• Anonym

    Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

    Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

    Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

    Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

    Känner någon med borderline igen sig i detta?

  • Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
  • Anonym (värdelös)

    P.S. Vilka böcker har du läst? D.S

  • Anonym
    Anonym (värdelös) skrev 2011-10-08 22:41:35 följande:
    Vad konstigt det känns att någon annan vet hur det känns. Att livet är ett straff. En tid att härda ut.

    Är du säker på att folk stannar efter att du sagt som det är! 

    Även när det "älskar" mig vågar jag inte slappna av. Det kommer ju att ändras.Det har det gjort alla andra gånger.
    När jag träffat killar så har jag berättat exakt alla dåliga saker med mig direkt, exakt hur "galen" jag är, att jag är deprimerad osv. Och de har sagt att de kan hantera det, så de har stannat. Jag har varit lika förvånad varje gång. Sen går det åt helvete så klart. Efteråt har jag frågat killarna varför de gav mig en chans trots att jag förvarnade dom. De svarade alla att de trodde att jag överdrev. Sen när de såg verkligheten så var de redan kära och stannade därför. Det var jag som sabbade relationerna eftersom jag började förakta dom så fort de sa att de älskade mig. Så ja, jag är säker att de stannat ändå. Har även killkompisar som vet hur jag fungerar, och som ändå alltid säger åt mig att jag förtjänar det bästa och att jag är en drömtjej osv. Vi ser själv bara våra mörka sidor eftersom vi brottas med dom varje dag. Men andra ser kanske helt andra sidor i dig än vad du själva gör.
  • Anonym
    Anonym (värdelös) skrev 2011-10-08 23:02:31 följande:
    P.S. Vilka böcker har du läst? D.S
    Hm.. Kan inte några titlar i huvudet. "Hemligheten" är en bra bok. De skriver inte rakt ut att det handlar om borderline men när man läser den så förstår man precis vad det handlar om. Annars kan jag tipsa om youtube. Jag har hittat många föreläsningar av psykiater där, som även ger tips på hur man ska försöka tänka osv.
  • Anonym (värdelös)
    Anonym skrev 2011-10-08 23:05:07 följande:
    Hm.. Kan inte några titlar i huvudet. "Hemligheten" är en bra bok. De skriver inte rakt ut att det handlar om borderline men när man läser den så förstår man precis vad det handlar om. Annars kan jag tipsa om youtube. Jag har hittat många föreläsningar av psykiater där, som även ger tips på hur man ska försöka tänka osv.
    Hemligheten har jag sett förr. Känner mig mest skuldbelagd av den. You tube ska jag kolla upp. söker du på "lecture borderline" då? Hittade en bok på adlibris: Borderline personlighetsstörning : Uppkomst, symtom, behandling och prognos.
     
  • Anonym (värdelös)
    Anonym skrev 2011-10-08 23:03:10 följande:
    När jag träffat killar så har jag berättat exakt alla dåliga saker med mig direkt, exakt hur "galen" jag är, att jag är deprimerad osv. Och de har sagt att de kan hantera det, så de har stannat. Jag har varit lika förvånad varje gång. Sen går det åt helvete så klart. Efteråt har jag frågat killarna varför de gav mig en chans trots att jag förvarnade dom. De svarade alla att de trodde att jag överdrev. Sen när de såg verkligheten så var de redan kära och stannade därför. Det var jag som sabbade relationerna eftersom jag började förakta dom så fort de sa att de älskade mig. Så ja, jag är säker att de stannat ändå. Har även killkompisar som vet hur jag fungerar, och som ändå alltid säger åt mig att jag förtjänar det bästa och att jag är en drömtjej osv. Vi ser själv bara våra mörka sidor eftersom vi brottas med dom varje dag. Men andra ser kanske helt andra sidor i dig än vad du själva gör.
    Jag gjorde slut med ett ex just för att jag inte kunde fatta att hon gillade mig. Tappade all respekt. Väldigt tråkigt eftersom det var en väldigt bra människa, men nu har hon hittat nån kille istället. 
  • Anonym
    Anonym (värdelös) skrev 2011-10-08 23:17:54 följande:
    Jag gjorde slut med ett ex just för att jag inte kunde fatta att hon gillade mig. Tappade all respekt. Väldigt tråkigt eftersom det var en väldigt bra människa, men nu har hon hittat nån kille istället. 
    Ja det  är ju svårt att respektera en person som gillar en om man inte ens gillar sig själv. Så jag tror att det är där man måste börja för att kunna få en fungerande relation i framtiden. Jag vet inte om jag någonsin kommer lyckas ändra det beteendet, det känns omöjligt.
  • Anonym (värdelös)
    Anonym skrev 2011-10-08 23:24:22 följande:
    Ja det  är ju svårt att respektera en person som gillar en om man inte ens gillar sig själv. Så jag tror att det är där man måste börja för att kunna få en fungerande relation i framtiden. Jag vet inte om jag någonsin kommer lyckas ändra det beteendet, det känns omöjligt.
    Så känner jag med och då blir det "vaddå ska jag vara helt själv hela livet! !
  • Anonym
    Anonym (värdelös) skrev 2011-10-08 23:38:23 följande:
    Så känner jag med och då blir det "vaddå ska jag vara helt själv hela livet! !
    Precis. Men samtidigt har jag lärt mig att saker händer när man minst anar det. Jag har känt så förr, och varit övertygad om att jag kommer vara ensam för alltid.Speciellt eftersom jag är lite av en ensamvarg som inte har så aktivt uteliv. Men ändå har jag hittat killar och blivit jättekär. Och då har jag känt att livet kan vara riktigt häftigt ibland. Ena dagen så ser allt så mörkt ut, och nästa dag så kan det totalvända. Nu är det ett tag sedan jag kände så, jag hade behövt ett sådant "mirakel" just nu.
  • Liiswe

    Nu har inte jag läst igenom alla 121 sidorna som ni redan har skrivit, men jag tänkte bara säga att jag har borderline och jag känner igen det där du skriver.


    Ta kontakt med psyk och få börja DBT. Det har hjälp mig otroligt mycket.


     


     

  • Anonym (En till här)

    Hej ! Har bara läst senaste sidan och det ni skriver påminner om mig själv, är 45+ och har levt ensam i många år, jag är bara ett enda stort trubbel så har inga vänner heller. Ville mest säga att jag vet hur ni känner.

Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?