Dysmelister 4

Igår var vi på utvecklingssamtal på dagis. Vi fick höra en massa positiva saker om tjejerna och det var såklart jätteroligt.
Flickorna hade blivit intervjuade innan av fröknarna och fick då frågan vad de är duktiga på. Cassandra svarade att hon är duktig på att rita med protesen, på att hålla saken med protesen och på att åka rutschkana med protesen. Allt handlade om protesen! Fröken hade reagerat på detta och så gjorde även vi och det kändes sådär. Cassandra verkar identifiera sig makalöst mycket med protesen och jag inser att vi alla vuxna runtomkring henne kommenterar väldigt mycket hur duktig hon är med protesen. Och eftersom hon oftast har den på sig, så blir det inte mycket fokus på henne utan den. Och det här är svårt! För vi har fått veta att det är bra att uppmuntra henne med protesen för att hon själv ska kunna välja om hon vill ha den eller inte om en sisådär tio år eller nåt. Men jag vill ju inte att hon bara ska känna sig bekväm MED protesen, utan även utan den. Tufft...

jelena - knepigt minsann... Här har vi ju inte samma problem ännu, för lilleman vägrar ju ha sin protes. Den passar ju dessutom inte nu... Men det är ju nog tråkigt om hon blir "tjejen som är så duktig med protesen" och inte bara "tjejen som är så duktig". Har hon protesen på sig hela dagen då eller?

Talade annars med en fullvuxen man med protes här för en tid sedan. Han hade mist sin hand i en olycka då han var barn, så det är ju lite annat än dysmeli, men han använder inte sin protes så mycket för det blir svettigt och läbbigt under den... Så jag fick bekräftat lite det jag trott med det.

jelena förstår din tanke och oro.  Har tyvärr inget gott råd att komma med dock...

Var nere med Emil i Malmö i veckan och handen har läkt bra. Fortfarande lite svullen och lite mycket skinn mellan tumme och pekfinger tyckte läkaren och det ska väl åtgärdas så småningom antar jag. Det var min man som var nere och då vet ni hur det kan vara med informationen. Iallafall så blir det ett återbesök i september/oktober och då får jag väl åka för att höra rätt info direkt.

Jelena: Vad jobbigt att Cassandra blir så fokuserad på sin protes. Jag antar att det är svårare det där med armproteser, eftersom det ändå går att välja bort på ett annat sätt. Elsa har ju sin protes från morgon till kväll, och så länge en benprotes inte krånglar (typ skavsår) så har jag svårt att tro att man väljer bort den. Jag brukar ibland uppleva att andra är så imponerade över att hon använder den och kan allt som alla andra kan (och lite till om man får tro henne själv *fniss*) Men själva upplever vi det inte så. Jag är inte mer imponerad av henne liksom pga protesen. Hon är ju den hon är liksom.

Om jag var ni skulle jag ändå försöka att helt få bort det där användandet av uttrycket att hon är duktig, oavsett om det är med eller utan protes. (fast ni kanske inte säger det? det kanske var bara hennes ord?) I stället försöka lägga fram att det verkar roligt att rita och åka rutschkana, och att det är väldigt praktiskt att kunna hålla i den och den saken själv etc.

Jag använder oerhört sällan ordet duktig gentemot barnen, men jag får bita mig i tungan ungefär en miljon gånger om dagen eftersom jag är uppvuxen med duktighet och själv lider svårt duktighetssyndrom och är en duktig flicka så det räcker och blir över åt hela familjens flickor...

mammact - vad skönt att Emils hand läker fint!
Förstår vad du menar med brist på info när maken åker...

Idag ska vi till ortopedingenjören för Cassandra tycker protesen skaver. Jag sa till henne imorse att hon gärna får ta av sig protesen bara för att hon vill, inte för att den skaver. Men jag vet inte om hon hängde med mig riktigt.
Egentligen är det komiskt att vi har varit rädda för att hon inte ska ta till sig protesen och så blir det tvärtemot åt andra hållet istället - nästan för mycket.

Tack för att ni lyssnar och förstår! Kram på er!

Kan det inte bara vara för att protesen är såpass ny fortfarande, Jelena? Hon väntade ju på den så länge, stackars Cassandra, och så blir hon så jätteduktig på att använda den - klart hon ska vara stolt! Men jag förstår er oro, fullt ut.

Skönt att höra att allt är väl med Emils hand! Jag ska då aldrig mer låta maken åka ensam till handkirurgen... säger jag nu i alla fall, sen kanske ekonomin tycker annorlunda... men män är rätt hopplösa! Min pratar en massa, tack och lov, men han är så tankspridd att han glömmer bort att fråga om allt det "halvviktiga", om ni förstår vad jag menar.

jelena

Syr du om alla kläder? Än så länge viker jag bara in den ena ärmen men jag inser att ganska snart så kommer jag behöva ändra hans kläder. Dessutom så är det ju extra viktigt att hans stump kommer fram så han lär sig att använda den.
Blä det känns som det kommer bli lite krångel med jackor och overaller som helt plötsligt ska vara kortärmade på ena sidan. Men det är väl bara att vänja sig vid att sy om alla kläder.

1 vecka med ny protes och Olivia fick för sig att tvätta händerna......både utanpå och innuti!! Så nu ligger den i ett paket på väg tillbaka till ortopedteknikern i Örebro efter en snabb "död".

Se där ja.. Ja vad ska man säga, barn är idèrika =)

Cocco: Vad kul att du frågade för jag har i några dagar tänkt gå in här och fråga samma sak! Hur gör ni med kläder? Jag får spunk på att vika upp alla ärmar på Vemunds kläder hela tiden, för han tar tag i dem och drar ner och tuggar på ärmen så fort han får chansen. Jag vill ju inte gärna klippa av ärmarna ifall vi ska ge bort kläderna/sälja/spara men det blir ju rätt mycket tyg att försöka sy upp också.. Så, hur gör ni andra som har barn med kortare arm?