Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Som jag har förstått det är DBT en specialiserad form av KBT. Man balanserar mellan validering  och förändring - så är tanken. KBT har mig veterligen inga vetenskapliga belägg för att fungera, det har däremot DBT.

Inte skall du ge upp Smulpaj- kolla upp var det finns DBT - så att du får gå det! Det är ingen quickfix- men vad är nåt år eller så i förlängningen?

Jag läste om borderline idag och mycket som stod där stämde överens om hur jag är. Men samtidigt så kanske jag bara får det till att stämma.
Nån kunnig som kan tolka lite av det jag kommit fram till?

Utdrag från Wikipedia:

gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil). uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadande handlingar är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar) känner en kronisk tomhetskänsla uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål) har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom. Mina gämförelser av den texten ovan:Det är alltid jag som bryter upp relationer med andra. Framförallt pojkvänner. Anledningen är väl att jag tröttnar på dom och inte orkar med deras egenheter.
Jag är alltid snäll mot alla som är snälla mot mig. Gör nån mig illa så har jag svårt för att säga ifrån och blir ofta ledsen och ställer mig i försvarsposition. Mot min familj eller vänner får jag aldrig utbrott, endast mot pojkvänner.
Jag har dålig självbild ibland, men oftast är den bra beroende på hur jag mår. Men är jag i en relation kan jag misstro att alla komplimanger verkligen stämmer och gärna ifrågasätter komplimangerna.
Impulsiv är jag i många avseenden. Har en historia med många sexpartners (över 100st).
Aldrig skulle jag ens kunna tänka mig att ta mitt liv eller skada mig fysiskt. Dock har jag trichotillomani som är ett tvångssyndrom.
Irriterad kan jag bli om jag blir stressad och då kan jag ryta till, men det går ofta över på 2 sekunder. Slåss eller få extrema vredesutbrott är verkligen inget som hör till min vardag. Men visst det har hänt men då pågrund av en pojkvän vid svek. Men 99,9% av fallen så kniper jag bara ihop. Har väldigt lätt för att behärska mig.
Ja, tomhetskänsla kan jag ibland känna. Men oftast i ett förhållande. När jag är singel så känner jag mig tillfreds med livet.
Paranoid är jag inte mer än vad som behövs, vilket betyder att man aldrig ska lita på folk till 100%. I förhållanden kan jag ha vissa misstankar, men jag lägger band på mig tills att jag fått bekräftat mina misstankar.

Om du ser denna videon så ger den en bra bild av hur borderline är för mig iallafall


" target="_blank">

Den videon gick rakt in i hjärtat på mig. 

Känner igen mitt ex i beskrivningarna. Dock har inte hon borderline utan har nån annan form av depression. Men trodde jag hade fattat hur dåligt hon mått men denna videon fick mig verkligen att inse det mer.

Hur kändes det nu första gången?

Jag är absolut ingen läkare och är inte utbildad i att sätta diagnos så detta får du ta med en nypa salt. Mitt första intryck av detta (som trots allt bara är en kort redogörelse, man får ju fram mer om hur du är om man diskuterar saken på djupet förmodligen) är att du förmodligen inte har borderline. Visst verkar du ha relationsproblem i förhållanden till pojkvänner, men kan det vara så att någon svikit dig och dessa relationsproblem kommit efter det? T.ex så är det ju vanligt att man blir så efter att ha utsatts för en otrohet.

Du skriver att du känner dig tillfreds med livet när du är singel, och oftast har en bra självbild. Visst går borderline-humöret upp och ner, bra och dåliga perioder, men i texten verkar det som att du den större delen av tiden mår bra/normalbra? För mig innebär borderline tvärtom, att det är mörker som man kämpar med större delen av tiden. Men återigen, detta är bara min personliga åsikt som inte är ett professionellt uttalande på något sätt.

Om du ser denna videon så ger den en bra bild av hur borderline är för mig iallafall


" target="_blank">

Tack för svaret!
Ok, så om jag förstått det rätt så en person med borderline mår oftast dåligt?! För det gör inte jag iaf. Det är sällan jag ser mörkt på livet. Ser oftast väldigt positivt på saker och om det är nått i mitt liv jag inte är nöjd med så ändrar jag på det.

Det där med förhållande med killar har jag haft rätt svårt med. Ingen kille har varit otrogen mot mig. Men jag har varit i 3 långa förhållanden där det funkat väldigt bra. I ett fick vi en dotter som nu är 2 år. Dock hade jag ett kort på 6 månader där det var total kaos, som avslutades nu i dagarna. Han och jag var väldigt lika och det funka inte alls. Han påstod iaf att jag har borderline pågrund av mitt förgångna med många sexpartners och att han tyckte jag var kall och oempatisk. Men så är inte fallet. Jag är en mycket kärleksfull person.
När det sker saker i ett förhållande, t.ex att killen har konstiga saker för sig så kan jag bli helt avtänd och mina känslor för honom trubbas av lite. Jag kan bli väldigt distancerad och kall. och när det sker då vet jag att då är det lika bra att göra slut för jag vet att det aldrig blir bättre.