vi unga med PCO

 

Jag har aldrig fått så, men jag har en kompis som får så efter ägglossning fram till mens. Hon har aldrig ätit några mediciner/hormoner utan får så i alla fall.

Kände lite molvärk nere i magen idag och igår. Undrar om det kanske är en äl? Enligt äluträknaren skulle det kunna vara det. Om jag nu kan få äl utan pregotime eller ngt annat. Sexade igår i alla fall, kan ju alltid hoppas. :)
Ska för säkerhets skull vänta två veckor nu innan jag börjar med Primolut-Nor igen och får igång mensen.  Får i så fall en menscykel på ca 40 dagar.

Oki då är det inte farligt iaf sköönt :) har aldrig haft så innan så det var därför jag kände mig lite fundersam minst sagt;)

Så nu vet pojkvännen. Det var inte så svårt att berätta egentligen. Han var nästan lite oroväckande lugn och accepterande. Tyckte väl att var det inte värre än så så var det väl ingen större fara. Jag tror dock inte att han förstod omfattningen av det hela. MEn den dagen den sorgen, eller nått.

Just nu prisar jag regnet och förbannar min dåliga karaktär. Har varit så himla duktig med både mat och träning ett bra tag. MEn så jobbade jag massor nätter, blev tokförkyld och sedan denna värme ovanpå och då föll jag dit. Har inte ens gått i närheten av gymmet/simhallen på kanske 2-3veckor. En kollega hade med sig morotskaka till fikat och jag smakade bara en liten liten bit. Men en bit alladeles för stor för att jag skulle vara fast i sockersuget igen. Helvetes förbannade skit!

Hej!

Jag hoppar in här i tråden, jag har bara läst de två senaste sidorna och trådstartsinlägget, så jag vet inte så mycket om er alla här inne... Men det kanske ger sig :)

Själv är jag 26 år gammal, fyller 27 i år. Fick PCO-S-diagnosen "på riktigt" i mars 2009, men hade misstänkt det ett antal år innan, bara aldrig fått någon riktigt bra hjälp när jag väl sökt för det.
Arbetar på ett vikariat på en kardiologmottagning och bor i de mer norra delarna av lande tillsammans med min sambo i en fin lägenhet på 3 rok.

Vi har, trots att jag bara har vikariat (han har fast anställning), beslutat oss för att försöka på riktigt nu. Vi vill inte vänta mer. Hittills har det varit "måste bara plugga färdigt först", "måste bara få ett jobb först", "måste försöka få något annat än ett vikariat först". Nu har vi ledsnat på alla sådana saker, så vi har beslutat oss. Står på väntelista för att få komma till gynekologen och få någon hjälp. Gynekologen som diagnosticerade mig har jag fått stort förtroende för och hon har sagt att jag endast kommer behöva komma dit så får vi hjälp på en gång (sambons simmare är kollade) utan att ha behövt försöka länge först. Nu forskar hon dock, så jag kommer få träffa någon annan. Googlade lite på hennes namn och har hittat mycket dåligt om henne, men jag hoppas att hon ska hjälpa mig i alla fall. Som det ser ut nu så finns det inga tider förrän i september, under sommaren har de inga tider för sådant här. Jag hoppas på att bli kallad snabbt i september så vi kan börja någon gång "på riktigt", även om det känns jobbigt att inte få gå till gynekologen jag fått förtroende för.

Min PCO-S ser ut ungefär så här;
- hormonrubbning,
- polycystiska ovarier,
- väldigt lite ökad behåring,
- lite mer acne än gemene man,
- mens 3-4 gånger per år (ingen aning om ägglossning ens inträffar då),
- är normalviktig (ligger i lägre gränsen på BMI på normalvikt)

Att lyckas på egen hand känns hopplöst. Nu vet jag inte hur min mens ser ut nu, då jag inte fått någon mens sedan jag slutade äta mini-piller. Mini-pillerna åt jag eftersom jag så sällan blöder och behöver något för att inte öka riskerna för cancer samt även då graviditetsönskan inte fanns (jo den fanns, men vi hade "ursäkter" till varför det inte var lägligt). Eftersom jag åt mini-piller har jag inte haft mens på 1½ år.

Jag har, trots att vi inte försökt med hjälp ännu, redan börjat gräva ner mig och tro att det aldrig kommer att gå. Min sambo har hela tiden sagt att jag inte ska ta ut saker i förskott och att det kommer lösa sig, men jag kan inte tänka så. Jag vill inget hellre än att vi ska bli en familj och att vi ska lyckas, och det gör så jävla ont att det kanske inte går för att det är fel på mig...

Någon som har någon solskenshistoria? :) Eller är bra på att peppa?

Jag hoppas att vi alla här inne kommer att nå vårt plus snart!

Hur går det för er här inne? Själv väntar jag på måndag så jag får börja med provera igen och sen dubbelkur med pergo :).

Jag börjar med Provera på söndag, sen ska jag också köra igång med dubbelkul Pergo igen :)

Åh, va roligt att vi kör på typ samtidigt :). Då kan vi följas åt lite :P.

hej och välkommern till tråden.

det låter som att du råkat ut för en dålig gyn-läkare. kunde hon inte hjälpa dej med mensen? har du funderat på att söka en annan?

tyvär har jag själv ingen solskens historia att berätta. hoppas på att någon annan kan hjälpa till här med det.

inte mycket. dock fck jag min EGEN mens för ett tag sen. helt otroligt trodde inte det skulle hända.

Men det var ju en bra sak mitt i allt elände :)