Cerclage?

Det där med att det ilar när du kissar; Jag hade likadant. Det höll pårunt 2-3 veckor efter cerklaget blev satt har jag för mig. Tog upp det med läkaren och jag fick lämna en urinodling. Hade ingen uvi och sen försvann det bara. VÄldigt obehagligt när det väl höll på och det hjälpte ju inte nojjorna heller. Ge det nån vecka och har det inte gått över, så be att få lämna en odling

Jag är fortfarande gravid, men börjar att se slutet i tunneln nu.
Var på koll hos bm idag och jag har börjat öppna mig! TJOHO!!
Hela 2 cm var det, men tappen är inte utplånad än.
Har haft en del känningar under dagen, så jag hoppas på att Plutt tittar ut imorgon

maria, GRATTIS!

shäfer, grattis också till att allt såg bra ut, visst är det en underbar känsla!!

magda kul att allt ser bra ut, otroligt egentligen hur annorlunda det kan bli!

dallis då hoppas vi på en bebis snart!

kul att det verkar gå bra för alla i denna tråd!! och tack för alla svar ang frågan jag ställde.

ego, var hos läkaren igår för första gången, vilken besvikelse!
hade tid 11.30, blev upphämtad 11.50 av en praktikant från Grekland som inte pratade svenska, han skulle vara med. Sen träffar jag läkaren som är överläkare och hon tog även bort mitt cerklage sist. Hon hade ca 10 tid för mig för sen skulle hon iväg på lunch. Hon hade inte tid att göra en ultraljuds undersökning eller annan undersökning på mig (för blödningen jag hade) men kul då att de var så pass försenade så det inte gick att göra  och så kom hon med en massa råd, typ tänk på dina andra barn, var självisk för en gångs skull, du kanske skulle tänka igenom detta du har ju tid fortfarande, det kommer bli svårt, bla bla bla.

gick därifrån med gråten i halsen, ska jag nu göra abort för att läkaren vill att jag gör det, för att hon anser att det kommer bli så svårt?

varför är hon så negativ? jag klarade mig med AKUT cerklage sist, vilket också är ovanligt att man då går till v.39+4, och nu kommer jag få planerat, borde då inte chanserna vara större?

men men,, gick med gråten i halsen därifrån, men jag känner att jag kan inte göra en abort, hur hemskt det än är att vara i denna situation igen, (alltså graviditeten, barnet är inte hemskt!)

så nu får jag vänta på ultratid, kanske nästa vecka.

Niiinis: VA??? Va arg jag blir!! KRAM KRAM KRAM!!! Verkligen oproffsigt av läkaren att bete sig så! Dom ska stötta och inte dömma!

Hinner tyvärr inte skriva mer nu, men SKIT i vad läkaren säger, tänk själv, vad du vill! OCH ring och boka en ny tid för vul hos en annan läkare! KRAM!!!!!

Maria: Stort grattis till tösen!!!

Dallis: Vill du att vi tar ett snack med busfröet? Håller tummarna på att han/hon kommer snart!

Grattis till alla lyckade operationer och undersökningar!!!

...........................................................................................................................................................................................

Niinis: Vad är det för jävla puckoläkare du träffade? Fy sjutton vad jag hade blivit galen om en läkare sagt så till mig!
Nä,nu är jag förbannad och har lust att skälla ut någon!
Kram på dig gumman och kom ihåg att vi stöttar dig!
Bamsekramisar

Tyvärr verkar det inte vara en alltför ovanlig inställning av läkare. Jag råkade själv ut för flera stycken under vår resa som sa "Tänk för f-n över detta" och "du vill inte ha ett för tidigt fött barn i kuvös" (va vet dom om det hellre ett barn i kuvös än inget barn alls!!!) och "ett barn som dör sörjer man en tid, ett handikappat barn för livet" osv. I mina öron MYCKET märliga argument för att jag inte skulle fortsätta kämpa. Jag har förlorat ett barn och blev helt vansinnig när dr sa det där om att man sörjer ett barn en tid. Hallå i huvudet liksom...

Så Niinis, gå på din magkänsla och kämpa på om du känner att du vill och orkar. Jag gjorde det och vi hade några djävulskt jobbiga månader men nu har vi också en belöning för livet!

kram

dallis: Lycka till nu!!! Då får man kanske se miraklet på fodda. nu sen? :) (fast jag vet ju inte vad du heter IRL, haha)

mariak: Grattis till dottern. Fick själv en son i v30+0 i slutet av augusti. Han mår idag alldeles prima :)

Men jösses!!!
Är så himla glad för mina läkare! Visst man har varit småförbannade på dem men de har alltid utrryckt att de är så glada att vi väntar barn igen och att det kommer att gå lika bra som med Alex!
Blir matt av att läsa om dessa puckon!!!

Ja, jag blir rätt matt bara av att tänka tillbaka på det faktiskt. Tur man inte lyssnade på dom!

Just nu känner jag mig lite våldsam och skulle hemskt gärna vilja veta deras namn och telefonnr så jag kan ringa och skälla ut dessa puckon!!!
Men allvarligt vart tog empatin vägen för dessa läkare?