Dysmelister 4

Klart vi måste. Med lite tur slipper de känna sig ensamma när de ser att det finns iaf en till som ser nästan likadan ut.

Ja, just det.. När vi var på Astrid Lindgrens så frågade vi om det fanns fler dysmelister på Gotland. De svarade lite svävande, men eftersom vi känner till en av familjerna (fast vi aldrig har träffat dem, men barnet är väldigt aktivt i bl.a. elhockey och är i tidningen frekvent) så bekräftade personalen att det barnet finns. Vi har sagt både på ALB och på hab här att de gärna får ge ut vårt nummer till andra dysmeliföräldrar så att vi kan få kontakt med de som bor nära oss.

Tin 950103, Saga 961003, Vendel 060504, Vemund 091111

Idag var sista protesträningen inför sommaren. Vid fikat kom Stewe (ortopedingenjören) ner och sa att han hade lite information. -Säg inte att du ska sluta, utbrast jag. -Jo, svarade han.
Fan, fan, fan säger jag bara! Han har jobbat 35 år och jag förstår att han till sist inte kunnat tacka nej till ett kanonerbjudande inom den privata sektorn, men jag blir så ledsen för Cassandras skull och för alla andra barn i Göteborg med omnejd.
Han menade på att det ordnar sig och det finns andra duktiga och jag och en annan mamma sa att så är det inte. För i vår lilla värld med begränsade resurser så blir sådan här personal extra viktig! Byta dagisfröken är inte kul, men det här är något helt annat. Vi hade en fantastisk arbetsterapeut på Armprotescentrum som oxå jobbat i hundra år som gick i pension förra året. Hon kunde ALLT! Och jag är så rädd för att Cassandra inte kommer få tillgång till all hjälp och info som finns.
Nä, sådan här viktig personal ska inte få åldras, bli föräldrar eller sluta eller på annat sätt vara borta från jobbet...
Om ett år kommer jag säkert se tillbaka och säga att det faktiskt blev bra, men just nu känns det inte så.
-Jag älsar Stewe, sa Cassanda på vägen därifrån. Det skulle han ha hört!

Jag håller tummarna för att det blir bra, men jag vet hur du menar!! Underbara Cassandra.

Har varit här inne och läst om era protesproblem och hoppas att alla har det bra nu! Här händer inte mycket just nu mer än att EMil har så mycket eksem på händerna att de spricker hela tiden... Så tråkigt och så gör det så klart ont på honom.

Håller helt med dig Jelena sån viktig personal måste alltid finnas och det är inte många som ställer opp nästan 24h i dygnet. Vi brukar försöka vara mån om vår protestekniker och säga att han måste vila ibland och inte jobba för mycket. Skulle va hemskt om det skulle hända honom något. Det är ju inte så många som kan det här med proteser..

Igår ringde en kompis, Johan,  från grundskolan och berättade att han var i stan. Kom och hälsa på, sa jag, och det gjorde han och hade med sig en kompis, Kalle,  i 50-årsåldern. De var inte helt nyktra och vi satt och pratade.
Cassandra hade jacka på sig och Kalle undrade om hon skämdes över sin arm eftersom hon inte visade upp den. Vi sa bestämt att ordet skäms inte finns i vår familj och att det ordet aldrig har uttalats, men jag blev så störd! Tänk om han planterade något hos Cassandra, bara för att han tyckte hon skulle visa upp sin lilla arm som något jäkla uppvisningsexemplar? Morr...

Jelena Ja, det var jäkligt klantigt sagt............ förstår din ilska..... Hoppas att hon inte brydde sig om det där. Kram till er!

Men tyvärr är det nog så att det är sånt vi får leva med, klantiga kommentarer. Men visst gör det ont .