Dysmelister 4

Var är sommarlägret? Ja, det vore skoj att få se henne IRL i dysmelisammanhang. Förut har jag nog bara sett henne på sta'n och ev. nån gång när hon sjöng i någon kyrka jag besökte. Går allt väl så har vi ju en nyföding i sommar, men mina barn har alltid fått hänga med överallt så det ska väl gå att ordna det med.

Min kusin har en kompis vars lille son har ben-/fotdysmeli och kompisen kände sig så ensam, tills min kusin berättade om Vemund. Nu ville mamman ha kontakt med mig och utbyta tankar och erfarenheter. Kul att man kan vara till glädje och stöd för andra dysmelimammor.

stort grattis till lille Milou!! Tiden går fort som ni säger man hinner inte med. Emil blev 6år i torsdags. 6år fattar inte var tiden tar vägen.

Annars händer det inte så mycket här. Vi är glada för våren är på god väg här nere i Skåne! Idag hade vi hela 15grader i solen, men det blåste så det kändes lite kallare.

Håller just på att läsa armlös, benlös men inte hopplös. suverän bok och jag och barnen kollar på bilderna i boken och emil är mäkta imponerad  över att Micka kan köra bil!!

Sommarlägret är på Värmdö utanför Stockholm i skärgården. Jättefint ställe och nära till vattnet, stor lekplats och annan natur. Vore verkligen vansinnigt kul om vi var flera familjer härifrån som kom!

Jag är visserligen uppvuxen i Sthlms skärgård sommartid, men vatten och barn i kombination ger mig grym ångest. (På allvar alltså. Jag sitter kvar på stranden och gråter av ångest när maken är ute med Vendel i vattnet.) Jag ska se om jag lyckas övervinna olustkänslorna så kanske jag vågar boka in mig/oss på lägret.

Haha, alla andra går iväg med badlakan och badkläder.. Jag: "Eh, de ska gå och ... tvätta elefanterna!"

Det är ångest nog för mig att VETA att det finns vatten nära mina barn. Jag veeet att jag måste jobba på det, men inte just nu. Ska försöka lära Vendel att simma i sommar iaf.

Ekorren, jag förstår dig så väl - vatten och barn känns sååå läskigt ihop! Men jag bor på en liten ö med många, långa badmånader, och har fått övervinna mina nojor - och det är make och barn mycket tacksamma över, för stranden är ju det roligaste som finns, numera även för mig. Så gör ett försök!!!

Varje kväll vill barnen läsa samma bok som godnattsaga, den handlar om olika yrken och slutar med frågan "och vad vill du bli när du blir stor?" Daniel svarar alltid att han ska bli fotbollsspelare (fast han aldrig spelat fotboll i hela sitt liv, fniss). Sofía säger att hon ska bli doktor. Jag funderade inte så mycket på det, trodde kanske att det var för att hon tycker så mycket om sin Dr Patricia på vårdcentralen, men nu sedan 5-6 kvällar tillbaka så säger hon att hon vill bli läkare, för att läka Daniel. Hur ska man tolka det?!?

Cocco - fy vad hemskt!
Ja, respekt ska man ha respekt för, ingen snack om den saken. Tjejerna går i simskola nu och jag hoppas de kan simma till sommaren. För de har väldigt lite respekt ibland kan jag tycka och hoppar bara i...

Augustiblomman - tror inte du kan tolka det till någonting vettigt egentligen. Barn säger så märkliga saker som vi vuxna gärna vill analysera, men de har ju inte samma logiska tänk som vi har (gudskelov) utan bara pratar rakt ut utan att mena något särskilt många gånger. Men jag förstår att du funderar över saken - det hade jag med gjort!