Plus igen efter mf/ma

Är inne och läser om er flickor. Skriver inte alltid. har varit en jobbig tid på alla plan.

jag vill ge så här spontant styrkekramar till trådens fäöljande medlemmar:

Mabaja, färnevik, Muffe80.....och en till dig sofy och en till mig själv Tycker vi är värda det. Vi sliter verkligen på alla plan. Både i huvud och i kropp.

sofy: ja sa det va...ska lämna TSH nu i veckan. hoppas inte det stegrat. jag mår inte så super illa längre. och du?
2,7 tror jag börjar bli lite högt. När skulle du testa igen. Har för mig att de sa att an ska pressa ner det under grav. Helst under 2. Vill absolut inte göra dig orolig. de ska säkert göra en dos höjning på dig snart. Mitt nästa steg blir ju 100 mg. vart ska det sluta liksom? Hur går det för dig att träna med din hypo? Jag tycker det är skit alltså. Idag skulle jag power-walka. Haha! Flåsade som en gnu. Kunde du leva "normalt" innan du blev gravid? jag har ju gått upp vikt p ga den...tråkigt...ämnesomsättningen är ju lika med noll.

Fick diagnsoen i april...men jag har haft symtom i några år. De märkte det pga att jag hade svårt att bli gravid. Hur misstänkte dom de på dig?

Jaja... växtvärk *skäms....* hihi

Men det känns som mensvärk

JAg måste bara få säga en sak, jag är sååååå glad idag! Det har tagit mig åtta år (!!!) att få bekräftat att jag har astma. Hela min familj har det och många i släkten så jag kan symptom och allt vad det heter. Jag har kämpat i åtta år att få den diagnosen. Som jag skrev i tidigare inlägg så har jag fått höra "små lungor, dålig kondition så träna mer" eller "vistas inte i de miljöer du påstås få svårt att andas i".

Men idag var det ingen snack om saken. Läkaren tittade på mitt pef-diagram och sa "ja det här är ju väldigt tydligt att det är en skillnad på 20%"... Jag sa att det är 46% skillnad på bästa och lägsta nivån. Så han kollade en gång till och frågade om jag mådde bra när jag var nere på lägsta och frågade även varför jag inte kom ner till vårdcentralen så jag kunde inhalera i deras apparat...

Så nu ska jag genast börja med kortison för att höja min lägsta nivå, jag får inte falla under 400 (min lägsta låg på 210) i pef-värde utan måste då öka min dos. Bebisen i magen är så stor nu att den inte tar skada av kortisonet jag ska börja ta. Och ska även ta det när jag ammar, för att i vår kontakta de igen och då diskutera om jag måste höja mig i medicinering.

Åtta år!!! Åtta år och nu har jag äntligen min diagnos, nu behöver jag inte låna pappas bricanyl längre, jag behöver bara ringa för att få utskrivet mera och själv kunna hämta ut på apoteket! Tjohoo!

Nemen, är de någe spec? :( *kramar om*

Jaa, du sa de ja ;) Haha! Minnet e inte de bästa heller! :D Dom satte in mig på 100 mg när jag fick provsvaren på 2,7. De är lite krångligt allting, jag va insatt på 150 mg först, har ätit de i flera år, så vid mitt MF i april tog dom prover igen o då va TSH 0,08.. inte ens 0,1 alltså = ALLDELES för lågt. Då va jag mer hyper än hypo. Så jag gjorde uppehåll i 1,5 månad o började sen på 50 mg, sen när TSH visade på 2,7 så höjde dom till 100 mg. Är du me? ;) Jaa, man ska ju ligga mellan 1-2 iallafall.

Jag gick gymnasiet när jag fick min diagnos för 5 år sen, men jag hade såna problem me o komma upp på morgonen, somnade på lektionerna, somnade ÖVERALLT + att ja gick upp i vikt då. De va precis efter att ja opererat bort mina halsmandlar o legat inne 3v pga komplikationer, rasat 16 kg i vikt o ja, då kom de. Har lidit av ätstörningar, anorexia UNS under ett par år så dom tror de e pga de ja "pajat" sköldkörteln. Jag har ingen aning men men. Jag ligger iallafall normalt på BMI, eller ja 24,3 men de är iallfall ok! Men mycke mer än va ja vägde innan diagnosen.

Varför euthorox o inte levaxin?

Klockan är snart 17, och jag har ännu inte börjat må bättre? Brukar bli bättre framåt eftermiddagen annars, men inte idag tydligen.

Min bm säger att hyperemesis är psykiskt. Jag har svårt att ta till mig det. Kräks jag 50ggr på en dag (mest galla och slem förvisso, men siffran är nog tyvärr inte överdriven), för att det är ngt fel på mitt psyke? Och vad skulle det vara? Jag lever ett jättebra liv, med en man jag älskar, med ett fantastiskt barn, och nu är jag mår dåligt är jag inte tvingad att göra ngt alls egentligen. Jag plockar lite och gör mat när jag orkar, annars inte. Så det är inte tal om några överkrav på mig heller, inte det minsta...   Vad tänker ni om det här?

Åååh va skönt! Graaattis! :D

Men konstigt att de skulle ta 8 år!! :/ Jag gick på astma&allergi kliniken som låg vid Stgöran, o ja fick min diagnos väldigt fort i jämförelse me dig. Usch va jobbigt!

Har också ansträngnings, förkylnings o allergi astma. Tar mina mediciner varje dag men ändå har ja en hemsk hosta som ja levt me nu i 3 år. Dom tror lite på kronisk bronkit där, blä!

Grejen är att jag flyttat. Falun, Kristinehamn (gjorde lumpen där), Upplands Väsby och nu Bålsta.

Och jag har varit in och gjort astmatest, men för "vanlig" astma, inte som nu "vid enstaka tillfällen". Så efter det har vissa läkare sagt att jag har astma och andra sagt andra saker... Så har slutat med att jag tagit bricanyl av pappa. När jag var på test för vanlig astma fick jag bara höra "trånga lungor och taskig kondition".. Jag har tränat 5-6 dagar i veckan i 15 år fram till denna graviditeten. Så nej jag har inte dålig kondition.

Sen i våras fick jag träffa den här läkaren och han kollade min "astmatest" jag gjort tidigare och jag förklarade som det var att det inte är på beställning utan vid förkylning, allergi och vid ansträngning. Så han skickade med mig en pef-mätare och ett pef-diagram. Så hela sommaren har jag fyllt i lite nu och då och fick en diff på 46%... och där jag låg som lägst skulle man tydligen behöva tillkalla ambulans för, så hamnar jag så lågt igen måste jag ner och inhalera på vc.

Men nu är det gjort! :) och nu har jag på pränt att jag inte är dum i huvudet utan har min astma. :)

Usch ja....*tårar i ögonen* har ett litet helvete just nu. Inboxar. Kan säga en sak skaffa inte barn med fel man. det handlar inte om min underbara man som jag har nu utan pappan till min son.

Ok...vad bra det med siffrorna. Då har du säkert sjunkit massor nu. Ja 0,08 blir ju mer hyper...Skönt att det svänger tillbaka nu. Precis att komma upp på morgonen har varit jättesvårt. Sen den förlamande tröttheten du pratar om. Jag menar jag kunde också somna var som helst, mitt på dan osv. Sen när man vaknade var det som om man inte sovit det minsta. Varför rasade du i vikt? Det är ju annars ovanligt vid hypo. Tyckte du inte det var märkligt att du gick upp i vikt? jag fattade ingenting när det hände mig. Rörde mi som vanligt åt som vanligt...helskumt!

Vad är UNS? Jag misstänker att jag också pajat min sköld. pga anorexia och bulimia. Under några år ren anorexia sen några år med kombinerd anorexia och bulimia. Som minst vägde jag 44 kg (1.69). Det är ingen läkare som sagt det rent ut till mig. Men jag har läst på lite och kommit fram till det också. Har läk. sagt det till dig? Usch vad jag tycker synd om dig oc mig ännu mer nu. Haha! gråter skvätt till.

Fick grymma biv av Levaxinen innan jag blev gravid så jag har fortsatt med Euthyroxen.

Gör så! :)

Jaa, värdena diffar massor - så de svänger rejält på den fronten. Hoppas dock jag blir mer stabil nu under min grav, de vore ju skönast så slipper man oroa sig över de sen också.

Tröttheten ja, precis som du säger. Kändes som man inte sovit nånting även om man gjort de. Hemskt va de! Jag orkade ingenting, tappade helt initiativförmågan till allt. Kände mig autistisk, bara låg o gjorde ingenting. Jag låg som sagt inne 3v pga komplikationer vid min op av halsmandlarna, fick infektioner o fick inte i mig ngn vätska eller mat whatsoever. Smärtstillande hjälpte inte alls, maxdos av allt men de hände ingenting. Jag är utredd på smärtklinik när jag va yngre pga långvariga smärtor efter skador jag ådragit mig i utförsåkningen, de blev aldrig bra och jag hade SÅ ont - alldeles för länge. Så jag är diagnostiserad och behandlas vid behov på smärtkliniken på St görans sjukhus nu. Så gör dom specialcocktails för mig inför op, vid skador osv. Men ja, då rasade jag i vikt när jag låg inne o när ja kom hem igen så gick ja upp onormalt mycke i vikt. Jag har aldrig varit stor i maten och äter inte onyttigt, äter aldrig godis för de gillar ja inte, o är inge big fan av läsk heller. Så då började vi undra, + tröttheten o allt annat. Så de togs prover och japp, de visade på hypotyreos. Läkarnas teori va som sagt mina ätstörningar under många år, o droppen för kroppen va efter min hals op. Tror dom. För ingen i släkten har det.

Ja, anorexia UNS = utan närmare specifikation. Jag hade min mens kvar, den försvann aldrig så då får man den diagnosen. Jag gick hos specialistläkare, dietist o psykologer, gick på veckovägningar o sånt också. Tillslut blev de bättre. Men nu känner jag mig tokfet, är 169 också o väger 69 kg. Min normalvikt är på 55 så de känns som massor! Men de är de ju inte. Bara jag som är vriden i skallen.

Massa kramar till dig vännen!! Låter som vi har liknande historier.. :(

Nu ikväll har jag trots lite illamående fått i mig en halv varm smörgåstårta, det ni

Hoppas den inte kommer upp igen.

färnevik-låter helskumt att det skulle vara psykiskt tycker jag.