Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Anonym

Äldre 27 Mar 19:33
1644 svar

Visa endast Anmäl

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

Känner någon med borderline igen sig i detta?
- «
- ‹
- Sida 124 av 164
- 118
- 119
- 120
- 121
- 122
- 123
- 124
- 125
- 126
- 127
- 128
- 129
- 130
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
Anonym Trådstartaren

Äldre 9 Oct 17:08
#1231

Visa endast Anmäl

Anonym (värdelös) skrev 2011-10-09 16:34:00 följande:
Känner så igen mig i det du säger. Kanske inte är så speciell som jag trodde

För mig handlar det inte bara om det jobbiga, utan nån att prata med om dagen. Nån som snarkar och låter. Att bara sitta i varsitt hörn på en söndag och ta det lungt. Nu är jag själv från torsdag kväll till måndag lunch. Ingen skulle märka om jag försvann. Alltså har mitt liv inget syfte...
Ja helgen är värst när man är ensam... Men våra liv har ett syfte ändå, det är jag säker på. Det finns alltid folk som bryr sig, de är bara upptagna med sina egna liv. Jag är imponerad över mig själv att jag orkat kämpa så länge som jag har gjort. När jag var 20 så kunde jag inte ens föreställa mig att jag skulle leva när jag var 30. Nu så känner jag inte så mer. Tills 30 klarar jag. Men 40?? Det är så lång tid ju!
Anonym (värdelös)

Äldre 9 Oct 17:47
#1232

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2011-10-09 17:08:55 följande:
Ja helgen är värst när man är ensam... Men våra liv har ett syfte ändå, det är jag säker på. Det finns alltid folk som bryr sig, de är bara upptagna med sina egna liv. Jag är imponerad över mig själv att jag orkat kämpa så länge som jag har gjort. När jag var 20 så kunde jag inte ens föreställa mig att jag skulle leva när jag var 30. Nu så känner jag inte så mer. Tills 30 klarar jag. Men 40?? Det är så lång tid ju!
Jag vill ju vara en viktig del av deras liv..

Vad konstigt att du säger så. En stor källa till min stress över att livet står still handlar om att jag är övertygad om att jag kommer dö innan jag fyller 30. Har alltid varit övertygad om det. Sedan sen tonåren har det varit ett fakta för mig.n
Anonym Trådstartaren

Äldre 9 Oct 18:01
#1233

Visa endast Anmäl

Anonym (värdelös) skrev 2011-10-09 17:47:38 följande:
Jag vill ju vara en viktig del av deras liv..

Vad konstigt att du säger så. En stor källa till min stress över att livet står still handlar om att jag är övertygad om att jag kommer dö innan jag fyller 30. Har alltid varit övertygad om det. Sedan sen tonåren har det varit ett fakta för mig.n
Då för att du själv skulle ha avslutat livet? Jag har haft såna diskussioner med andra ibland, där man pratar om vad man ska göra i framtiden. De frågar hur jag vill att mitt liv ska se ut när jag är 40 eller 50. Jag har då svarat "skojar du? Jag kommer inte bli så gammal". De tror att jag skämtar, att jag menar att jag vill vara ung för alltid, men det är ju inte riktigt så jag tänker. Det har aldrig varit något jag reflekterat över egentligen, utan det har varit som självklar fakta precis som du skriver.

Hur känner du inför att skaffa familj om du har dessa tankar? Då blir man ju låst under måååånga år framåt.
Vilka mörka diskussioner vi har här. Jag älskar denna tråden, det finns alltid någon här som förstår och som faktiskt har tänkt samma tankar. Jag har aldrig stött på det IRL.
Anonym Trådstartaren

Äldre 9 Oct 18:02
#1234

Visa endast Anmäl

Man kan tänka att detta samtalsämnet ska dra ner en, men för mig är det tvärtom. Jag mår bättre när jag pratar om det, jag känner inte mig så ensam mer då. Jag blir gladare. Konstigt....
Anonym (värdelös)

Äldre 9 Oct 18:21
#1235

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2011-10-09 18:01:23 följande:
Då för att du själv skulle ha avslutat livet? Jag har haft såna diskussioner med andra ibland, där man pratar om vad man ska göra i framtiden. De frågar hur jag vill att mitt liv ska se ut när jag är 40 eller 50. Jag har då svarat "skojar du? Jag kommer inte bli så gammal". De tror att jag skämtar, att jag menar att jag vill vara ung för alltid, men det är ju inte riktigt så jag tänker. Det har aldrig varit något jag reflekterat över egentligen, utan det har varit som självklar fakta precis som du skriver.

Hur känner du inför att skaffa familj om du har dessa tankar? Då blir man ju låst under måååånga år framåt.
Vilka mörka diskussioner vi har här. Jag älskar denna tråden, det finns alltid någon här som förstår och som faktiskt har tänkt samma tankar. Jag har aldrig stött på det IRL.
Antingen skulle jag dö i en olycka eller ta mitt eget liv. Det kanske är en sån "sanning" man ska ifrågasätta. Hur skulle jag tänka och må om jag visste att jag har 50 år kvar att uppleva allt jag vill uppleva? Konstig tanke.

Jag har nog mest varit inne på en partner. Har så svårt att tro att jag skulle bli en bra mamma. Då kommer jag att behöva sätta någon annan främst. Scary.
Anonym Trådstartaren

Äldre 9 Oct 18:27
#1236

Visa endast Anmäl

Anonym (värdelös) skrev 2011-10-09 18:21:53 följande:
Antingen skulle jag dö i en olycka eller ta mitt eget liv. Det kanske är en sån "sanning" man ska ifrågasätta. Hur skulle jag tänka och må om jag visste att jag har 50 år kvar att uppleva allt jag vill uppleva? Konstig tanke.

Jag har nog mest varit inne på en partner. Har så svårt att tro att jag skulle bli en bra mamma. Då kommer jag att behöva sätta någon annan främst. Scary.

Jag vill ha barn. Kanske mår jag bättre då. Men kanske gör jag inte det. Och det är jag livrädd för. Jag vill inte känna att jag finns endast för barnets skull, för det är inte rätt mot barnet eller mig. Men ödet får visa vägen när det gäller den frågan.

Jag tror inte att jag ska tänka för långt framåt. Just för att det är en enormt lång tid att leva 50år till. Det känns oöverstigligt. Så det blir lättare att ta det år för år bara. Eller max 5år i taget. Det är vad jag klarar utan att deppa ihop.

Det är så hemskt att människor som verkligen vill leva får dö av sjukdomar, olyckor mm, medan såna som jag får leva. Jag som inte ens är tacksam över att leva.
Anonym (värdelös)

Äldre 9 Oct 20:24
#1237

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2011-10-09 18:27:13 följande:
Det är så hemskt att människor som verkligen vill leva får dö av sjukdomar, olyckor mm, medan såna som jag får leva. Jag som inte ens är tacksam över att leva.
Känner igen de tankarna. Ibland kan jag avundas de som får vila. Och ibland känner jag då ett ansvar att få ut det mesta av livet.

När man står mitt i ångesten och ska handla är det då man ska räkna till 10 och andas i fyrkant? Får man i dbt öva på olika jobbiga situationer.
Anonym (En till här)

Äldre 10 Oct 15:42
#1238

Visa endast Anmäl

Jag måste bara skriva, ni är så värdefulla och jag inser hur betydelsefullt det är att få läsa om era liv. Önskar jag kunde vara med i "gänget" för jag vet att ni har så mycket kvar att ge men tyvärr är jag för gammal. Ta hand om er och var rädda om varandra.
Anonym Trådstartaren

Äldre 10 Oct 17:04
#1239

Visa endast Anmäl

Anonym (En till här) skrev 2011-10-10 15:42:44 följande:
Jag måste bara skriva, ni är så värdefulla och jag inser hur betydelsefullt det är att få läsa om era liv. Önskar jag kunde vara med i "gänget" för jag vet att ni har så mycket kvar att ge men tyvärr är jag för gammal. Ta hand om er och var rädda om varandra.
Man kan aldrig vara för gammal, du är välkommen hit. Jag tycker det är roligt att vi blir fler och fler här.
Anonym (värdelös)

Äldre 10 Oct 22:25
#1240

Visa endast Anmäl

Anonym (En till här) skrev 2011-10-10 15:42:44 följande:
Jag måste bara skriva, ni är så värdefulla och jag inser hur betydelsefullt det är att få läsa om era liv. Önskar jag kunde vara med i "gänget" för jag vet att ni har så mycket kvar att ge men tyvärr är jag för gammal. Ta hand om er och var rädda om varandra.
Hej, jag tror att jag kan lära mig massor av dig. Jag är övertygad om att du har "många do's ond don'ts" att dela med dig till oss andra.

«
‹
Sida 124 av 164
118
119
120
121
122
123
124
125
126
127
128
129
130
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

INNEHÅLL