Moma----> försök att sitta på så hårt underlag som möjligt, sitter man för mjukt så är inte fogarna jämna å det kan bli ännuvärre, jag har oxå fått så ont där bak nu å spec när man reser sig, tar ett tag innan man vågar gå. Alltid lika spännande å se om det kommer göra ont eller inte
naawww....vilken sötnos 
jag är oxå rädd förstora barn och då menar jag över 4 kilo, mina barn har varit strax under. Döttrarna har vägt minst så jag undrar om lillfis kommer väga mindre än killarna gjorde.
har sovit över 5 timmar i sträck 
det är rekord, så himla skönt.
jag är säker på att jag kommer få gå över, känns så bara
Mannen är på mig och frågar mig varje dag om jag har packat väskan, nej säger jag då eftersom jag tycker det är sååååå lång tid kvar. Men William kände jag rätt tydliga tecken om jag tänker efter så här efterhand, min slemmis gick på kvällen, hinnorna började kännas som de skulel trilla ut, kände verkligen att det var nåt mellan bena, hade oregelbudna värkar så det var drf jag drog mig för att åka in.
Nu är tappen fortfarande kvar, fast det känns mycket mindre mer smalare på nåt sätt men inget som tyder på att slemmisen har lossnat.
Det bästa är att skriva på faderskapintyg redan innan. För om nåt skulel hända dig under förlossningen så finns det ingen vårdnadshavare till barnet och då är det socialen som utser en lämplig vårdnandshavre. Å det betyder automatikst inte att pappan får vårdnaden utan bebisen kan hamna i fosterhem. Här är det socialkontoret som håller i det hela, eller var iaf för 6 år sen när Elliot kom.
Har kommit hem från bm för ett tag sen
Lillfis har vänt på sig så nu är rumpan ner ist för huvud.
Hon kände innan jag fick akupunktur hur hon låg och kände att nåt hårt låg där nere så efter akupunkturen skulle hon lyssna på hjärtat men inget hjärta hördes där det skulle.
Så efter ett tag så kände hon igen och trodde nog att det var rumpan som var där nere.
Så om 2 veckor komemr det nog bli vändningsförsök, får inte göra nåt innan eftersom jag är omföderska och hon omme rhinna vända sig om 100 ggr om iaf.
frågade oxå om jag kunde få komma till en bedömmning i vecka 38 för en hinnsvepning så nästa vecka ska vi boka tid till läkaren för en bedömning.
jo det finns ju det men det låter inte speciellt bekvämt om man så säger även om jag nog skulle kunna göra det efter 4 barn innan.
Måste oxå komma på nåt att äta men vad är den stora frågan, funderar på köttbullar å makaroner men då måste köttbular göras först och det har jag inte tid medjust nu eftersom vi måste åka å handla så fort mannen kommer hem
nu har jag smuttat på lite öl, å det är ju såååååååååååååå gott.... ville ha mera men fick säga till mig själv att jag inte skulel ha mer en mindre än en klunk.
Idag har jag handlat hem bindor som jag ska ha med mig till förlossningen och en rese tvål, tänkte köpa såna små förpackningar på apoteket som man kan hälla över schampoo & balsam i oxå annars tar det så stor plats i väskan.
Får väl börja tänka på den oxå antar jag.
Känner mig lite nere, mamma ringde för ett tag sen, vi ses typ 1-2 ggr om året eftersom hon bor & jobbar i chile och så ringde hon när jag hade så ont och då bara grät jag. Hemskt att sakna sin mamma så, när hon bodde i sverige prata vi nästan varje dag i telefon, nu hörs vi bara per mail eftersom det är lite dyrt att ringa varje dag. :(
Dessutom känns det lite off när bm säger att jag bar ai vecka 35+ nåt, vet att jag har gått längre, känner det på mig bara så jag vll ha en bedömning om hinnsvepning om 1 vecka ist för 2 veckor, dessutom vill jag in till förlossningen nästa vecka på vändningsförsök.
