Hej tjejer!
Äntligen lite tid när plutten sover. Får se hur länge han låter mig sitta vid datorn... 
Sååå, lite förlossningsberättelse då...
Vaknade vid två natten mellan fredag och lördag av att vattnet gick. Värkarna kom igång nästan direkt, men var inte jobbiga så jag låg kvar i sängen och lät mannen sova. Ringde förlossningen på morgonen och dom ville att vi skulle komma in på koll eftersom vattnet gått.
Var där vid åtta på morgonen, två cm kvar av tappen och två centimeter öppen. Hemskickad igen och oregelbundna värkar under hela dagen. Tillbaka på förlossningen vid åtta på kvällen då värkarna kom med 3-4 minuters mellanrum och började kännas jobbiga. Fortfarande inte mer öppen, men tappen helt utplånad. Badade för smärtlindring, men tyckte inte att det gav så mycket. Fick en morfinspruta och sömntablett för att kunna sova lite, men det hjälpte inte alls.
4 cm öppen vid tolv och började med lustgasen. Kan inte säga att jag tyckte att det hjälpte så mycket heller, men masken fanns vid min sida kommande 14 timmar.
6 cm öppen vid tre på natten och äntligen fick jag lite andrum i form av EDA. Kunde slappna av och sova lite fram till 6 på morgonen då dom gav mig dropp för att dra igång värkarna igen då värkarna inte gav något.
Öppnade mig till 10 på bara ett par timmar, men det tog tid för lillen att rotera ner och kunde inte börja krysta förrän runt halv ett på dagen. Jobbigt, jobbigt, jobbigt. Hade dragkamp med en sjuksyrra som stod vid fotändan av sängen med ett lakan som vi drog i varsin ände av för att fokusera krystande nedåt. Krystade i 90 minuter ca tror jag och fick till slut hjälp av en tredje person som praktiskt taget hängde sig över min mage, och då kom han ut med ett slurp, nästan exakt 36 timmar efter att vattnet gått.
Sprack bara lite och blev sydd med ett stygn.
Har väldigt vaga minnen av stora delar av förlossningen och jag har fått gå igenom det med min man ett par gånger och med barnmorskan för att friska upp minnet.
På det stora hela har jag en ganska positiv upplevelse av förlossningen, även om det inte är nåt jag är sugen på att göra igen inom en alltför snart framtid igen. Jag har alltid tyckt att jag har ganska hög smärttröskel, men tusan så ont det gör att föda barn...
Plutten har haft lite svårt att hålla sitt blodsocker uppe, så jag stannade 4 nätter på bb med honom innan dom var säkra på att det stabiliserats.
Jag vet att det hänt massor här i tråden, men jag kan verkligen inte läsa ifatt allt. Jag nöjer mig med att säga att jag hoppas att alla mår bra och att jag ska försöka hänga med lite bättre från och med nu. Har en alldeles ny bärbar dator, så jag har alla förutsättningar.
Stor kram till er alla!
även några dinglisar hittade hon! 
Tack för att vi fick läsa din förlossningshistoria Kajsa!