Plus igen efter mf/ma

Jag är i v31+5 bara...förra gången i v27+5 låg sf på 27 cm.....shit, det är ju 7 cm på 4 veckor!!! Ojoj...vart ska detta sluta då? Fast BM tyckte inte det var nått att oroa sig över...femte barnet får tydligen ta plats :-S

Altså...nu vart jag lite nojjig här om hur stor den här bebisen kommer att bli  

Kollade mitt sf mått med lilleman och då hade jag i v31 ett sf mått på 27cm och i v35 hade jag ett sf mått på 31.5 cm. Ut kom en liten pojke på 3085 gram i v38+

med minstingtösen....hon som vägde 4540 gram när hon kom på bf+3....då hade jag sf mått 34 i v35! Och det har jag ju redan nu i v32!!!

Ska bli spännande att se hur magen har vuxit till nästa besök som är den 3/1...om den har vuxit lika mycket så vill jag nog göra ett till TUL...shit. Inte undran på att jag känner mig stor som ett hus....det ÄR jag ju också!!!

Nä, det är det ju inte....åh, hoppas det är så då för jag tycker allt att siffrorna är lite skrämmande. Fast tittar jag på vikten så blir jag inte förvånad...har vid alla mina förlossningar vägt ca 92 kilo...och det väger jag ju också redan nu. Jaja...stor bebis eller liten är ju skit samma...bara det blir en levande bebis

Funkar det med 2 stycken Niferex i veckan? Jag vill inte ta niferex för jag mår verkligen inte bra av dem. inte att magen kraschar eller så som det gör för dem flesta andra, utan jag blir skakig, får huvudvärk och allmän sjukdomskänsla....helskum. ska som sagt prova leverpastejen först, tror faktiskt att det räcker

*kram*

nääähäääää du kära Happiness, vill du ha en till så varsågod, men här blir det stopp efter denna

Haha, jag längtar efter att inte vara gravid längre, kunna röra på mig, träna upp min slitna kropp...PROMENERA...ha min kropp för mig själv igen....bara få tillbaks min ork! Jag tycker inte det är kul att vara gravid längre och räknar jag med alla mf som vi fått på raken så har jag varit gravid i över 1 år nu....nä, iiiiiiinga fler barn efter denna.

Sedan vet jag att jag kommer att sakna magen den dagen minnet sviker, men den bebislängtan får jag ta hand om då. Just NU känns det att vi är MYCKET färdiga med detta

OOOJJJ!!!! Knappt man känner igen henne ju!!! Pluttan, vad hon har VUXIT!   

Full fart idag ser jag, skoj!

Här är jag ensam ikväll, mannen är på julskiva med jobbet...tycker jag är lite tråkigt men jag unnar honom det också...han går ju aldrig ut annars.

Annars har dagen varit lite nedstämt. Jag tycker om julen förutom att det brukar bli lite extra tungt med töserna denna tid på året. Dels var det kring jul som helvetet började och dels är det en sådan familjefest att det märks lite extra att dem fattas. Och att jag slog in deras julklappar idag och gjorde i ordning paketet så det ska skickas gjorde saken inte bättre...bröt ihop lite och blev omkramad av älskade mannen min. Men men....fjärde julen utan dem och jag vet att jag deppar nu men kommer att hitta mitt glada jag igen också. Trilla, sitta ner och vila en stund och så resa sig upp igen...mitt liv.

Nä, ska inte dra ner stämningen med mitt trista humör. Lillebror lever rövar i magen och ger mig halsbränna och jag längtar som en tok att få träffa denna lilla individ...jag har en känsla av att han kommer att vara ett busfrö, precis som sin storebror  Snart snart snart...shit, snart blir vår lilleman storebror, hur coolt är inte det?

*kram på er*

Åh...jag tycker sånnt här är så jobbigt

Mannen min ringde precis från julbordet för att berätta att han får skjuts hem och det är ju bra för då slipper jag hämta honom. Men han lät så himla....lullig

altså...han dricker ytterst sällan och jag har sett honom berusad och VET hur han blir och att han kan hantera det...det är inte det. Men det knyter sig ändå i magen på mig Jag har inga bra erfarenheter av alkohol med mig i bagaget och när jag hörde hur berusad han lät så...åhhhh...pissjobbigt

Det här är ingen bra dag känner jag. vill bara gråta nu för har sådan ångest...

Tack vännen! Jag förstår att det känns konstigt för dig med *kramar om* Om det känns främmande att fira med din pappa så kanske mannens familj känns tryggare? Bara en tanke...

Vi firar med bara mannens föräldrar i år. Var hemma hos min familj förra året och i år känns det som vi vill ha det lite lugnare, tjock som jag är.

Jag tar gärna en fika nästa vecka. Hur ser din tisdag ut?

Tack...kramen behövs *kram tillbax*

Ja, och jag vill ju inte att han egentligen ska veta hur jobbigt jag tycker att det här är. Han vet det redan och går ju redan aldrig ut....så den enstaka gången som han går ut så vill jag ju inte förstöra det för honom liksom. och han har inte så många vänner som han umgås med utan har bara nu senaste månaden börjat umgås med några kollegor och jag är så glad för hans skull att han hittat några killkompisar han trivs med...och det är ju med dem som han är på julbordet. Men endå.

Dickandet är socialt...jag fattar det. Han dricker inte för att bli full utan för just den sociala biten....men fan, jag har levt med en alkolist som drack för berusningens skull och som inte kunde hantera det alls och det har satt sina spår. Då tar mina hjärnspöken över

Är det ok om jag ringer honom och ber honom att inte dricka så mycket mer eller blir jag den där jobbiga frun då som förstör kvällen med sina spöken?

*kram till dig med vännen*