• Anonym

    Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

    Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

    Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

    Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

    Känner någon med borderline igen sig i detta?

  • Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
  • Anonym (under utredning)
    Anonym skrev 2010-11-08 14:52:53 följande:
    Jag har alltid vetat att jag har ett hett temperament, men jag har också alltid trott att jag hade rätt i att tänka och reagera som jag gjorde. Det var fel på alla andra men inte mig. Men ju äldre jag blev, desto mer insåg jag att det var något "fel" på mig.
    Min totala insikt och vilja att bli bättre kom den dagen mitt temprament gick ut över barnen.
    När jag insåg att jag blivit en sådan mamma som jag själv hade och som jag svurigt att aldrig bli.
  • Anonym (En vän)

    Jag har en kompis som har Boderline! hon har varit inlagd pa psyk (frivilligt). Hon skär sig, (har dock blivit bättre)
    och har ätstörningar. När hon är "normal" är hon en väldigt rolig och intressant person att vara med. Hon kan mycket om allt och man kan föra oerhört roliga diskussioner. Fran att hon är en trevlig och glad person kan hon t.ex. komma till en fest där alla kompisar är och se ut som sju svara ar. Alla ser att hon har gratit och hon säger ingenting alltsa raka motsatsen till hur hon är annars. Sist kom hon till en annan väns förlovningsmiddag och betedde sig sa. Jag tycker det är respektlös, för hon far alla andra att ma daligt. Om hon nu mar sa daligt den dagen är det ju bättre att hon stannar hemma. Det här har pagatt sa länge kanske i 4 ar nu!

    Hon säger ofta att det bästa är att hon tar livet av sig sa att hennes kille kan fa ett bättre liv. Da maste man sitta och stötta och peppa. Vi kompisar vet inte rikgtigt vad vi ska göra, det är oerhört pafrestande att ha en san här vän. Hon kan t.ex. skriva ett helt mail utan att ens fraga, hur mar du? utan hon skriver bara om hennes problem. Ska man fortsätta vara henns vän eller avsluta vänskapen? Man är ju rädd att hon ska göra nagot riktigt dumt.

  • Anonym (under utredning)
    Anonym (En vän) skrev 2010-11-08 15:16:37 följande:
    Jag har en kompis som har Boderline! hon har varit inlagd pa psyk (frivilligt). Hon skär sig, (har dock blivit bättre)
    och har ätstörningar. När hon är "normal" är hon en väldigt rolig och intressant person att vara med. Hon kan mycket om allt och man kan föra oerhört roliga diskussioner. Fran att hon är en trevlig och glad person kan hon t.ex. komma till en fest där alla kompisar är och se ut som sju svara ar. Alla ser att hon har gratit och hon säger ingenting alltsa raka motsatsen till hur hon är annars. Sist kom hon till en annan väns förlovningsmiddag och betedde sig sa. Jag tycker det är respektlös, för hon far alla andra att ma daligt. Om hon nu mar sa daligt den dagen är det ju bättre att hon stannar hemma. Det här har pagatt sa länge kanske i 4 ar nu!

    Hon säger ofta att det bästa är att hon tar livet av sig sa att hennes kille kan fa ett bättre liv. Da maste man sitta och stötta och peppa. Vi kompisar vet inte rikgtigt vad vi ska göra, det är oerhört pafrestande att ha en san här vän. Hon kan t.ex. skriva ett helt mail utan att ens fraga, hur mar du? utan hon skriver bara om hennes problem. Ska man fortsätta vara henns vän eller avsluta vänskapen? Man är ju rädd att hon ska göra nagot riktigt dumt.
    Det kan vara påfrestande att vara vän till en Bordelinepersonlighet, tro mig det är bara att fråga min fd man hur det var att leva med mig.
    Men att avsluta vänskapen pga hennes psykiska hälsa skulle nog inte vara en smart motivering till henne.
    Hon är förmodligen som vi andra, livrädd att bli övergiven och det skulle kunna bidra till att hon mår sämre. Om jag skulle avsluta vänskapen skulle nog jag försöka "fasa" ut den.

    Vet inte om det är ett bra råd eller inte.
    Jag går på min egen magkänsla.
  • Anonym (En vän)
    Anonym (under utredning) skrev 2010-11-08 15:30:20 följande:
    Det kan vara påfrestande att vara vän till en Bordelinepersonlighet, tro mig det är bara att fråga min fd man hur det var att leva med mig.
    Men att avsluta vänskapen pga hennes psykiska hälsa skulle nog inte vara en smart motivering till henne.
    Hon är förmodligen som vi andra, livrädd att bli övergiven och det skulle kunna bidra till att hon mår sämre. Om jag skulle avsluta vänskapen skulle nog jag försöka "fasa" ut den.

    Vet inte om det är ett bra råd eller inte.
    Jag går på min egen magkänsla.
    Nä det är ju det som är sa svart! problemet är ocksa att vi är ett kompisgäng. Det som är svart är att man inte kan vara en schysst kompis till hundra procent. Om vi planerar in en tjej-weekend är det ingen som vill att hon ska följa med. Det för att risken finns att hon bryter ihop och "förstör" resan som alla lagt ner rätt mkt pengar pa. Det är en väldigt konstig situation om man säger sa! hon tar mkt energi. Hon akte t.ex hem till en kompis mitt i natten i polisbil efter hon hade skurit sig pa tunnelbanan, den här kompisen hade tenta dagen efter.
  • Anonym
    Anonym (En vän) skrev 2010-11-08 15:16:37 följande:
    Jag har en kompis som har Boderline! hon har varit inlagd pa psyk (frivilligt). Hon skär sig, (har dock blivit bättre)
    och har ätstörningar. När hon är "normal" är hon en väldigt rolig och intressant person att vara med. Hon kan mycket om allt och man kan föra oerhört roliga diskussioner. Fran att hon är en trevlig och glad person kan hon t.ex. komma till en fest där alla kompisar är och se ut som sju svara ar. Alla ser att hon har gratit och hon säger ingenting alltsa raka motsatsen till hur hon är annars. Sist kom hon till en annan väns förlovningsmiddag och betedde sig sa. Jag tycker det är respektlös, för hon far alla andra att ma daligt. Om hon nu mar sa daligt den dagen är det ju bättre att hon stannar hemma. Det här har pagatt sa länge kanske i 4 ar nu!

    Hon säger ofta att det bästa är att hon tar livet av sig sa att hennes kille kan fa ett bättre liv. Da maste man sitta och stötta och peppa. Vi kompisar vet inte rikgtigt vad vi ska göra, det är oerhört pafrestande att ha en san här vän. Hon kan t.ex. skriva ett helt mail utan att ens fraga, hur mar du? utan hon skriver bara om hennes problem. Ska man fortsätta vara henns vän eller avsluta vänskapen? Man är ju rädd att hon ska göra nagot riktigt dumt.
    Att säga att det är brist på respekt att hon kommer trots att hon är ledsen tycker jag är lite fel. Tvärtom tror jag att hon tvingar iväg sig själv just för att visa respekt. För många tycker att det är brist på respekt att utebli också. Hon försöker ju, och det gör hon förmodligen för sina vänners skull.När man mår dåligt så föredrar man oftast sitt eget sällskap så jag tycker att hon är stark som försöker.

    Jag förstår att det är hårt, men samtidigt, är man vänner så är man väl där för varandra. Kanske tycker jag så för att jag vet hur det är att vara i hennes skor, men jag har också varit den som ställt upp när mina vänner mått dåligt. Att hon är lite självcentrerad när hon mår dåligt är inget konstigt, det är väl de flesta

    Men om ni inte värdesätter vänskapen tillräckligt för att kämpa så är det kanske läge att dra sig ur. Mina vänner finns alltid för mig, år ut och år in. Trots att jag försvinner flera månader i taget ibland så fortsätter de att ringa. Och det är jag glad över. Det får de tillbaka när jag ställer upp för dom.
  • Anonym (blomma)

    Grattis på födelsedagen!! :)

    Hur mår ni idag?

    Det blev mycket att läsa ikapp nu, ej hunnit fundera ut svar på alla inlägg här pga har tenta om några dagar och är rädd stressad.
    Men anonym (En vän): Hur länge har ni varit vänner?
    Ja, jag tycker också att det är ett tecken på respekt att hon kommer om hon lovat att komma till en fest. Man får ofta lära sig hos psykologen att "gå trots att du mår dåligt", för att man kan må sämre av att isolera sig.

    Men detta som du skrev att hon kan skriva ett helt brev som bara handlar om henne, är det bara när hon mår dåligt eller är hon alltid så att hon enbart pratar om sig själv? Det finns inget i BD som ger symptomet att man inte visar omtanke och empati mot andra - dvs det kan hända att hon är så som person, och att det ej är kopplat till BD. Jag tycker det är viktigt att man åtminstone i perioder "får tillbaka" vänskap även från en sjuk vän, dvs att man känner att man betyder något för henne och att hon bryr sig om en.

    Jag är ju väldigt sjuk egentligen på pappret, men jag får ofta höra att jag är enormt omtänksam och jag har lätt för att knyta nya kontakter just för att jag bryr mig om andra. Men kan det hända att hon ej märkt att hon blir så där? Har ni sagt t henne att ni känner att hon ej bryr sig om er?

  • Anonym (under utredning)

    Tack för gratulationerna =)

    Idag mår jag ok, det har varit en bra dag med mina barn.
    Vi tog en promenad, köpte tårta som barnen fick välja och sen matade vi änder, mysigt.
    Mina föräldrar har varit här och det var faktiskt inte så illa som jag trodde det skulle bli. Barnen blev så glada och det gnuggades av till mig. Så det var roligt att de kom.

    Till och med min kärlek har hört av sig, och det gör mig glad. Han grattade inte (haha) för han har redan glömt att jag fyller år. Men det var skönt att han messade.

    En bra födelsedag som nu avslutas med bolibompa i soffan =)

    Hur har ni andra det?

  • Anonym
    Anonym (blomma) skrev 2010-11-08 18:38:28 följande:
    Jag är ju väldigt sjuk egentligen på pappret, men jag får ofta höra att jag är enormt omtänksam och jag har lätt för att knyta nya kontakter just för att jag bryr mig om andra. Men kan det hända att hon ej märkt att hon blir så där? Har ni sagt t henne att ni känner att hon ej bryr sig om er?
    Det är något jag lagt märke till, att många borderlinepersoner är väldigt omtänksamma personer, som ofta är en sådan person som andra gärna knyter kontakten med. Undrar vad det beror på egentligen. Folk vill alltid komma mig väldigt nära, och anförtror mig allt möjligt, utan att jag ens måste kämpa för att få den relationen. Och jag är en bra lyssnare när jag mår bra, men om jag mår dåligt så är jag ofta ganska ego och stänger in mig och hör inte ens av mig. Men om någon skulle skicka ett sms om att de mår dåligt så lägger jag mitt mående åt sidan och försöker ställa upp. Jag har fått för mig att detta är ganska typiskt för borderlinepersoner trots allt. Så myten om att man är oempatisk och ego tycker jag inte alls stämmer. Även om alla såklart är individer också.
  • Anonym (under utredning)
    Anonym skrev 2010-11-08 18:48:43 följande:
    Det är något jag lagt märke till, att många borderlinepersoner är väldigt omtänksamma personer, som ofta är en sådan person som andra gärna knyter kontakten med. Undrar vad det beror på egentligen. Folk vill alltid komma mig väldigt nära, och anförtror mig allt möjligt, utan att jag ens måste kämpa för att få den relationen. Och jag är en bra lyssnare när jag mår bra, men om jag mår dåligt så är jag ofta ganska ego och stänger in mig och hör inte ens av mig. Men om någon skulle skicka ett sms om att de mår dåligt så lägger jag mitt mående åt sidan och försöker ställa upp. Jag har fått för mig att detta är ganska typiskt för borderlinepersoner trots allt. Så myten om att man är oempatisk och ego tycker jag inte alls stämmer. Även om alla såklart är individer också.
    Samma här.
    jag är väldigt mån om de vänner jag har och har lätt att få nya vänner pga att jag är snäll och omtänksam samt att folk tycker jag ger goda råd.
    Jag pratar ogärna om hur jag mår, jag döljer det hellre.
    Inte många av mina vänner som jag anförtrott detta, att jag har diagnos. För jag skäms.
    Jag vill inte vara annorlunda och jag vill inte att det ska prägla deras sätt att de på mig. Jag vill inte att de ska veta helt enkelt.
    Så om jag mår dåligt är det bara en jag anförtror, min fd man.
    Han är fortfarande min bästa vän som jag kan anförtro allt.
  • Anonym (Bea)
    Anonym skrev 2010-11-08 18:48:43 följande:
    Det är något jag lagt märke till, att många borderlinepersoner är väldigt omtänksamma personer, som ofta är en sådan person som andra gärna knyter kontakten med. Undrar vad det beror på egentligen. Folk vill alltid komma mig väldigt nära, och anförtror mig allt möjligt, utan att jag ens måste kämpa för att få den relationen. Och jag är en bra lyssnare när jag mår bra, men om jag mår dåligt så är jag ofta ganska ego och stänger in mig och hör inte ens av mig. Men om någon skulle skicka ett sms om att de mår dåligt så lägger jag mitt mående åt sidan och försöker ställa upp. Jag har fått för mig att detta är ganska typiskt för borderlinepersoner trots allt. Så myten om att man är oempatisk och ego tycker jag inte alls stämmer. Även om alla såklart är individer också.
    Det hade jag själv kunnat skriva! Exakt sån är jag med, har väldigt lätt att knyta kontakter och ofta dras folk till mig pga min glädje och omtänksamhet.
    Men den riktiga (eller nja, den sjuka är nog bättre ordval) sidan av mig är det inte många som ser.
Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?