, broccoli, svamp, majs, oliver, vatten. Delade en Delocatoboll med en kollega.

    Mellis 2 drömmar-kakor, 1 tekaka med cremefraiche och sallad på.

    Kvällsmat; Fullkorns snabbmakaroner, korv, ketchup, senap. vatten.

    Sen, efter kl 18 har jag ätit detta:

    1 minisemla med mandelmassa å grädde.
    2 små bakelser Pannacotta med hallonfromage.
    1 stor semla med äppelsylt och grädde.
    10 marianne-godisar
    5 dumlekolor
    ca 100 g vitlökssalami
    ca 1 hård macka
    vatten
    1 kopp te...

    Det absolut värsta av allt är att jag INTE är mätt... Det är sjukt. Jag är sjuk. Riktigt sjuk... {#lang_emotions_throwup}{#lang_emotions_frown}

  • Svar på tråden Jag är sjuk i matmissbruk...
  • maggsan

    från oss alla


    Be my enemy - and you will die
  • Anonym
    Anonym (XXXXXL) skrev 2010-02-16 00:44:17 följande:
    Larvig? Ja, säger du det så är det väl så. Det du inte förstår (utifrån vad ajg läst, men det är svårt att skilja på Anonyminkäggen åt, vet ju en vem/vilka som ligger bakom åsikterna) är hur hjärnan fungerar. Detta är inte LÄTT. Detta är inte SÅ BARA... Har itne påstått att du är okunnig eller att smalisar inte får skriva, men det är en viss attityd som kommer ifrån dig som jag tolkar som att "gör si, gör så" och "bara gör så". Jag tycker synd om mig själv, JA. Men jag har inte lagt mig på sängen och gett upp. Om du läser lite tillbaka så har jag sökt vård men att vårdkön är lång, upp till 18 mån. Jag lyssnar och tar till mig om det kommer nått nytt jag inte känner till, det har än så länge inte kommit nått nytt i tråden.

    Ja jag kanske uttrycker mig på så sätt å det är ingen som tvingar dig att lyssna på mig. Men jag undrar om du nu vet allt har du försökt leva upp till det? Kanske låter hårt när jag säger det här men har du tänkt på att du kanske inte har något val mer än att leva upp till det du vet! Nu minns jag inte om det var du som hade barn men om du inte vill att dom ska vara utan sin mor så har du ju inget val. Säger inte att du kommer dö men risken är ju större. Att förlora sin mamma är det ingen som vill och framför allt inte i förtid. Tro mig, jag har förlorat båda mina föräldrar som med stor sannolikhet dog av något dom var beroende av. Man slutar och börjar igen för man tror att sånt händer inte mig, men det kan hända vem som helst.
  • Anonym (XXXXXL)
    maggsan skrev 2010-02-16 00:52:16 följande:
    från oss alla
    Ja och nu på allvar från mig, sängen hägrar...
  • Anonym (Varit där)

    Dom som påstår att det bara är att lägga om kosten vill jag klappa på huvudet och skicka hem o funkar inte det får det bli en käftsmäll. Det räcker med tjockisförakt nu, fattar ni inte vad ni pysslar med? Idiotförklarar ni alla överviktiga med ätstörningar med "bara att lägga om kosten". Få saker gör mig så arg som den idiotin.

    TS. Att du är överviktig beror inte på fysisk inaktivitet, så stor skillnad gör faktiskt inte träning, när det handlar om vikten, däremot så finns det en massa andra hälsovinster med att röra på sig. Men det är ungefär så att du kan äta en dumlekola och sedan får du jogga 8 km innan du har bränt den. Ungefär.

    TS, du vet att du har ätstörningar. Jag kunde äta som dig varje dag i flera veckor tidigare. Sedan insåg jag hur destruktivt det var och jag sökte hjälp. Först tog jag kontakt med min läkare för att få hjälp med viktminskning. I samband med det påbörjade jag ett tillfriskningsarbete som innebar att jag arbetade mycket och intensivt med min relation till mat, går mycket väl att jämföra med en behandling för missbrukare. Tänk 12 stegsmodell men för mat istället för alkohol/droger. När jag var tillräckligt frisk och sund i mitt tänkande kring mat bad jag om en bedömning för att göra en gbp-hur frisk jag än blir kommer jag aldrig ha styrkan att gå ner 50 kg utan verktyg. Nu är jag opererad och lever ett annat, sundare liv. Men framför allt så mår jag bättre, eftersom jag arbetat med mitt missbruk och bytt livsstil och glädjeämnen i livet. Jag insåg att jag inte var en hopplös matmissbrukare som "deppåt", utan en person som använde mat som stämningsförhöjare, även när jag redan var glad.

    Du fixar att bryta dina destruktiva mönster, med lite hjälp av professionella människor som fattar att det inte "bara är att lägga om kosten". Boka en tid hos din husläkare imorgon och be om en remiss till överviktsenheten på närmsta sjukhus! Där kan du få hjälp med din relation till mat. Övervikten kan du sedan få hjälp att ta tag i. Lycka till!!

  • Anonym (Varit där)

    Glömde skriva att du ska åberopa vårdgarantin så snart din remiss kommit fram till överviktsenheten. Då får du hjälp inom 3 månader.

  • Anonym (XXXXXL)
    Anonym skrev 2010-02-16 00:55:35 följande:
    Det du nu skriver är inget nytt. Absolut inte. Mina barn ser inte mig missbruka maten. Jag är SKITnoga med att inte de ska bli som jag. Som jag skrev, jag lever inte som jag lär.

    Hur många nätter har jag inte legat sömnlös bara för att gråter mig igenom detta, vad gör jag mot mina barn? Jag kommer på bättre tankar, får lite peppning av mig själv och så klr jag på i 1-MAX 2 veckor sen är jag tillbaka i samma snurra igen. Bl.a därför jag sökt läkarvård och terapi.

    Det jag kan läsa mellan raderna är att jag ses om lat. Att jag inte orkar ta tag i mitt liv eller att jag ignorerar det, är totalt felaktigt!!

    Du förstår inte..., och inte jag heller egentligen. Jag är sjuk och behöver vård. Jag är inte lat. jag gillar inte mitt liv som det är. Jag har provat ALLT!

    Dels är mitt problem också motionen pga mitt knä, som tyvärr INTE mår bra av min kroppsvikt och blir ju inte bättre av att jag lägger på mig massor med kilon just nu...
  • Anonym (XXXXXL)
    Anonym (Varit där) skrev 2010-02-16 01:02:37 följande:
    Glömde skriva att du ska åberopa vårdgarantin så snart din remiss kommit fram till överviktsenheten. Då får du hjälp inom 3 månader.
    Tack för sitt inlägg, ja det långa alltså.

    Jag står nu i kö till en speciell överviktenhet som jobbar med KBT. Ledet före GBP-operation. Jag har påtalat vårdgarantin, men blir hänvisad till 12-18 mån. Vad kan jag göra då? Detta är en nystartad (om den ens är igång) verksamhet som inte landstinget styr över, de remitterar dit dock.
  • Anonym (dot.)

    blir alltid lika mörkrädd i sådana här trådar. varför kan folk inte fatta att man inte är en idiot bara för att man är tjock. ät nyttigare my ass! och så fortsätter de bara tjata tjata tjata om det där jävla äta nyttigt om och om igen som om man är dum i huvudet. som om vi inte vet! men vi KAN INTE. om vi kunde skulle vi inte vara feta!

    så jävla irriterande och nedvärderande.

  • Anonym (XXXXXL)

    Nu, nattinatt!!

  • Anonym

    Säger inte att du är lat men jag vet att alla kan klara av det. Jag har själv problem och är inne i en depression och har ångest och orkar inte bry mig om något.. eller jo nu har jag börjat göra det för att jag går på psykterapi. Tycker att du kan prova något sånt oxå för oftast så ligger det något i grund och botten till problemet. Ett till tips är om du inte tror på dig själv är att läsa eller lyssna på en ljudbok som heter "självkänsla nu" som jag tycker är riktigt bra! den finns att köpa på nätet för 109 kr å då är det en ljudbok. Tror man på sig själv kan man gå långt här i livet och det är det jag ska lära mig.

Svar på tråden Jag är sjuk i matmissbruk...