Ollibolli skrev 2010-04-13 09:43:04 följande:
Oj då! Inte så konstigt att par efter par tackade nej till att komma. Även om man har råd att lägga närmare 1000 spänn i present som familj så hade jag nog inte gjort det om det varit ett KRAV för att få komma på bröllopet. Däremot hade jag nog gjort det om det INTE varit ett krav, om du förstår hur jag menar. Ett bröllop blir man BJUDEN på, det är inget man som gäst ska behöva bekosta. Ja, bröllop är dyrt....det är därför många inte har råd med stora bröllop eller får spara i många år innan de kan gifta sig...
ja usch ja.. jag håller med.. om en inbjudan kommer med ett krav så säger jag nej oavsett om kravet är på 300 eller 20 kr eller mer...
Om jag blir BJUDEN på ett bröllop så blir jag BJUDEN, sen hör det till god sed att ha med sig en present och att respektera brudparets önskningar.
Många gånger tror jag att par önskar sig pengar mycket för att slippa all jävla skit man kan få på ett bröllop.
Kompisens bröllop glömmer jag aldrig... de fick en gigantisk tavla från Gallerix, och den var sååå ful och alla som känner henne vet att det var så fel färger och motiv, hon fick två vaser, som var helt udda men gavs i ett par, köpta på ica.
MEN de fick också en nyckel till en sommarstuga, ett äldre par som hade dålig ekonomi hade en sommarstuga som de lånade ut över hela sommaren till de nygifta tu. Så visst kan man lösa det hela.
Om ni nu bara har råd med 100 kr så är det vad ni har råd med.. punkt slut. Man ska inte ge presenter på "kredit" (dvs köpa nu betala senare) även om det är där du jobbar.. hur vet du att er ekonomi är bättre i höst, eller om man nu ska vara nattsvart- vilket man eg inte ska- att den NÅGONSIN blir bättre.
Ge 100 om det är vad ni har råd till, om det är någon som är så jäkla korkad att de ifrågasätter det eller säger något så är det ju deras problem eller hur?
Personligen så har jag svårt för att tro att någon överhuvudtaget bryr sig..en hundring är ju också pengar och varje liten bäck blir till slut till en stor å.
När jag då gifte mig och det kom kuvert med "bara" en hundring så kände jag tvärsom väldigt mycket värme, för det visade för mig att det var någon som egentligen inte hade råd men som gav det den kunde för att göra OSS glada.