Lady Dahmer

Äldre 19 Feb 15:59

1050 svar

Jo, jag är en manshatare.

Jag hatar Mannen och allt han står för. Jag hatar könsrollen och allt vad den står för. Det Manliga.

Jag har blivit utsatt för sexuella kränkningar och övergrepp sen jag var liten. Inte av en man. Inte av två. Inte av tio. Utan många många många fler. I år. I en livstid. Majoriteten av män jag träffat är svin. Majoriteten av mina vänner har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp. Majoriteten av kvinnor jag haft kontakt med har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp.

Av NORMALA män med normala liv. De är pappor, makar, vänner - . Inga monster alls. (för ett monster ser man) De är de slags män vars fruar och vänner och barn säger "inte han, han är så snäll så! Inte min man!"

Jag vet att min bild och mina känslor är färgade av min verklighet och mina erfarenheter, men den vetskapen betyder ingenting. Känslan är ändå där. Jag hatar män. Jag litar inte på dem. Jag blir nervös av dem. De skrämmer och hotar mig.

Det positiva är dock att detta gjort mig mer övertygad genusförespråkare. Könsroller och könsbunden fostran skapar offer och förövare. Män fostras att vara sexuellt aggressiva, att de ska ta för sig, ragga, inte ta ett nej, de fostras även att vara starka och kraftfulla. Kvinnor fostras att vara passiva sexuellt, att ta emot, att passa upp, att säga ja.

Och det förlorar vi alla på.

Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 10:03
jag har skrivit lite mer om just hur vi fostrar pojkar till förövare och flickor till tacksamma offer här:

www.familjeliv.se/Forum-5-109/m50899574.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-02 19:10
För er som är extra tröga, saknar läsförståelse eller helt enkelt inte läst ts ordentligt:

Jag hatar inte individer. Jag går inte runt och är arg hela dagarna eller blänger på och hatar varje karl jag träffar.

Jag skiljer på den enskilda mannen och Mannen/kollektivet/mansrollen.

Jag hatar inte människor pga kön. jag hatar mansrollen. Könsrollen. Män är inte sin könsroll. Det är inlärt beteende. En social konstruktion.

-----------

tips! klicka på (visa endast) bredvid mitt namn och läs mina andra inlägg om nåt är otydligt.

DrKejs

Äldre 3 Mar 09:42

#798

TessaS skrev 2010-03-03 08:37:31 följande:

Men det behöver ju inte handla om att bli placerad på piedistal. Blir du inte glad om någon uppskattar när du gjort något jäkligt bra på jobbet? Blir du inte glad om din man säger att du är vacker? Om någon bekant ringer och vill träffa dig, för du är en intressant person, blir du inte glad då? Är all uppskattning att ragga i dina ögon? Jag gör ju samma för folk i min närhet som jag uppskattar, borde alla män i min närhet hata Kvinnorollen då, för att jag råkar uppskatta dom..? Du verkar tolka "uppskatta" som att sätta på peidistal eller dregla över kroppsdelar, jag ser det som att faktiskt bara just uppskatta folk i sin omgivning. Jag ser det som en helt könlös känsla jag känner inför människor jag känner eller träffar. Jag uppskattar män, jag uppskattar kvinnor. "Behandla schysst" ser jag inte heller som något som bara görs för mig. Jag behandlar folk jag tycker om schysst... män, kvinnor, hundar... Jag skyddar min man från att bli sårad, jag skyddar mina vänner från otrevligheter de kan råka ut för. Min man skyddar mig, mina vänner skyddar mig. Men ni ser allt med feministglasögon och det känns som om ni går miste om mycket uppskattning eftersom det ska filtreras, analyseras och bli förbannad på innan någon kan säga något uppskattande. Och gud förbjude att det kommer från en man, för då är han en lobotomerad idiot som bara vill klämma er på pattarna...

*stående ovationer*

DrKejs

Äldre 3 Mar 09:43

#799

Lady Dahmer skrev 2010-03-03 09:11:17 följande:

alla kan inte lägga undan en massa pengar och det kan även finnas andra faktorer som spelar roll. Fast hade vi haft MER pengar så hade vi ändå gjort lika för då hade vi kunnat haft henne hemma ÄNNU längre. Vi vill ju inte ha henne på dagis. Det för oss är viktigare än att maken tar pappaledigt. (om man nu måste välja, och det måste vi tyvärr) Jag ser absolut INTE mitt barn som mitt business bara. Det är lika mycket hans ansvar. Och att pappa inte är viktig? herregud, vilket stenålderstänk liksom. Då kan man inte veta mycket om barns utveckling och behov.

Men varför gnäller du då på andra som gör samma val som ni gjort och spottar på det du kallar pappor som satsar på karriär? Varför kan du inte se att vi alla gör vårt bästa för barnen (nåja, nästan alla)?

Triskele

Äldre 3 Mar 09:54

#800

TessaS skrev 2010-03-03 08:37:31 följande:

Men det behöver ju inte handla om att bli placerad på piedistal. Blir du inte glad om någon uppskattar när du gjort något jäkligt bra på jobbet? Blir du inte glad om din man säger att du är vacker? Om någon bekant ringer och vill träffa dig, för du är en intressant person, blir du inte glad då? Är all uppskattning att ragga i dina ögon? Jag gör ju samma för folk i min närhet som jag uppskattar, borde alla män i min närhet hata Kvinnorollen då, för att jag råkar uppskatta dom..? Du verkar tolka "uppskatta" som att sätta på peidistal eller dregla över kroppsdelar, jag ser det som att faktiskt bara just uppskatta folk i sin omgivning. Jag ser det som en helt könlös känsla jag känner inför människor jag känner eller träffar. Jag uppskattar män, jag uppskattar kvinnor. "Behandla schysst" ser jag inte heller som något som bara görs för mig. Jag behandlar folk jag tycker om schysst... män, kvinnor, hundar... Jag skyddar min man från att bli sårad, jag skyddar mina vänner från otrevligheter de kan råka ut för. Min man skyddar mig, mina vänner skyddar mig. Men ni ser allt med feministglasögon och det känns som om ni går miste om mycket uppskattning eftersom det ska filtreras, analyseras och bli förbannad på innan någon kan säga något uppskattande. Och gud förbjude att det kommer från en man, för då är han en lobotomerad idiot som bara vill klämma er på pattarna...

Om jag gjort något bra på mitt arbete får ju jag beröm för en aktiv handling jag har utfört. Ibland blir jag glad, ibland kan jag bli irriterad. Beror på situation.

Min självbild är såpass uppfuckad att kommentarer om mitt utseende snarare framkallar misstro och starkare kritik från min sida gentemot hur jag ser ut.

Något jag lärt mig leva med, men som mina pojkvänner och andra som ger komplimanger om utseende finner frustrerande.

En av dom bästa kommentarerna jag fått handlade om ett anletsdrag som jag varit skeptisk till, men som en väninna tycker är awesome. Det var bra för att det fick mig att se att skönhet eller estetik i människokroppen är en högst subjektiv upplevelse.

Det är trevligt när folk vill ses. Men vill dom ses bara för att dom vill ha ut sex av mig får dom säga det på förhand. Jag uppskattar inte fejkad vänskap.

Heh, jag är inte feminist.

Och om någon säger något uppskattande så kan jag bli glad, det beror ju helt på vad det handlar om och hur personen bemöter mig i övrigt.

Jag har en vän som är en mansgris t.ex. Han har grova fördomar om kvinnor och är extremt fixerad vid kroppsdelar. Men jag kan umgås med honom för att han inte tror att han skulle ha någon rätt att ta på mig eller få bestämma över mig.

Jag struntar verkligen i könet, men jag kan faktiskt inte strunta i könsrollerna.

Det är dom för trasiga för.

Triskele

Äldre 3 Mar 09:56

#801

DrKejs skrev 2010-03-03 09:38:23 följande:

Fast då ifrågasätter du faktiskt hans förmåga att ägna sig åt vetenskap.

För där ingår det att försöka motbevisa teser, annars är det inte vetenskap.

gutegirl

Äldre 3 Mar 10:03

#802

Lady Dahmer skrev 2010-03-03 09:11:17 följande:

alla kan inte lägga undan en massa pengar och det kan även finnas andra faktorer som spelar roll. Fast hade vi haft MER pengar så hade vi ändå gjort lika för då hade vi kunnat haft henne hemma ÄNNU längre. Vi vill ju inte ha henne på dagis. Det för oss är viktigare än att maken tar pappaledigt. (om man nu måste välja, och det måste vi tyvärr) Jag ser absolut INTE mitt barn som mitt business bara. Det är lika mycket hans ansvar. Och att pappa inte är viktig? herregud, vilket stenålderstänk liksom. Då kan man inte veta mycket om barns utveckling och behov.

Tja, för er del verkar det ju inte viktigare, då pappan inte behöver ta samma ansvar som du för barnet, iom att du är hemma mycket mer.
Det om något är väl "stenålderstänk"?
Fast iofs, med tanke på din syn på män som ett slags grottmänniskor så kanske det är bra att han inte är så mycket bland barnen, de kanske utsätts för onödigt stereotypt tänkande då.

Tomten bjuder alla som vill på risgröt

DrKejs

Äldre 3 Mar 10:06

#803

Triskele skrev 2010-03-03 09:56:54 följande:

Om det vore så väl att han försökte gå in för att kritiskt granska de feministiska teorierna så skulle jag applådera honom. Det han hittills visat tyder inte på det, det tyder snarare på att han okritiskt svalt dyngan och sprider den vidare som en god gödselspridare.

Jag tycker att det är mycket bra att du tar upp just det faktum att man ska försöka motbevisa en tes och att det är grunden till all vetenskap. Det är just detta faktum som gör i stort sett hela genusvetenskapen till en pseudovetenskap.

TessaS

Äldre 3 Mar 10:23

#804

Triskele skrev 2010-03-03 09:54:55 följande:

Om jag gjort något bra på mitt arbete får ju jag beröm för en aktiv handling jag har utfört. Ibland blir jag glad, ibland kan jag bli irriterad. Beror på situation. Min självbild är såpass uppfuckad att kommentarer om mitt utseende snarare framkallar misstro och starkare kritik från min sida gentemot hur jag ser ut. Något jag lärt mig leva med, men som mina pojkvänner och andra som ger komplimanger om utseende finner frustrerande. En av dom bästa kommentarerna jag fått handlade om ett anletsdrag som jag varit skeptisk till, men som en väninna tycker är awesome. Det var bra för att det fick mig att se att skönhet eller estetik i människokroppen är en högst subjektiv upplevelse. Det är trevligt när folk vill ses. Men vill dom ses bara för att dom vill ha ut sex av mig får dom säga det på förhand. Jag uppskattar inte fejkad vänskap. Heh, jag är inte feminist. Och om någon säger något uppskattande så kan jag bli glad, det beror ju helt på vad det handlar om och hur personen bemöter mig i övrigt. Jag har en vän som är en mansgris t.ex. Han har grova fördomar om kvinnor och är extremt fixerad vid kroppsdelar. Men jag kan umgås med honom för att han inte tror att han skulle ha någon rätt att ta på mig eller få bestämma över mig. Jag struntar verkligen i könet, men jag kan faktiskt inte strunta i könsrollerna. Det är dom för trasiga för.

Ja, jag vet inte vad jag kan säga längre. Om du inte uppskattar beröm utan man riskerarar att du blir irriterad... tja.. Sorgligt, är ordet som dyker upp.
Du säger det är trevligt om folk vill umgås med dig, men måste ändå lägga till en passus att det inte gäller om de bara är ute efter sex...? Bara det att det är något som dyker upp som en tanke känns... tragiskt.
Jag måste nog hålla med om din tanke om att du har en "uppfuckad självbild"... men jag förstår inte hur det kan vara ett argument för att män inte får uppskatta kvinnor? Det är ju bara en person som uppskattar en annan... för mig är det helt oviktigt om det dinglar kroppsdelar mellan benen eller på bröstkorgen. Är det ärlig uppskattning så är det. Inga "men", inga "bara det inte gäller sex" inga "sätta på piedistal"... Det må vara naivt, men jag mår jävligt bra av att ta uppskattning på allvar när någon faktiskt lagt ner energi och tanke på att uppskatta mig. Oavsett om det kommer från någon med dingel mellan benen eller på bröstkorgen.

TessaS

Äldre 3 Mar 10:29

#805

DrKejs skrev 2010-03-03 09:42:16 följande:

*stående ovationer*

Vågar jag säga att jag uppskattar dina ovationer..?

DrKejs

Äldre 3 Mar 10:39

#806

TessaS skrev 2010-03-03 10:29:01 följande:

Vågar jag säga att jag uppskattar dina ovationer..?

Nä, jag kommer att anmäla dig för sexuella trakasserier om du gör det.

Lady Dahmer

Äldre 3 Mar 10:45

#807

DrKejs skrev 2010-03-03 09:41:12 följande:

Ja, hur kommer det sig då att anslagen till Mansjourer är icke existerande samtidigt som anslagen till kvinnojourer uppgår till mångmiljonbelopp? Hur kommer det sig att en mansjour för att få bidrag måste informera de män som söker hjälp där om mäns våld mot kvinnor när det är lika vanligt att kvinnor slår män i nära relationer som att män slår kvinnor?

för att män inte kan våldtas och för att män inte kan misshandlas.

ja, jag är sarkastisk. Jag ser det som ett lika stort problem som du. men attityden i samhället gentemot män som blir misshandlade av sin partner är fruktansvärd.

fast du --- enligt BRÅ så är det vanligare att män slår sina kvinnor än tvärtom.

fast å andra sidan beror det kanske på vad man menar med slå. det är ju socialt accepterat för kvinnor att ge karln en örfil om han beter sig på ett icke tillfredsställande sätt.

Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/

Jo, jag är en manshatare.

INNEHÅLL