Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Ja, mkt skönt! Fast sedan känner jag mig ännu mera utanför och aktiverar min igen. FB påverkar mig mer negativt än positivt tror jag. Utan att man på ngt sätt tänker på det emellanåt..

Hur kom ni i kontakt med vården? Helst av allt skulle jag vilja maila ngn bara och nästa dag så kom en psykolog hit efter jobbet, hem till mig, och så kunde jag prata. Då slipper jag 1. ringa (hemska tanke) till typ vårdcentralen? 2. Behöva ta ledig från jobbet 3. Ta mig till en vårdmottagning.

Om jag skulle ringa så känns det som om att de inte skulle tro mig.. för jag lägger på ett happy face in i det sista så fort ngt är jobbigt. Och jag är rädd för att jag skulle få panik och typ tjoho-tjohej jag mår nog rätt finemang nu..

Många psykologer säger att man kan ringa dom när det är något så får man en akut tid. Man kan hitta en privat psykolog om man inte vill gå den vanliga vägen.

Mitt ansikte matchar inte heller mina känslor. Jag ler trots att jag samtidigt säger att jag mår så dåligt att jag vill dö typ. Jag tror och hoppas att psykologer är medvetna om att sånt är försvarsmekanismer.

Jo, man får väl hoppas på det. Urkburk.. varför ska de vara såhär.. kan man inte bara vara normaaaal!!

Hej. Är en tjej på 23 år med en son på ett år. Fick min diagnos bordeline idag efter en lång utredning och massor med år av undrande. Så det är ju skönt på ett sätt. Är lite tveksam mot mbt så ja ska fundera över det. En undran äter nå någon medicin för eran bordeline . Vet att de ej finns medicin just för det men vissa kan det ju hjälpa.

Hej, jag har diagnosen borderline sedan några år tillbaka. Än så länge har jag inte blivit erbjuden DBT eller MBT. När jag frågade min dåvarande samtalskontakt om det, som hade nån liten kbt-utbildning, så sa han att det var ungefär samma som det han pysslade med. Jag var inte nöjd med honom så jag bytte. Är fortfarande inte nöjd med kontakten på öppenvården och undrar varför jag inte blir erbjuden DBT eller MBT.
Jag undrar om någon kan beskriva skillnaden mellan ex. KBT och DBT eller MBT. Varför ska jag ha annan behandling? Hur ska jag argumentera för det?

Oj, är ni också sånna? Är det ett bordeline-drag? Jag har verkligen jätteproblem med det här.. Jag känner mig så fruktansvärt övergiven..

Jo, det är de nog. Har en kompis sagt att "vi hörs till helgen" eller nåt sånt och inte gör det så kan jag bli fruktansvärt irriterad och jag känner mig sviken och tänker att då är det ingen riktigt vän för om hon verkligen tycker jag är hennes vän så hör hon ju av sig när hon säger att hon ska göra det. Jag tar tyvärr väldigt hårt på om folk inte håller vad det säger, kan få lite panik över sånt. Typ, min sambo säger att han vill käka lasagne idag, om han sedan ändrar sig till kvällen så kan jag bli fruktansvärt irriterad och typ "men du SA JU att du skulle ha lasagne" och typ ta det som om att han ljugit.

Haha.. helt puckat. Samtidigt vet jag ju att jag själv kan ändra mig men då är det helt ok. Sånt pratar jag bort bara, för jag är grym på att snacka mig ur saker och vända så det går åt mitt håll.

Nej KBT är inte "ungefär samma sak som DBT".... och det har du ju själv listat ut. Man blir så trött på vårdpersonal som inte bryr sig! För MBT och DBT finns belägg för att dessa hjälper personer med borderline. I båda terapierna ingår gruppterapi. Mentalisering innebär mkt grovt förenklat att lära sig att sätta sig i den andra personens skor en liten stund. Jag har, säkert för att jag har borderline, mkt svårt att förstå olika förklaringar av vad MBT är.

DBT är, en mkt specialiserad form av KBT. Man lär sig färdigheter inom relationer, kriser och känslor för att handla annorlunda än tidigare. Målet är att man skall kunna völja att göra det som långsiktigt blir bäst och mest funktionellt för en själv.

Klart att personalen är skyldig att erbjuda dig vård som hjälper mot ditt problem -kräv att den vård de erbjuder motsvarar dina behov. Usch vad jobbig vården är, det är alltid så här, att man själv skall behöva med näbbar och klor kämpa för att få det man behöver och har rätt till. Hur skall man annars bli frisk och kunna fungera i livet annars?
     

Ingen som känner sig manad att svara på min fråga om medicin . Då ja ej kan gå mbt nu av personliga skäl så skulle det hjälpa .

malinmicke; Senast jag åt medicin var förra sommaren, var inlagd mars-april på psyk efter att ha rasat helt.
Det "prövades" olika mediciner, stämningsstabiliserande, ångestdämpande osv. Den jag minns mest effekt av var Voxra, som gjorde att de svängningar i känslolivet som jag normalt har gjordes 100gånger värre!! Kändes som om jag bokstavligen kastades mellan golv och tak, orkade inte med det, även om det på sätt och vis var skönt att slippa känna den så ofta förekommande tomhetskänslan.
För övrigt så kändes det som om de fick pröva vad de ville, jag orkade inte med mig själv.
När jag skrevs ut hade jag iof för mycket medicin, jag hade inga känslor för någonting, allt var likgiltigt.
Så när jag sen upptäcker att jag var gravid på sommaren vägrade jag stå på några som helst mediciner utan slutade tvärt med allt.
 Mådde fruktansvärt dåligt under graviditeten psykiskt, men hankade mig fram.

Har inte stått på några mediciner sedan dess, går i terapi 1g/veckan sedan 2 år tillbaka, har en bra terapeut som jag trivs med.

Hur gick din utredning till??

Går du i ngn form av terapi??