soc tar unga föräldrars barn!

Det beror ju givetvis på hur gammalt barnet är.
Men det klart att det kan ses som otryggt om barnet inte reagerar hos främmande människor.

Det är mycket vanligt förekommande att samspelet inte fungerar mellan förälder och barn, dock tar man inte barnen från föräldrarna bara av en sådan enkel anledning utan då erbjuder man familjehjälp, så att man kan förbättra samspelet dem emellan. Vägrar man däremot stenhårt att ta emot hjälp så finns risken för att barnet tas omhand om man bedömer risken för ohälsa hos barnet alltför stor.

Är samspelet till föräldern bristfälligt i så hög grad att barnet tex redan i spädbarnsålder uppvisar mentala svårigheter, störd utveckling osv så är det enormt viktigt att soc uppfattar detta i tid och gör något åt saken! Och som sagt, låter verkligen inte otroligt att samspelet brister, säkert på fler än en punkt. Och det är ibland så små subtila detaljer att det behöver man utbildning för att kunna urskilja. Alla barn med bristande anknytning blir tex inte helt apatiska, även om det är en av symptomen som kan uppträda som förmodligen är det mest tydliga.

Självklart beror det på åldern. En reaktion är normal bland främlingar. Men det behöver inte betyda att barnet börjar gråta.

Det var TS fråga, och enligt TS så skulle socialen i hennes kommun tycka att det är något fel på min 4 åriga dotter eftersom hon aldrig gråter pga främlingar.

Det är ju lite skillnad på en 4-åring och ett spädbarn
En 4-åring har uppnått en social utveckling som ett spädbarn eller en 1-2 åring inte ens är i närheten av att ha. 4-åringar klarar av att utveckla relationer till alla möjliga människor, både ytliga och mycket nära. Jämför man med yngre barn så är de öht inte kapabla till den typen av sociala relationer.

Dom har bara klaggat på att mamman är dålig på samspelet, och hennes man vart bättre på de.  

Men har ju sett att hon gör likadant som sin man. Hur ska man reagera då?

Det är skillnad på att göra likadant och ha ett liknande samspel med barnet.
Samspelet kommerofta nturlit, men inte alltid. Ibland får man träna upp det, finns flera metoder, bla marte meo, samtal osv. Soc provar mkt sånt innan de omhändertar barn 

Inte dom här, för att dom skulle ju bara hjälpa henne. Men de blev ju en hjälp så att hon inte fick behålla sonen. Så mycket hjälpte dom henne.

Som jag och alla andra i tråden säger så ligger det mer bakom än du vet, det är uppenbart. Bara det faktum att föräldrarna inte hämtat hem barnet säger en del. Sånt tar man lätt reda på om man verkligen vill. Och hotar soc om lvu så finns det en ordentlig grund för det.

Du jag är en jätte nära vän till familjen, jag pratade ju med hennes mamma. Och jag har även skrivit att dom som har pojken fattar heller ingenting. Dom tycker att hon är en otroligt bra mamma.

Sen så var pojken alltid glad när man var där. De är han nu med han springer ju till mamma så fort han ser henne.

Så är inte de konstigt? Hade hon gjort nått fel hade ju pojken inte velat vara hos sin mamma. Eller har jag något fel?

Vilket bullshit, jag fick barn strax innan jag fyllde 18 och ingenting har någonsin hänt för mig.