Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Igår var jag hos läkaren. Han pratade om medicinering och dess fördelar men också nackdelar.
Han sa att valet givetvis var mitt om jag ville ha medicin eller inte.

Jag valde att inte äta mediciner.

Sen ringde jag terapeuten och sa att jag inte är nöjd med våra samtal.
Känns mer som om jag sitter hos en kurator och pratar av mig. Jag vill ju jobba med problemet, lära mig att ta mig igenom de svåra situationerna.

Vill inte älta det som hände i min barndom eller hur mamma förmodligen lider av samma sak utan att veta om det.
Och terapeuten lyssnade på mig, sa att vi ska lägga om våra samtal.
Skönt.
För jag är rädd att om jag börjar med medicin och fortsätter med dessa samtal som inget ger (förutom ökad ångest), när samtalen är slut, när mina 10 ggr är förbrukade så står jag där med en pillerburk och ett lycka till från psykvården.

Jag vill mera. Jag vill göra något av dessa 10 ggr jag har fått.
Nu börjar arbetet på riktigt!

Nja inget direkt som utlöst mitt dåliga mående, det blev bara en rejäl dipp men sen har det vänt till det bättre igen. Hoppas det håller i sig nu.

Har du läst boken "hemligheten"? Vet inte om vi nämnt det tidigare, tråden är för lång för att komma ihåg allt. Men den tar iallafall upp just det du känner inför killen, och hur man ska ta sig genom det. Jag tror att du börjar komma för nära nu, det blir för intensivt och svårt för dig att hantera, så du börjar tänka tankar att det nog inte är den rätte iallafall, allt för att ha en ursäkt att sticka. Du vet att du har detta mönster, så lyssna inte på de känslorna. Försök att bara ignorera dom, och ignorera ångesten du får av det. Som med all ångest så måste man bemöta den för att ta sig genom den. Mitt problem var att när jag blev sån, så blev jag också en bitch mot killen så även om jag hade tagit mig genom ångesten så lär han ha tröttnat vid mitt humör vid det laget.

När du vill säga till honom att du tvivlar över känslorna, bit ihop och gör det inte. Om känslan sitter i en hel månad, ok. Men om det är tillfälliga svängningar så måste du lära dig att inte agera på det för annars kommer förhållandet få sig en törn. Har du förklarat dina svängningar för honom?

Ett annat tips... Det är bra att prata med vännerna om ens utbrott för att se om man har rätt att bli så upprörd eller ej, men när det gäller känslorna för killen så tror jag att vännerna kan förstöra mer om man lyssnar på deras råd. De utgår från hur de själva fungerar, dvs om de inte känner något så är killen fel. Men vi fungerar ju inte på samma sätt. Det är inte helt lätt att veta om vi inte känner något för honom för att han är fel, eller för att vi är rädda. Därför tror jag vi måste hålla ut och kämpa längre för att inte gå miste om en bra kille som kan få oss att må bra i längden.

Försöker inte få detta att låta lätt, för jag vet vilket helvete det är att vara i din nuvarande siutation, jag avundas inte dig. Men se det som en jättebra chans till att få arbeta med dina problem och komma en bit på vägen.

Vad modigt av dig att säga ifrån till terapeuten. Jag är inte heller nöjd med min, sa att jag inte ville komma mer men hon vill att jag ska komma så vi kan diskutera det först. Men jag vill verkligen inte, tror inte på terapi mer. Hon gör inget som inte mina kompisar redan gör. Vi pratar bara vardagssaker, jag vill ha någon som driver mig åt rätt håll, dvs bearbeta saker jag varit med om, och samtidigt hjälpa mig att få verktyg för att hantera mina känslor. Har gått mer än 10 gånger och inget har hänt. Tycker mest att det är obehagligt att gå dit, hon säger inte mycket för att få igång samtalet, och hon är tyst långa stunder för hon vet inte vad hon ska svara. Hon orkar inte med mitt ältande, det märker jag.

Jag är din motsats. Jag vill satsa på medicinerna och skita i terapin. Medicinerna hjälper mig mer än någon terapi någonsin kommer att göra. Förstår verkligen inte grejen med terapi... Jag är väl påläst inom psykologi så jag inbillar mig att jag kan bota mig själv. Jag vet vilka verktyg man kan använda i teorin, jag ska bara se till att använda dom också. En hel del framsteg har jag ändå gjort, och det på egen hand. Hon har inte hjälpt mig med några framsteg alls. Bortkastade pengar.

Idag smäller det.
Nu är jag snart påväg,tåget går snart.

60 mil...nervös, men jätteglad =)

Håll tummarna för mig tjejer!

Lycka till! Glöm inte att uppdatera oss om hur det går.

Tack ts, vilka jättebra råd!!

Ja, det är dags att läsa om den boken, det var längesen jag läste den och skumläste bara den gången! Det behövs verkligen...

Just nu har jag så sällan tid och ork att läsa, vilket gör att jag funderar på att byta jobb....det suger mycket kraft, och är väldigt stressigt. Jag jobbar med försäljning. Är era jobb stressiga? Hur påverkar det er hälsa?

Jag tycker att jag skulle vilja ha tid och ork att läsa och umgås mycket mer men efter en dag på jobbet är jag död... Kanske borde man börja som timanställd någonstans istället....så att man inte har sån press på sig.... Hmmm...frågan är med vad.....

Jo, sant ts, vännerna förstår inte alltid fullt ut detta med borderline, de som ej har det själva kan absolut inte referera...de tycker ju så klart man har "fel känslor" för han om man får såna växlingar.... Jag ska försöka läsa mer om borderline med, skulle vilja lära mig mer om DBT....

Nu sova!

Nattinatt på er :)

Fick ingen present av min kille igår vilket fått mig att må jätte dåligt och oälskad.. Kunde inte ens sova inatt.. :,(

Sa du till honom att du var besviken?

Du vet hur killar är, det har inget med hans känslor för dig att göra. Alla lägger inte så mycket vikt vid just alla hjärtans dag, och killar har också en tendens att glömma.

Nej men han märkte det nog och han visste att jag köpt present åt honom. Har så svårt att berätta för honom att jag blir besviken, ledsen lr arg. Som i söndags när vi var hos grannen och hans dotter som e kär i min kille börjar massera honom sensuellt mitt framför mig...

Men han är inte tankeläsare, så för din egen skull, prata med honom. Sen kan man tycka att han själv borde fatta att han inte ska låta en tjej massera honom så, men han har kanske svårt för att säga ifrån?