Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.
Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.
Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.
Känner någon med borderline igen sig i detta?
Men jag är stolt över att jag sa ifrån, sa rakt ut vad jag kände. Innan hade jag inte sagt något alls utan hållt god min och sedan raderat hans nummer utan att förklara varför. 
Jag har ingen diagnos eller liknande utan mår bara exakt som er. Jag pendlar mkt upp och ner och min största ångest ligger ju i att be om hjälp. Så jag härdar ut tills de rinner över.
Jag har ingen diagnos eller liknande utan mår bara exakt som er. Jag pendlar mkt upp och ner och min största ångest ligger ju i att be om hjälp. Så jag härdar ut tills de rinner över.