Hej! Har skrivit i denna tråd tidigare, men ser att det är rätt många nya här, så här kommer en liten presenation:) I aug 2011 när jag i v 20+1 va jag hos läkaren på mödravården, sa att jag länge hade haft tryck neråt och även sökt för de o blödningar många ggr, men inget fel, men den dagen hos läkaren va inte allt ok, va öppen o hade funneling.. Blev skickad in till gyn där dom trodde bebisen skulle komma när som, fick bricanyldropp för att stoppa värkar som kom, men fick hela tiden höra att de inte såg bra ut, bebisen mådde bra hela tiden o växte på, i v 22+0 fick jag komma ner till förlossningen istället, då mitt barn räknades som just barn... Allt hade varit lugnt några dagar, men i v 22+3 gjordes ett nytt vul o då va jag öppen 2 cm med buktande hinnor..:( blev ambulans ner till Lund för fortsatt vård, och som tur va hade jag fått kortisonsprutorna några dagar innan! I Lund sätts ett akutcerklage på mig dagen efter, som misslyckas för livmoderhalsen va mjuk som smör sa dom, men på nåt sätt lyckas dom stänga iaf, så då är den några mm lång. Så det blir fortsatt sängläge 20 mil hemifrån.. Får rätt mkt brickanyl injektioner första dagarna men sen är de lugnt, i v 27+0 får jag börja med progesteron vagitorier o tappen börja sakta men säkert växa o i v 29 får jag komma till mitt hemsjukhus:)) i v 32+ får jag komma hem o äntligen vila hemma:) o i v 34+0 slutar jag med medicinerna då dom inte längre stoppar upp förlossningar i vårt landsting! Allt förändras med en gång när jag slutade med dom o i v 34+5 föds vårat mirakel:) o mår jättebra:) idag är han 16 månader och ska bli storebror runt sin tvåårsdag:) är bara i v 8 men är redan sjukskriven och har börjat med progesteron! Och i v 13-14 sätter dom mitt cerklage:) allt är så nervöst just nu, hoppas få en så normal graviditet som möjligt denna gpngen!