valkyrie

Äldre 21 Apr 20:52

792 svar

vi unga med PCO

här är en tråd för oss unga som har fått PCO eller PCOs

här kan vi prata utredning, behandling, symtom, vardagens motgångar och annat skoj eller jobbigt händelse.

finns många tråda om PCO men ingen för oss som är unga och längtar efter barn.

själv är jag en 21 årig tjej som fick min diagnos för 4 månader sen. men har mistänkt att jag har haft det i 1 ½ år. men pga min ålder var det svårt att få hjälp och ingen tar en på alvar. jag och min man har försökt få barn i 1 ½ år utan att lyckas. skulle vara kul att hitta tjejer i samma livsitvation.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-21 21:04
även ni som tror att ni har PCO/PCOs är välkommna för råd och stödj.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-05-15 19:38
har lärt mej något ny av denna tråden. PCOs är den starka varianten
och PCO är den svaga.

Heobea

Äldre 30 Jun 20:18

#681

Mijao: Trist att du inte fick någon bra information av din läkare, för det finns fördelar med PCO-äggstockar. Har inte läst så mycket studier ännu, men jag generellt är det bra att hålla ned vikten, äta bra och motionera för att undvika diabetes typ 2, hjärt- och kärlsjukdomar etc. Men tyvärr är en av nackdelarna med PCO-s att det är svårt att gå ned i vikt, ökat kolhydratsug samt insulinresistens etc. Men just maten tycker jag är det svåra och framförallt att inte falla för det där SATANS kolhydratsuget. Pröva med LCHF, GI eller liknande.

Ett tips, för att få bra information är att se Jan Holtes föreläsningar om PCO-s
http://media.medfarm.uu.se/flvplayer/anovulation/video1/part1 och http://media.medfarm.uu.se/flvplayer/anovulation/video1/part2. Han trycker mycket på fördelarna med PCO-s men även om nackdelarna. Den andra delen är den som fokuserar mest på för- och nackdelarna. Han är ganska hård mot överviktiga i sin framtoning och jag tycker att han ibland förenklar det för sig. Gå ned i vikt.... eh, jaha, men lätt för dig att säga.

Ang den dåliga informationen så håller jag med. Mycket skitskriverier. Men jag försöker att tänka kritiskt.

Laisen

Äldre 30 Jun 20:30

#682

Heobea skrev 2010-06-30 18:24:06 följande:

Hej!
Tokigt bra med ett forum för oss unga med PCO.
Jag är 23år, fick min PCO-s diagnostiserad för 6 månader sedan men jag har misstänkt det länge. Alltid haft oregelbundna menstruationer som kommit kanske 1g/år, mycket manlig behåring och extremt svårt att gå ned i vikt men går upp attans fort.
Har fått kämpa rätt länge för att få min diagnos. När jag redan i 15-16års ålder påpekade för skolsköterskan att mina menstruationer inte var regelbundna fick jag höra att det inte är säkert att de är regelbundna när man är så ung. Så har det hetat hela tiden. Att de snart kommer rätta till sig. Senare har det bortförklarats med att det var stressigt under uppväxten. Är uppväxt med en mamma med mkt svåra depressioner med suicidala inslag till och från, mobbades konstant från 4:an till 9:an, hade extremt mkt prestationsångest under gymnasiet och under tiden på universitetet blev det väl inte mindre stress. Men nu såhär inser jag att det var så fel, det var inte stressen, det var PCO:n. Eller egentligen kanske båda. Men det borde varit någon som reagerade för mens kanske 1gång vartannat år är INTE normalt. Men men, lätt att vara efterklok.

Har väl så småning om börjat inse att om jag fått den förklaringen på den manliga kroppsbehåringen, övervikten, kolhydratsuget etc. hade det blivit så himla mycket enklare än att bara se sig själv som äcklig och ful.
Efter ett besök hos en privat gynekolog, landstingets kvinnoklinik bara skrattade och sa: kom igen när du vill ha barn och har försökt i 1år på allvar så äter jag provera ungefär var 3:e månad. Är ganska nöjd med det.

Men det svåraste är att förklara för omgivningen. Hade lagom brutit upp ett nästan 3år långt förhållande när jag fick min diagnos. Vi hade försökt få barn i nästan 2år utan att lyckas. Eller ja, försökt och försökt, inte så intensivt, med extrem planering, men vi hade lagt ned allt vad preventivmedel heter. Tror att just detta var en av många anledningar till att det sprack, att det aldrig blev några barn.

Men nu har jag träffat en ny kille, hur förklarar man? Det är ju inte precis enkelt att säga: eh, mina äggstockar fungerar inte som de ska, därav allt hår, bålfetman och de ickeexisterande menstruationerna och att chanserna att få barn på egen hand knappt existerar. Jag vet att det inte styr vem man blir kär i etc. Men jag tycker att det är svårt.

Ska bli roligt att diskutera lite med jämnlika, även att jag kanske inte direkt är i barnskaffartagen just nu.
//A-J!

Fan va dåligt bemötande du fått :/. En del läkare borde skämmas!

Hur länge har du och din nya kille träffats/varit tillsammans? Det bästa är ju om du bara häver det ur dig så behöver du inte gå och fundera på det något mer och oroa dig :).

Heobea

Äldre 30 Jun 20:43

#683

Laisen skrev 2010-06-30 20:30:56 följande:

Fan va dåligt bemötande du fått :/. En del läkare borde skämmas!

Hur länge har du och din nya kille träffats/varit tillsammans? Det bästa är ju om du bara häver det ur dig så behöver du inte gå och fundera på det något mer och oroa dig :).

Faktiskt inte läkare som varit värst i sitt bemötande utan sjuksköterskor och barnmorskor. Mycket moraliserande från deras sida samt vanliga allmänläkare. När jag väl kom fram till gynekologen var allt bara frid och fröjd.

Ang min pojkvän så har vi varit tillsammans i två månader (om 1v) så det är inte länge. Men jag inser att det snart är ofrånkomligt. Min största fråga är nog varför jag skäms för att berätta egentligen. För jag menar, hallå, vad spelar det för roll? Vad har jag att skämmas över? Den dag vi vill ha barn vet vi att det finns hjälp att få och om man får tro dr. holte i egen hög person så har pcoäggen hög kvalitet och att det med hjälp kan gå rätt lätt att få barn. Men kanske inte det man säger efter två månader i ett förhållande: eh, om vi vill ha barn sen så kommer det att finnas hjälp och vi behöver inte stå i kö. eh, ja men tack och hej så blev han ivägskrämd!

BillyX

Äldre 1 Jul 09:26

#684

Det här med att berätta för nya killar... Jag tror överlag att killar inte skräms av sånt. Dels tror jag generellt att män har lättare att acceptera barnlöshet öht, särskilt unga killar kanske mer tänker att "äh, det löser sig... det är ändå för tidigt nu att ens tänka på det". Min pojkvän t.ex. och exet innan det, har inte sagt något speciellt om det, annat än att peppat mig och sagt att jag inte ska ta ut nåt i förskott. De har en mer avslappnad syn på det, tror jag. Kanske en övertro till medicin har något med saken att göra? Eller så är de så säkra på att deras egna apparater funkar som de ska, att de tror det fixar allt :D

BillyX

Äldre 1 Jul 09:28

#685

Förresten. Sett denna?
www.dn.se/nyheter/sverige/var-tionde-kvinna-i-riskzonen-1.1129945

Ingen rolig läsning... men jag tänker lite på detta med övervikt, kanske det är det som spelar mest roll? 3 av 4 var övervktiga av dem som hade pcos... Om man inte är överviktig kanske man inte får alla dessa komplikationer? *hoppas hoppas*

Heobea

Äldre 1 Jul 12:38

#686

BillyX: Det kanske är så, att de bryr sig mindre. Men äsch, jag vet inte, det är säkert bara min sjuka hjärna som får för sig att han kommer lämna mig bara för att det antaligen lär vara svårare för oss att få barn.

Nej ingen trevlig läsning för det är verkligen inga roliga komplikationer. Även om det är bra att det uppmärksammas och framförallt att man inför tätare kontroller etc. Jag tror att det kan vara bra. Även om det för min del hade blivit tätare kontroller oavsett. Har en svår astma, en lättare hypothyreos och min mamma har haft graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning med både mig och min syster. Men men det är långt kvar tills dess.

Hoppas att ni har en bra dag. Själv är jag ledig men är tokförkyld, sitter hemma och hostar mest. Trist på de lediga dagarna bara.

snuddi

Äldre 1 Jul 14:43

#687

mijao skrev 2010-06-30 19:44:12 följande:

Hej alla!

Fick min diagnos igår och har svårt att smälta verkligheten. Jag vet ganska lite om pcos. Inte fick man någon information av läkaren utan blev bara ordinerad "gulkroppshormon" pga att min mens pågått i en månad och jag ska försöka "balansera" den. Upplevde någon annan att det finns relativt dåligt med information om detta för att vara en "folksjukdom" (drabbar 1/10 kvinnor i fertil ålder)? Det jag har läst hittills om pcos har mest skrämt upp mig; akne (försvinner den med åldern?), infertilitet, sju ggr ökad risk att få diabetes, hjärtinfarkt! Hur vanligt är detta? Någon som vet? Kan man hålla detta borta på något sätt? Hur gör ni som är "normalviktiga" med er diet? Måste ni anpassa den eller kan ni äta som vanligt (normala portioner) med rimlig motion? Jag vill gärna gå ner några kilon men jag varken vill eller orkar träna flera timmar om dagen (är detta vad som krävs)? Läkaren jag hade upprepade gång på gång att detta INTE var en sjukdom. Men just nu så känns det som att denna diagnos är extremt handikappande. Jag vill inte vara överviktig för livet. Kan man leva som normalt? Jag känner mig ofta väldigt trött. Kan detta vara en följd av pcos?

Jag är frågsam men jag skulle verkligen uppskatta svar från någon...
Det känns ganska ensamt.

Hej.

Jag har akne. Är 20 i sommar. Den har blivit betydligt mindre nu än förr men tror inte den kommer att minsta på ett bra tag -det pga PCO.

Har också jättelätt för att gå upp i vikt. Är däremot normalviktig enligt BMI. Har gått upp 13 kg på ett år. Så ska jag hålla vikten måste jag äta lite. Ska jag gå ned i vikt (försöker att göra det nu) så måste jag träna varje dag och äta näst intill ingenting. Jag skämtar inte -det är skitsvårt att gå ned. Har du lite lättare än jag för vikten så ät normalt men bara en portion, ät inga sötsaker eller onyttigheter. Försök att inte gå upp något mer -det är så mycket svårare att gå ned igen än att hålla vikten stilla..

Jag undrar också om det där med trötthet.. Är också väldigt trött ibland. Kan sova på natten 8 timmar och sedan behöva lägga mig igen på eftermiddagen. Kan sova 11 timmar på natten men iaf vara trött på eftermiddagen. Någon som vet något?

karlekvarjesekund.blogspot.com

langtanefterdig

Äldre 1 Jul 15:39

#688

En till som är sanslöst trött av sig här...

Heobea

Äldre 1 Jul 17:04

#689

Hm, försökte söka lite på det där med tröttheten och PCO/PCO-s. Hittat en studie där man skattat livskvalitet hos kvinnor med och utan PCO-s. De kommer fram till att kvinnor med PCO-s skattar sin livskvalitet lägre än den friska kontrollgruppen. PCOskvinnorna tycker att de har sämre hälsa, emotionella problem, sociala problem, fatigue (trötthet som inte riktigt går att sova bort) och sämre sexliv vilket summa sumarum försämra livskvaliten. De har dock ingen mer förklaring till just tröttheten/fatigue:n utan bara att den finns.
Quality of life and marital sexual satisfaction in women woth polycystic ovary syndrome heter artikeln om någon vill läsa mer.

Jag vet inte hur säker nästa källa är, http://www.pcosupport.org/newsletter/articles/article121008-4.php De skriver att tröttheten har många orsaker. Det är bland annat orsakat av obalans i det endokrina systemet i form av insulinresistensen, stress och hypothyreos. Just insulinresistensen är nog en bidragande faktor. Är muskelcellerna inte lika känsliga för insulin gör att glukosen (de nedbrutna kolhydraterna) inte kommer in i cellerna vilket gör att de inte får sin energi och därmed blir "trötta".
Det kan jag nog se hos mina patienter som har typ 2 diabetes som de inte sköter, att de är mycket tröttare än andra patienter i ugnefär samma situation. Kanske även att kroppen går på högvarv pga all stress som kommer av obalansen i bland hormonerna i kroppen vilket resulterar i tröttheten.

Sedan får man väl inte glömma all den psykiska och emotionella stress som förekommer när man hela tiden måste tänka på vad, när och hur man äter, att ständigt kämpa mot vikten etc. Sedan om man dessutom försöker få barn, ev. hormonbehandlingar etc. så är det ju ytterligare stress.
Lägger man ihop allt blir det helt klart mycket stress, framförallt mental, som gör att man blir trött. (Heobea svamlar......)

Men jag måste hålla med, jag känner mig också ofta trött och har gjort det länge. Tröttheten försvinner liksom inte oavsett hur mycket jag sover. Var länge sedan jag var sådär totalt utvilad. Men å andra sidan, de dagar jag jobbar kväll och sedan dag blir det knappa 5,5h sömn vilket är på tok för lite för att jag ska orka. Men jag orkar mer sedan jag började träna mer regelbundet (3-4ggr/v) även om vikten inte dalar.

langtanefterdig

Äldre 1 Jul 19:22

#690

Intressant! Det att vi me pcos mår sämre har jag hört förr, fler som har psykiska problem - är själv en av dem men vet inte om det har sin grund i miljöpåverkan endast (uppväxt som varit svår osv)

vi unga med PCO

INNEHÅLL