sofy skrev 2010-08-30 20:56:32 följande:
Men.. va? Stulit 50000 kr? Vilket as! (Ursäkta ordvalet..) Men varför gjorde han de? :(
Tänker på dig! De ska gå bra nu, de kommer gå bra. Och hoppas allt löser sig me ditt dumma ex och hoppas du snart får någe nytt erbjudande från jobbet om de är de du vill!
Massa kramar!
Jo, när jag och mitt ex köpte vår bostad satte vi honom som 2/3- ägare till bostaden, och mig som 1/3-ägare. Detta eftersom han hade två barn som bodde där varannan vecka, vi tyckte det vore mest rättvist så. När vi flytat in insåg vi att detta var skitkrångligt att dela alla utgifter i tredjedelar så vi började betala allt 50/50 och ville därför ändra husägandet till 50/50. Så vi skrev avtal (gåvobrev) på att vi ändrade ägandet till 50/50.
Dock, när vi skickade in papprena till lantmäteriet (där man ändrar ägandeförhållladen) fyllde vi i deras blankett fel nånstans, så ägandet ändrades inte. När vi sålde bostaden när det tagit slut fick han alltså 2/3 av pengarna från mäklaren och jag 1/3. Jag oroade mig dock inte, för vi sade dock hela tiden att vi skulle justera det så att vi tjänade hälften, vi hade ju avtalat det hela tiden.
Hans avbetalning av skulden till mig drog ut på tiden och han hittade på nya ursäkter hela tiden att inte betala. En dag, ett halvår senare, fick han vetskap om att jag träffat en ny kille (min nuvarande sambo) och då tvärvände han, nu vägrade han plötsligt att ge mig ett enda öre! Nu påstår han att vi är överens och kvitt! Det är vi VERKLIGEN inte!
Jag har dock vårt avtal påskrivet OCH sambolagen (som säger att bostad som inköpts för gemensamt bruk skall delas lika) så min advokat tror inte det blir ngt problem att få tillbaks pengarna. Men detta tar ändå enormt mycket energi, och jag vill verkligen inte träffa mitt ex i domstol, jag är rädd för honom och hans hotfulla sätt. Först tyckte jag det var värt 50000 för att aldrig mer behöva se honom, han är såpass obehaglig. Men så småningom ändrade jag mig och vill numera mest bara sätta dig den skitstöveln!
Så imorrn ska jag träffa advokaten och jag är rädd att jag bara kommer sitta där och GRÅTA av mina sabla HORMONER!
Lång historia...suck... hoppas det räcker med advokatens brev till honom så vi slipper gå vidare med ärendet...