• Anonym

    Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

    Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

    Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

    Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

    Känner någon med borderline igen sig i detta?

  • Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
  • Anonym (fighter)
    mrslonely skrev 2011-01-05 20:17:24 följande:
    Under utredning: har han bara haft kontakter på nätet? Var det bara nu när ni har uppehåll?
    Är du säker på att han har träffat dem el ens velat träffa dem?
    Mitt ex var inne på en sån sida för några år sen , ljög massa om det oxå, jag blev galen när jag fick veta. Men nu i efterhand så tycker jag inte alls att det är så farligt när jag har fått distans till det. Han ville inte träffa dem å gjorde det inte heller. Det var istället för porrsurfing, fantasier bara.
    Om ni dessutom har en paus..? Han kanske bara skriver till folk för att han känner sig ensam å för tidsfördriv d kanske inte betyder ett dugg?
    Eller så är det som du säger att han vill träffa nån å har gjort det?
    Jag ville bara hjälpa dig att se det lite mera kallt nu när jag är ur det. Så du inte mår piss mer än du behöver
    å kanske ångrar dig sen hur du reagerar på det..

    Jag väntar själv på beslut nu om jag blir utförsäkrad i februari eller inte
    chansen med denna jäkla moderatregering är ju inte stor
    men jag hoppas allt jag kan att få forts sjukskrivning för jag kan absoult inte jobba å skulle jag bli utförsäkrad skulle alla mina besvär bli såååååå mkt värre. Å ekonomin så jag inte kommer klara att leva.

    Känner igen mig såååå att inte kunna hålla mig från att skriva.
    Mitt ex gjorde slut i oktober. Vi har prövat 5 ggr. Var förlovade. Han har tröttnat varje gång efter högst ett år. Då orkar han inte mer å känslorna börjar stängas av.
    Vi har haft kontakt sen d tog slut , el jag har ringt, inte han, men det har varit ok om jag vill ringa.
    Han säger att han älskar mig, vill komma över mej men inte har gjort d än
    men han dejtar en tjej nu å försöker gå vidare
    och på nyårsdagen ( dagen vi förlovade oss) så skrev han att han inte orka prata m mig
    samma dagen efter
    igår sa han att jag inte får ringa mer, han orkar inte prta m mig för han är rädd för bråk
    jag frågade honom massa saker om känslor å oss innan, å frågade om han inte mådde dåligt att det var ett år sen vi förlova oss
    antar att d e därför han inte vill höras mer
    men jag är livrädd
    att han inte kommer höra av sig
    men han sa att jag inte fick höra av mig måste vänta på honom
    men jag tror inte han kommer höra av sig
    tror han komme gå vidare
    jag vill inte
    jag vill ha tllbaks honom han är den rätte för mig
    han ville ju samma saker som jag
    han har ingen tro kvar inget hopp kvar ingen lust kvar
    men han ville samma som jag
    å önskade han kunde få lusten kraften å längtan tillbaka
    för jag går i terapi ( MBT) och jag har insett mina problem å ska göra allt jag kan för att ändra mig.
    Men han vill inte försöka mer
    undrar varför han itne saknar mig
    även om han inte orkar borde han ju va ledsen
    jag har mått så jävligt hela julhelgen , idag orkar jag inte känner mer
    har stängt av
    är rädd när nästa attack kommer
    än så länge har inte terapin hjälpt, mår typ värre då jag inser hur sjuk jag är
    men jag hoppas d kommer vända
    Måste få fråga på vilket sätt tycker du att MBT behandlingen hjälp dig?
  • mrslonely

    den har inte hjälpt mig än
    på så vis att jag mår ff piss
    mår typ värre

    men det som är bra är att få höra andra i gruppen , att veta att man inte är ensam
    och att de som jobbar med en är förstående med diagnosen
    vissa behandlare som inte vet hur man ska va mot en borderlinare kan verkligen förvärra

  • Anonym (fighter)
    mrslonely skrev 2011-01-06 13:52:40 följande:
    den har inte hjälpt mig än
    på så vis att jag mår ff piss
    mår typ värre

    men det som är bra är att få höra andra i gruppen , att veta att man inte är ensam
    och att de som jobbar med en är förstående med diagnosen
    vissa behandlare som inte vet hur man ska va mot en borderlinare kan verkligen förvärra
    Hur länge har du gått den?
  • jane1

    Du är verkligen inte ensam,.snälla kämpa på (Relationsploblematiker är som du säger vanlig inom diagnosen) Är kanske inte till ngn större hjälp att höra,men vet att det hjälper att ventilera o vara medveten om sina problem,..tänker på dig med värme..allt gott //jane

  • Anonym (fighter)

     


    mrslonely skrev 2011-01-06 13:53:34 följande:
    ingen som vill säga nåt t mig om allt jag berättat

    Jag har i mitt vuxna liv haft problem när det gäller relationer. Känner igen mig av det du skriver när det gäller den sk. ensamhetskänslan. Familj och vänner har tagit steget ifrån mig för att de inte orkar med mig...

    Har vid flera tillfälle sökt hjälp men tyvärr inte hittat något som känns rätt för mig. Har även påbörjat MBT men inte heller det tyckte jag stämde in på mig. Det är därför som jag frågar dig angående MBT, om hur det hjälpt och  hur länge du gått behandlingen...

    Jag tänker mycket och ibland hamnar jag i "bitterträsket" där jag enbart känner mig besviken på andra samt ställer krav på dem hur jag tycker de ska handla gentemot mig.

    Men ibland lyckas jag tänka mer sunda tankar och då handlar det mer om att koncentrera mig mer på mig själv (och uppbyggandet av min enrmt dåliga självkänsla) och hur jag vill leva mitt liv. Då kan jag tänka i de banorna: de som valt att lämna mig är det inte meningen att jag ska hålla mig fast vid, inte ens i tankarna. Det är nog meningen att jag så småningom ska träffa nya vänner och att den tiden kommer när jag är redo för det. Jag tror väldigt mycket på meditation. Att man mår bra av att tömma tankarna ibland. Tror att  tankarna kan
    många gånger vara ens förgörare....

     


     

  • jane1
    mrslonely skrev 2011-01-06 14:41:40 följande:
    Jane1 har du också såna problem?
    Är långt ifrån problemfri.,men svarade mest som medmänniska.(lyssnare)
  • Anonym
    mrslonely skrev 2011-01-15 13:56:18 följande:
    var tog alla vägen
    Tråden går lite i vågor här. Ibland orkar man inte vara så aktiv. Jag förstår hur tufft det är att må dåligt och känna sig så ensam i det måendet. Hur gärna de än vill så kan inte vänner och familj hjälpa, så till slut tappar de också lusten. Man blir ännu mer fast i sin ensamhet.

    Jag har själv alltid haft problem med kuratorer och psykologer. När de kommer för nära så sticker jag, precis som många borderline-patienter gör. Denna gången tvingade jag mig kvar för jag vet om min problematik. Men nu vill psykologen bli av med mig istället. Har märkt att hon inte riktigt lyssnat och kollat i marken osv när jag pratat men trodde jag inbillade mig. Sen sa hon att hon nog inte kan hjälpa mig med min problematik. Jag förstod ingenting. Så svår är jag knappast, vi har ju inte ens gått på djupet med saker, bara pratat ytliga saker som jag mår dåligt över, tex jobbet. Inte ens djupt deprimerad. Och hon kapar kontakten. Känns skitbra när man för första gången kämpat emot sina impulser så otroligt.
Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?