Kavat skrev 2011-02-05 15:08:49 följande:
Ja, jag försöker också ibland.
"Vet du, det handlar faktiskt inte om dig. Det handlar om Max" Den var bra!
Funderat massor i natt, vet inte om det var delvis därför jag hade extra svårt att sova, men hur som så funderar jag på varför i hela tiden hon alltid, alltid tar upp frågan. Och det är oftast för att klanka ner på mig. Åtminstonde upplever jag det så.
Och när hon säger "så där känslig kan man inte vara" eller "du överdriver" , "ni var aldrig så" osv så försöker jag förklara ibland, men ibland säger jag bara "har du lust att chansa?"
Tips på vad ska jag säga för att hon ska lägga ner ämnet helt?
Jag orkar inte hela tiden bli konfontrerad, jag gör det ju inte för nöjes skull.
Sen kan jag köpa att hon tycker att vi undviker mycket. Men vet inte om allt bottnar i henne dåliga samvete egentligen? Vi är tre syskon, två hade kolik (trolig mjölkproteinallergi?) och jag är glutenintolerant, men det var inget mamma kom på...
Å andra sidan kanske det inte blir några problem framöver för igår blev det rätt konkret att vi inte accepterade det längre eftersom vi tog alla barnen och åkte hem när vi knappt kommit innanför dörren. Vi skulle ätit lunch där och sonen skulle sovit över...
Men jag och mamma har aldrig varit ovänner en längre tid så vi kommer väl lösa det här med men jag är så förbannat trött på allt tjat från henne så jag spyr.

Har du sagt precis så som du säger till oss här?
Säg till henne att du tycker det är så trist att hon inte tror på er och att om vi inte behövde ge specialkost och ha 100% koll på allt så hade vi ju inte gjort det, det är ju inte direkt speciellt enkelt??! Varför skulle man vilja krångla till allt liksom? Det enklaste är ju att barnen kan äta allt, precis som alla andra äter.
Säg till henne att du inte vill att hon tar upp detta något mer för då kommer ni inte att umgås, ibland måste man faktiskt ta till lite grann. Säg att barnen inten får vara där och ni inte tänker komma på besök om du ska tvingast höra på det där tjatat varegiga gång!