Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Jovisst är det ingen höjdare men den är behjälplig då det är som värst. Annars försöker jag syssellsätta mig för att slippa grubbla.
I morgon har vi rådgivning, bäst att ta med en hel hushållsrulle med papper för jag kommer lipa som en sill!
Vi har varit på rådgivning en gång förr men som nog inte gav så mkt då jag ej släppte fram mig själv utan gömde mig bakom en järnmask.... Och då tyckte jag inte det var jag som gjort några fel.

Det är ju främst jag som försatt oss i denna sits. Hur jag betett mig gentemot min man.
Det är hemskt men förr kände jag att jag hade "rätten" att bestämma över vad han skulle göra eller inte och jag har varit riktigt manipulativ dessutom för att få min vilja igenom. :( Sårat honom så många gånger. Bannar mig själv för att jag varit ett sånt jävla svin! Eller att jag inte insåg långt tidigare!
Han kanske aldrig får tillbaka sina känslor för mig mer eller våga lita på att jag faktiskt kan förändra mig.
Fast han säger det att han ej är arg mer så tror jag nog att så många års undertryckta känslor måste ut och pratas om.
Tänker på hur besviken och arg jag var och kanske är ännu att min pappa gav mig däng när jag var liten och kränkte mig med elaka ord... Vet ju precis hur sånt känns och ändå gör jag lika. :(

Varför lär jag mig aldrig !
Varje gång jag träffar någon ny så går jag in med 200% , och tror att denna gången, ja denna gången kommer det att hålla......sen går det en kort tid så skiter sig allt. Jag tror alltid gott om alla människor, jag lär mig aldrig! Trots att jag har blivit utnyttjad och sparkad på flertalet ggr. Litar alltid på alla till 110%  .

Tjejer, hjälp mig!

Det är mindre än en månad sen han drog, nu fick jag nys om att en kille jag tidigare funnit som pojkvänsmaterial är singel och vill ha MIG.
Jag har träffat honom ett par gånger, fjärilarna finns där.
Hur vet jag om de är äkta??? Ska jag ta chansen eller strunta i det? Vad skulle ni tänka? Vad skulle alla andra tänka?!
HJÄLP!