Emma skrev 2010-09-06 20:04:38 följande:
Hej på er!
Här har det varit fullt upp med jobb och umgänge.
Är helt slut idag kan jag säga. Jäklar vad mycket det är som ska tryckas in ihuvudet. Ska faktiskt ta mig min bok och gå upp och lägga mig i sängen och läsa snart och bara slappa. Men Mattias lär ju hinna somna ordentligt först. Jag känner iallafall att jag kommer trivas på jobbet och det är jätteskönt!
Bilen går också bra hittills.
När jag kom hem idag så blev Mattias jätteglad och jag blev så varm i mammahjärtat!
Hur känner ni med era partners såhär i småbarnslivet? Det känns som att vi glider ifrån varandra tycker jag. Det känns inte som att vi gör något tillsammans längre... Jättetråkigt tycker jag.
Mattias traskar på bra när vi håller i honom och han går bra utefter möbler. Han har släppt någon gång och stått och lutat sig mot något, men inte mer än så. Vi får väl se när han vågar. Rätt vad det är så släpper det!
Ha en trevlig kväll!
Härligt att du trivs på arbetet (och att bilen rullar...

)!
Ja, alltså det här med förhållandet och småbarn... Jag kan säga att jag packade väskan flera gånger när vi fick första barnet, fast jag gjorde aldrig slag i saken, vilket jag såklart är glad för nu... Jag minns att jag kände mig väldigt ensam då och jag kände knappt igen maken längre. Var också väldigt ledsen för att jag tyckte att han inte engagerade sig tillräckligt mycket i sonen. När han väl var hemma verkade han mest tycka att han var besvärlig. Jag var ju helt uppslukad av honom, han var hela min värld, medan maken hade en massa annat vid sidan av (rep och spelningar med bandet, höll på att doktorera osv). När vi har pratat om det såhär i efterhand ser man saker lite på ett annat sätt. Maken menar att han fick en total chock när sonen föddes och inte riktigt visste hur han skulle bete sig. Han hade inte riktigt räknat med den omställning det blev att bli pappa. När sonen var ca ett år började det som tur var vända, annars hade vi aldrig varit tillsammans idag. Nu är han världens bästa pappa och engagerar sig i barnen till 100% när han är hemma.
Med tre barn har vi knappt någon "ensamtid" med varandra, utan vi umgås och hittar på grejor allihop. När barnen har somnat på kvällen har vi typ en timme tillsammans innan det är dags att sussa. Ofta ligger vi bara i soffan. Jag pratar och maken sover. Passionerat värre...
Vi ska försöka ta oss ut åtminstone en gång per månad. Äta middag, gå på bio etc. Vi har oftast tillgång till barnvakt om vi behöver, men vi kanske är lite dåliga på att nyttja den möjligheten.
Ja, det blev en hel uppsats som vanligt!
Allvarligt; vad har hänt med Bubba?! Ett tag sedan hon skrev...