Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Mediciner kan användas för att lindra symtom, t ex ångest, men de botar och förändrar inget i grunden.

Ja gjorde massor med tester. Fast det var för adhd också. Men det hade jag ej. Eller hur menar du? Nej ja går ej i terapi . Hade en ja gick till i 1 1/2 år å ja trivdes med det hjälpte ej fast det var ju innan diagnosen. Ja är mig osams med alla som står mig nära.. Tillslut så orkade dom inte med mig familj å så, så dom tog lite avstånd . Ni som har barn hur är eran relation? Ja vägrar sätta mitt barn på dagis nu så därför kan ja ej gå mbt. Ja vet att ingen medicin kan bota . Att det bara är terapi men terapi är ingen ja kan göra just nu .

För mig har medicinen gjort en enorm skillnad. Då äter jag låg dos av en "snäll" medicin, Citalopram. Jag har ingen borderlinediagnos, men många drag. Jag har arbetat mycket med mig själv, men min enorma ilska, knten till sorg och snabba humörväxlingar kunde jag inte arbeta bort. Jag kunde bara bete mig på ett acceptabelt sätt, men de snabba och jobbiga topparna och dalarna fanns kvar. Det har medicinen hjälpt mig få bukt med. Jag kastas inte längre mellan himmel och helvete 3 gånger per dag. Jag känner fortfarande allt, är inte avtrubbad ochvisst jag har humörsvängningar, men vågar nog påstå att det är inom normalgraden nu. Det är så jädrans skönt. För mig och för min man. Inte ett enda urspårat vredesutbrott sen jag började med medicinen (snart 2 mån.sen). Visst, jag kan bli arg, men inte obefogat och direkt från ingenting.

Jag är ute och reser nu, så jag har inte upplevt höstmörkret och rusket. Jag slipper det i år. Det tror jag är en stor bidragande orsak. Jag har en enorm "grundlycka" just nu, så jag kan nog inte utvärdera medicinen till fullo förren jag är i vardag, grådask och något litet jobbigt händer.

Jag blev varnad för viktökning och tappad sexlust, men inget av det har hänt mig. Jag hade 0 sexlust innan och nu har den faktiskt ökat när jag inte är lika ångestladdad.

Stämningsstabiliserande mediciner som exempelvis lamictal kan göra att humörsvängningarna minskar och man får mer kontroll. Vissa känner att de blir hjälpta av vanliga antidepressiva mediciner också. Man får prova sig fram. För min del så är det bara lamictal som fungerar. Mediciner som voxra, edronax och liknande mediciner som påverkar noradrenalinet och dopaminet är katastrofala för mig. Har man redan humörsvängningar och kort stubin så är det inte trevligt med en medicin som har aggressivitet som biverkning.

Ja har ätit massor med anti depressiva å blir ingen skillnad . Ibland känns det som ja skulle behöva lugnande .. Är det någon aom äter lugnande ? Isf vilken sort. Ja har ätit atarax men de varför panik attackerna men hjälpte ej. Känns som ja gått igenom hela FASS ibland

Det finns ju betydligt starkare lugnande än atarax. Det är inte ens en lugnande medicin egentligen, man får bara den för att en vanlig biverkning med den är att den är sövande. Du kanske ska prova xanor eller sobril. Det finns en viss risk för att man utvecklar ett beroende av dessa så man måste vara försiktig. Jag har tidigare tagit sobril både vid ångestattacker, ilskeutbrott och gråtattacker. Jag kunde inte hantera någon form av starka känslor så tog alltid någon medicin då. Och visst hjälpte det. Men det är bättre att hitta en medicin som förebygger ångesten istället. Jag hann orsaka mycket skada under den tiden det tar innan den lugnande medicinen fungerar. Men den var min livlina under de tuffaste perioderna.

Jag börjar känna mig så vilse i mina försök att hantera känslorna. Eftersom att jag vet att jag alltid överreagerar och känner mig kränkt av andra så försöker jag verkligen behärska mig in i det längsta nu. Problemet är att det känns som att jag då låter andra trampa på mig, att jag inte står upp för mig själv. Det gör att jag får mycket ångest och kokar av ilska och bitterhet inombords. För även om jag inte SKA känna mig kränkt så gör jag ju det, och det tar emot att gå emot min egen upplevelse av situationerna trots att jag vet att jag i 99% av fallen inte har någon anledning att känna som jag gör. Jag hade kunnat acceptera jobbiga känslor om jag bara kunde lära mig NÄR det är rätt att agera på dom och när jag ska svälja dom. Jag famlar verkligen i mörkret och försöker vara normal men jag har ingen som helst aning om hur man är det. Och vissa personer har förmågan att göra mig ännu mer labil än jag redan är, hur mycket jag än tycker om dom.

Fått för mig att dom ej vill skriv ut sånna lugnande. Men ja har inget missbruk på nedåt sedan förr bara uppåt under en tid. Men vad ska man säga . Ja förklarar att ja inte orkar gå runt å vara arg å uppåt lr vad man ska säga att ja behöver nå lugnande men inget händer får testa nya anti depressiva hela tiden som ej funkar vara. Blir så trött på skiten. Så är man inne i en gråa gråta gråta alla kommer dö lr lämna mig period .. Behöver bara titta på min son så blir de så stora känslor . Som inte går att hantera . Blir bara grina grina grina.

Det brukar inte vara svårt att få dom, men har man missbrukstendenser så är det kanske inte att rekommendera.
Hur menar du med att du inte orkar vara arg och uppåt? Är du uppåt även när du inte tar några tabletter alls?

Alltså inte uppåt . Ja å mina försök att förklara