Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 7

kanske dags för en liten mingelträff med bokbyte snart? Vi kan låna av varandra menar jag.

Just nu tycker jag den här övervägningen är svår: att ha en lycklig fungerande familj nu vs att han en så välfungerande son som möjligt om x antal år.... ekvationen som är svår att få ihop.

Men om jag fokuserar på det som är bra: har en glad, mysig och kramig kille som trots allt går framåt. Syskonen bråkar aldrig. Man uppskattar den "normala" dottern enormt. Vi har stort stöd från våra föräldrar. Jag och maken är så glada för vår fina familj. Maken har fått nytt deltidsjobb vilket gör att vi får en aning mer pengar och jag kan ta lite färre kunder och gå hem lite tidigare på dagarna - en jätteskillnad! Så, visst har vi det väldigt bra på många sätt.

Ja en ny träff vore roligt och nyttigt! Jag fick ut mycket av att träffa andra familjer på BAN-konferensen,  och av träffen med er här från tråden i somras.

Idag gav jag M den allra första Mb12-sprutan. Hu vad läskigt, jag har aldrig gett någon en spruta förr! Men det gick ganska bra. Vi gjorde det när hon sov och hade satt på Xylocainkräm innan. Just när jag stack in nålen (som är pytteliten) vaknade hon till och skrek. Men nästa sekund somnade hon om, och nu är det gjort för de kommande 3 dagarna. Ska bli intressant att se om det blir någon effekt...

Det vore jättekul med en träff igen.

Krickeline: Ja, du får berätta hur det går.

Maken tyckte han såg bättre ögonkkontakt idag, men jag tror att det är önsketänkande. Jag märkte inget, men å andra sidan kan det ju ta upp till sex veckor innan effekten blir synlig, så det är väl inte så konstigt att man inte märker av något första dagen.

test...

Det kommer snart - i mars - en mingelträff som BAN kommer bjuda in till. Det hindrar ju inte att vi träffas även utöver det.

Zelia, var det så att ni hade två resurser till ert barn? Vi håller på och reder ut vad som gäller inför sonens sista år på förskolan. Inte helt lätt, och dessutom är det andra regler eftersom han går på ett föräldra och personalkooperativ.

Jag tycker att det är så konstigt att förskolan inte fått mer pengar till resurs nu än innan han hade diagnosen. Svaret från förskolan när jag frågat om vi kan hjälpa till genom att ansöka om mer resurspengar är:

-          utifrån utbildningsförvaltningens perspektiv får (vår son) mer än 100% (kanske tom 150%) och (ett annat barn) får 100%. Förskolan är alltså beviljade högsta möjliga stöd. Det är förskolans ansvar att fördela resurserna på ett sätt som gynnar barnen bäst.

-          Räknat i pengar så räcker detta sammanlagda stöd till en heltidsanställd.

Det där går ju inte riktigt ihop i mitt huvud... om två barn har rätt till över 100% -hur kan det vara en tjänst (hon är väldigt lågt betald vår resurs)? Och hur kan det finnas en maxgräns för vad förskolan får? Tänk om det visar sig att ytterligare barn behöver resurs??

Kaffemamma: Vi hade två resurser som vardera jobbade halvtid med Max och halvtid i vanliga barngruppen, så tillsammans fick han en heltidsresurs. Grejen som har varit enormt bra är att om ena resursen varit sjuk, så har den andra gått in och tagit Maximilian 100 % istället för 50% och så sätts det in en vikarie i barngruppen. Därmed har han inte blivit utan träning vid sjukfrånvaro av hans personal. Nu har dock ena resursen börjat som tränare åt en annan autistisk pojke också (50 %) och kan då inte länge täcka upp för den andra av resursen då denna är sjuk. Vi löste det med att vår avlösare har hoppat in på dagis och tränat Max då den ena av hans resurser varit sjuka (hoppas du fattar, det blev himla rörigt).

aha, intressant! Ja, det är tänkt att det ska funka så hos oss också - två personer är uppdatreade i träningen och ska dela. Men vi har haft mycket otur med sjuk personal och det kommer bli förändringar. Det där med resursen som kan hoppa in på dagis var ju något att tänka på!

Kaffemamma: Ja, avlösaren har hoppat in som resurs-vikarie så att säga. Tyvärr ska en av Max ordinarie resurser sluta nu i månadsskiftet och vår avlösare ska ta över helt efter henne. Hur vi nu ska göra vid sjukfrånvaro vet jag därför inte.