Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 7

ha ha, jag pratar så gärna om motorik och annat så. Men dåligt med tiden - för jag måste ju tänka till lite. Och det är just det - att jag inte riktigt vet vad jag tror. Och vi är för organiserade och stressade för att på ett ordentligt sett verkligen testa saker just nu. DET måste ordnas: få till vardagen så att vi hinner med barnen, livet och jobbet. Puh.

Motorisk planering. Jag vet egentligen inte så mycket om det, men det lilla jag läst så tror jag inte att han problem med det. Åtminstone inte stora. Men har du tips på hur man ser det tydligt?
Han har ju problem med motoriken, men inte så uppenbara. Och jag tror absolut på att träna motoriken som ett sätt att träna hjärnan så att säga.
Han är duktig på att härma - när han vill. Jag tror att det ofta brister pga av att motivationen saknas. Har man ingen som helst tävlingsinstinkt tex så är det klart att man slutar springa samma sekund som det blir lite jobbigt - varför ska jag komma först till den där stenen? Samma sak gäller i många moment; minsta lilla motstånd så ger han upp om inte motivationen finns naturligt. Jag vill därför fokusera mycket på att öka hans lust till att göra saker; vilket så klart hänger ihop med att han tycker det är roligare om han kan... så lite moment 22.
Jag klurar på det här med hans mentala förmåga. Jag vet faktiskt inte alls hur han ligger till. Jag har oftast känslan av att han är helt åldersadekvat och med på vad som händer runtomkring honom, vad vi pratar om osv. Men han är VÄLDLIGT kravkänslig och ser ofta  igenom mina försök att försöka testa honom och svarar med att gå därifrån eller bli ledsen eller liknande. Har en massa ideer på hur jag ska testa lite inlärningsförmåga på högre nivå, men måste fixa lite material (och tid)

Hur är det med din mellanpojke vad det gäller böcker och film? Jag tänkte på det i filmen: mamman som säger att hon bara läst småbarnsböcker för sin son. Min dotter var en bokslukerska från ett års ålder elelr tidigare. Vi läste hela tiden. När så sonen kom, när hon var 1,5 så fick han mest hänga med på det som erbjöds henne så att säga; hennes böcker läste vi för båda, hennes filmer. Han gick liksom rakt in på Shrek 2 och skippade Molly Mus så att säga. Böcker var han inte alls intresserad, filmerna verkade han gilla. Men när vi började uppmärksamma att han inte utvecklades som han skulle så backade vi: vi läste småbarnsböcker, introducerade typ Pingu och Molly. Och det gick verkligen hem och kändes jättebra. Och i 4-5 års åldern eller så så kände jag att det var ok att ge honom bebisleksaker för han uppskattade dem mer än "åldersadekvata" grejer: knappar att trycka på, saker som lät, enkelt.  Men nu undrar jag. Nu vill han läsa en liten arsenal på ca 10-15 böcker (Pia Lindenbaum &  Lena Andersson, vissa Jan Lööv, är tex populära, liksom Disney han känner igen från filmer. Alltid samma böcker, då och då lyckas man införa någon ny.). Jag skulle säga att de riktar sig till barn som är 2-4 år yngre. Han brukar lyssna lugnt när vi läser för hans syster, så nu ska jag klura ut någon bra kapitelbok som skulle kunna passa honom. Klas Klättermus tror jag kan funka, och kanske mumintrollet. Ska bli spännande. Vad det gäller film så har det varit gammal disney som har gällt. Tecknat, djur som huvudpersoner, innan allt gick så fort och fick så många "lager" så att säga. Att försöka titta på en film gemensamt hela familjen försöker vi oss på på fredagarna ibland: jag försöker hitta något som kan gå hem hos honom och dottern, oftast en disney som liknar något han sett. Det funkar bara så länge popcornen räcker. Men i helgen tittade han intresserat på naturfilmsdokumentär, så det skulle kunna vara något.

Men... det här att han inte vill se eller höra  något nytt. Det kan ju ha att göra med mycket. Men det kan ju också vara så att han faktiskt inte förstår handling osv.

Ibland tror jag som sagt han förstår allt, andra gånger märker jag att han inte verkar kunna enklaste sak. "Ta ett glas ur diskmaskinen" blev tex för komplicerat igår. Men andra gånger funkar liknande instruktioner utmärkt: "lägg kläderna i tvättmaskinen". TVåledsinstruktioner tror jag ofta blir svåra pga dåligt arbetsminne.

Han ofta bra i vardagen: vi var i göteborg i helgen: han klarade tågresan fin-fint med Ipad, och några mindre stimutbrott, hade helkul på Liseberg,  med undantag för ett par kortare gråtattacker i radiobilarna, klarar köerna, kan säga vilka saker han vill åka, försökte stoppa tillbaka nallen han vann, traschade hotellrummet med spott gnuggat överallt, klarade att sitta i restaurangen i iallafall 30 minuter. På det hela taget klarar han sig ofta bra i vardagen; hänger med på det mesta med glatt humör. Jag tror oftast att hela hans kompetens finns därinne, dolt bakom svårighet att uttrcka sig och stimbehov. Men det kan också vara önsketänkande. Jag ska lägga mer tid på att försöka lära honom lite mer "vanliga skolgrejer" och se om det fastnar. Jag vet att han kan ganska mycket om djur tex.

oj, vilken blandad text det blir det här, men jag kör på...

Han är nog starkast visuellt. Säger proffsen. Jag vet inte. Han kan höra fel vad det gäller frågor och chansar ofta på ett inlärt svar om han inte vet vad vi frågade. Vi har testat litegran att införa bildstöd som ett sätt för honom att komma på vad han kan be om, men vi har inte varit konsekventa med att uppdatera och använda bilder så det är svårt att säga. Det funkar bra på så sätt att han kan sitta och bläddra i en pärm med olika filmer tex och välja en han kanske inte annars hade kommit på. Och om man visar bild på sparkcykern, vanliga cykeln och en tredje grej så kan han välja: men det kan han om man ger alternativen verbalt också. Jag har inte riktigt fått med mig maken på det här med bildstöd och hur vi diskuterat kring det med logopeden osv, och jag har inte orkat dra lasset för att genomföra det fullt ut. Det kan säkert hjälpa honom.

Naturliga sekvenser - vad menar du med det? Jag tror han gör det. En övning jag har i huvudet för att testa detta som jag inte gjort än är att ta fram bilder över hans morgon tex och se om han kan ordna dem i rätt följd.

Hans favoritgrejer på Ipaden just nu är att matcha former, och även en del sekvenser där man tex bygger olika hus, torn, med störst underst osv. Jag märker att han inte kan detta automatiskt, han gör ofta fel först, men sen lär han sig blixtsnabbt hur det ska vara. Men när en ny kommer kan han testa helt ologiska grejer.

Vad har ni störst svårigheter med?

Hmm... Ok, vi får se om jag får skriva klart nu eller om jag måste återkomma - det senare alternativet är väl troligare... =D

Jag kommer ställa fler frågor, för jag vet ännu inte om jag uppfattat honom rätt. Men han låter ju motoriskt sett ganska framåt. Så är det inte för vår son, men dottern är duktig. Dock, kan jag ställa mig undrande till de saker han ändå missar; som hoppa hopprep/hage, stå på ett ben, gå nerför trappa. Hur tror du att han skulle klarar en "åldersadekvat" hinderbana första gångerna? Alltså typ en hinderbana, med en väldigt stor variation på sätt att ta sig framåt. Där man måste kunna analysera hur det ser ut, och anpassa sig till banan liksom. Hur lätt har han för att härma helt nya rörelser, och lära sig nya motoriska moment? Märker du skillnad på hur han använder sin motorik om han löser problem själv, eller om han ska följa instruktioner t ex? Skulle han klara att öppna en låda med en lite ny typ av lås? Klär han sig själv?
Motorisk planering handlar ju liksom inte om motorik per se, om man så säger. Utan om att faktiskt kunna använda sig av den motorik man har för att kunna lösa problem och följa direktiv.Det är väldigt viljestyrt, organiserat och specifikt liksom. Har man väldigt stora problem innebär det ju bla svårigheter med imitation, som för vår son, har man de lindrigaste svårigheterna så är det mer avancerad problemlösning, problem med sekvenser, och problem med att t ex hitta de rätt orden när man vill säga något t ex.

Finmotoriken låter ju inte lika topp som grovmotoriken, men det är ju rätt vanligt. Är han "jämn" där? Sonen här kan t ex trä små pärlor rätt bra, men skriva med penna har ju varit toksvårt! Manövrera på paden är INGET problem (pekar ju hur bra som helst där, men att peka ut saker i omgivningen - ffa på uppmaning - är typ omöjligt), men klippa med sax är hopplöst. Imitera finmotorik klarar han inte alls i stort sett, och det han gör gör han bara under lek - inget i kravsituation.

Jag känner ju igen mycket med bristande initiativförmåga, att "bara följa med". Känner också igen det där med att det aldrig tycks bli HELT säkert, det han lär sig alltså. Går bra, tappas bort, går bra igen, strulas till. Överlag har sonen alltid matchat väldigt bra, allt med instruktioner har varit svårare. Instruktioner vid bord har varit lättare, instruktioner i vardagen svårt. Med naturliga sekvenser menar jag lite som att "släng byxan i tvätten" blir en naturlig sekvens på kvällen när man tar av sig och byxan är lortig. Det går bättre för sonen, än att helt plötsligt under dagen bara ge samma instruktion. Det är inte "rätt", inget han förväntar sig då, ologiskt liksom. 

Dottern här är jätteduktig på att imitera, typ allt. Hon tappar bort sig i två-och trestegsinstruktioner (åtminstone utan bildstöd för minnet), Hon har svårt med att hitta orden i språket, och det där med mönster och sekvenser är lite svårt. Hon har rätt svårt att lösa "nya motoriska problem", jag ser en tydlig skillnad i hennes problemlösningsförmåga på paden t ex. 

Jag vet inte hur jag ska beskriva "hur man ser det" egentligen. Men kan du inte planera din aktivitet, så kan du ju heller inte initiera den liksom. Sen vi hittade hur vi ska jobba med sonens motorik, så har hans initiativförmåga förbättrats enormt! Visst är den fortfarande dålig, men den har utvecklats mer på den sista månaden är på 18 månader innan..! Han är enormt mycket mer orienterad, intresserad, närvarande. Om du skulle låta sonen matcha "på distans" - hur skulle det gå? Alltså sätta ut hinkar t ex, uppmärkta, på lite avstånd från varandra och sedan låta sakerna ligga i en hög på golvet att jobba sig igenom?

Återkommer sen... Men utifrån det du sagt hittills, så tycker i alla fall jag att det låter som att det finns nåt att jobba med för er del. Jag kan ju dock inte lova, att jag uppfattat honom rätt...  

Tillägger... Om du skulle köra en "ge mig-övning" med dolda kort (visa dem, sen vända dem ner så han inte ser dem) - skulle han inte komma ihåg då heller..?

maj är hysteriskt. jobbmässigt. Så, nu blir det bara korta lösryckta punkter, några saker från förra veckan som var en mycket bra vecka ur autismsynpunkt:

All personal på skolan har fått se isländska filmen!

Det visar sig att sonens huvudlärare redan kan en hel del om den här metoden - hon har tränat en annan pojke inspirerat av detta med fint resultat, läst böcker osv. Så - vi bestämde att de ska testa! Jippie! I skolan!

Samma dag var det stor konferens på KI med temat gut & brain in autism". Proppfullt med läkare, psykiatriker, läkarstudernade, forskare. Konferensen inleds med "Autism is treatable" sen följe rad på rad med väldigt vetenskapliga, långt ifrån flummiga föredrag från olika höjdare. Alla med budskapet att mage & tarm är kopplat till beteende. Diet is the only way var ett av många budskap. Helt otroligt att detta sägs inför dessa människor av folk de förhoppningsvis respekterar. På frågan när svensk sjukvård ska börja behandla bakomliggande orsaker till autism var det dock svårt att få svar...

Jag träffade bla på en psykiatriker (tror jag hon är) som jobbar på KI, jag kände igen hennes namn från någon eller några studier. Hon var mycket inne på motrik och hade ansökt men fått avslag på att göra en motorikstudie. Hon tipsade om motorikträning hos en särskild person och jag har just nu inte mina anteckningar med mig, hoppas jag kan hitta det. Var dock inte i Stcokholm - eller uppåt utan söderut tror jag.

Pratade med en bekant, hon som har pojken som min sons lärare tidigare tränat. Han skrev ju under några år men har sen helt slutat. Hon hade läst en bok (om Carly F tror jag, ska fråga igen) som hon tyckte gett henne många nya svar: varför hennes pojke bara kunde skriva med ett fåtal personer, varför han inte gjorde det nu. Hon trodde det handlade om ocd - tvång.

Och så en intressant detalj jag inte tänkt på: en dokumentär som gått då och då på Axess under flera år. Om en autistisk man och musikaliskt geni. När de låter honom lyssna på musikstycken där de ibland lagt in en felaktig not och han ska svara på vilka som är fel resp rätt så är hans muntliga svar närmast slumpmässiga. Men hans hjärna registrerar samtliga fel omedelbart ser de via elektroder.  Men det avspeglar sig alltså inte på hur han svarar. Intressant tyckte jag.

Som sagt, hackigt & osammanhängande, men intressanta saker tycker jag! Återkommer om min pojke.

"Those with severe autism are often unable to speak or communicate in any meaningful way, which makes 17-year-old Carly Fleischmann such an anomaly. After she was diagnosed with nonverbal autism and oral motor apraxia at age 2, Carly’s parents were told she’d never be able to communicate or develop beyond the intellect of a 6-year-old. Instead, at age 10 she found her voice through typing and has since become a brilliant student, has recently co-authored Carly’s Voice: Breaking Through Autism with her father Arthur (president of Toronto ad agency John st.), and is an active autism awareness advocate. Now, to further help people understand the autism experience, john st. has created Carly’s Café, an interactive website that mimics the sensory overload and confusion common to those with the disorder."
www.fastcocreate.com/1680756/carlys-cafe-provides-a-glimpse-at-what-its-like-to-live-with-autism

Vad gör ni som följer Yaskoprotokollet nu när man inte kan beställa via Scandlab längre?

sliter vårt hår.... och kollar med Fed ex just nu.