Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

That would do it!

Hur går det för er tjejer?

Jag är rejält osäker i relationer, p.g.a min Borderline. Senaste killen jag hade/har försöker ju hela tiden få mig att släppa in honom. Och jag vågar inte! Han vet att jag har Borderline & dessutom gått igenom massa skit som inte gjort mitt psyktillstånd bättre.

Och jag släppte in honom lite, han blev rädd för vad som fanns i mitt huvud. Jag berättade om alla tankar, alla "måsten" jag kände för att verka perfekt. Jag trodde då direkt att han skulle lämna mig med ett dammoln efter sig! Men icke...Han bara höll om mig & fick mig att berätta exakt hur jag mådde.

Nu gjorde han dock slut, p.g.a problem med sitt ex. Men vi börjar sakta reparera allt vi hade, och jag håller inte käft längre. Om jag mår dåligt, så säger jag det. Han stöttar, han tröstar, han tar hand om mig 

Ibland tror jag att vi är FÖR öppna. Jag måste tvunget berätta om ALLT som finns i mina tankar. Tydligen fungerar inte normala så har jag fått höra när jag krävt att de skulle göra samma sak.

Jag får mer kritik av min pojk att jag inte är öppen nog. Men jag har lärt mig, den hårda vägen, att det inte blir bättre av att säga vad jag känner. Har ju haft Borderline sen barndomen, men fick diagnosen först när jag var 23(jag är 25 nu). Så med facit i hand, så har jag fått förklaring på varför jag satt mig själv i vissa situationer under mitt liv!

Jag har påbörjat detta - och det är verkligen ett kraftfullt hjälpmedel. Ett sätt att lära sig att leva.

MEN

Något har hänt. jag KAN INTE längre. Gör inga läxor, uteblir (vilket man inte får) och är motvillig när jag väl är där. Så här har det varit sedan sommaren.

Vet att det började med att den ena terapeuten "klagade" på att om man gjorde en viss färdighet för mycket så blev det också livskvalitestörande. och jag, jag kan ju inte ta att folk klagar eller säger att jag gör fel. Och nej, jag gjorde inte fel. Jag provade allting som fanns i materialet, men beskrev vad jag funnnit fungerade "allmänt" bäst. Men jag fattar inte varför jag fick skäll???

Sedan kunde jag inte längre använda färdigheterna - för dom sagt att jag gjorde fel (=jag är fel). Det var precis innan sommaren. Så jag kunde inte rätta till det.

När hösten kom så var jag i jättedåligt skick. Också för att jag spelat bort ½ mille och känt mig dålig hela sommaren, värdelös, och heller inte kan säga detta till ngn. Så arg, frustrerad och förhållandet funkade inte - och bestämmer mig för att ta en paus från sambon. Efter det så funkar ingenting.

Jag hör själv hur rörigt detta blev. Liksom att jag måste skriva fort för att få det sagt.

Jag har slutat prata med alla människor -idag fick jag höra att om jag inte fortsatte DBT:n så tyckte sambon vi skulle göra slut. Kul alltså. Han sade också att det kändes som att jag gett upp -och det har jag faktiskt gjort. Slow suicide- bara inte gör nått alls....

Vad ville jag med detta? jag väntar på att ngt skall hända som får mig att må bra igen... Väntar                    

Som vanligt förstör jag för mig själv.
Jag skrämde iväg honom.
Suck.
Jag vill vara normal!

marilyn monroe ska ju ha varit borderlinare

Haha, jag får ofta klagomål på att jag säger allt jag tänker på

Va? Vad hände?