BF November,2010 DEL 2

taniko: Jag blev oxå behandlad som SKIT av mitt ex. Blev kallad bla svin och annat elakt. Även motarbetad till max när separation kom på tal. Till slut tog bara känslorna slut och det fanns inget jag brydde mig om mer än att ta mig bort från honom. Jag ska inte ljuga, det första året var väldigt jobbigt. Men det blir bättre. Saker lugnar ner sig till slut.
Och du måste tänka såhär. Att du har bara ett liv att leva. Vill du verligen spendera det med att må skit och kanske även att dina barn mår skit pga det?
Ibland måste man  tänka på sig själv för allas skull. Massor av kramar till dig! Du får gärna inboxa mig om du behöver prata. kram kram

bebis: har du provat att nämna separation om det fortsätter såhär? Det brukar kunna sätta fart på konversationen. Du kan ju inte fortsätta såhär. det funkar ju inte Det är inte meningen att du ska behöva gå och må såhär när du väntar ert barn. Du måste nog ta till något drastiskt.
Finns möjlighet att ta barnen och åka hem till mamma och pappa eller annan släkting några dagar?

GAH! Jag håller på att bli tokig härhemma! Stora killen å 7 år kan bara INTE roa sig själv. Han bara sitter och väntar på att jag ska hitta på något åt honom. Tjatar om tv och krälar i sofforna av rastlöshet. Jag blir galen!!!
Det är hans pappa som ställer till det. För det går fanimej inte en dag utan att dom varit iväg någonstans eller hittat på nått kul dom veckorna han är där. Han får aldrig känna på att ha det tråkigt.
Vilket ställer till det rejält här. För jag ORKAR bara inte hitta på saker varenda eviga dag hela veckorna. Jag orkar inte!!! Är jag en dålig morsa då!? *suck*

Det känns nästan som att jag inte borde klaga bara för att sambon glömmer bort ibland att jag är gravid när jag hör hur ni har det en del. För jag har det nog jäkligt bra. Men det beror kanske även på att jag gått igenom det jag har gjort med killar som inte gett mig den respekt jag förtjänat och behandlat mig dåligt. På så sätt skaffar man sig skinn på näsan som jojo säger häruppe.  Man formas ju efter vad man är med om i livet.

Bebis: Jag förstår helt och fullt att du inte vill förlora din familj. När man har barn så tänker man efter både 2, 3 och 4 gånger innan man gör något. Och man tolererar mycket mer i ett förhållande än i vanliga fall kanske. Men som din man beter sig är ohållbart i längden. Det är bättre att visa honom nu på en gång vart skåpet ska stå än om 2 år när barnen fått se mycket mer elände och du kanske mår ÄNNU sämre. Efter som du "går med på " hans beteende så tycker han att han kan fortsätta. Du måste visa på ett drastiskt sätt att du inte går med på det här. Även om det är jobbigt. Jag skulle tagit barnen och åkt iväg några dagar utan att höra av mig.

ojojoj.... lycka till taniko. Du gör rätt som tar i med hårdhanskarna nu. Såhär har han ingen rätt att behandla dig.
massor av kramar!

taniko: Tyvärr innebär det ju ibland jobbiga saker man måste ta itu med. Inte så mycket att göra där. Och att separera när det finns barn med i bilden är alltid fruktansvärt. det är det värsta jag gjort ihela mitt liv. Skuldkänslorna mot min son kommer nog aldrig försvinna.
Men jag VET att jag gjorde rätt. För hade jag stannat hade jag varit någe fruktansvärt olycklig och det hade förmodligen gått helt åt pipan. Så för allas skull så gjorde jag rätt. även om det är jättesvårt att se i början.
Och allt jobbigt man måste igenom, det blir bättre sen. För när du mår bra kommer dina barn att må bra.

taniko: Det första är ju då att få sambon att förstå att det är över.  Sen väntar nog en jobbig tid då ni kanske måste bo ihop medan ni båda söker annat boende.Om inte någon av er har nått ställe att åka och bo på under tiden.
tyvärr är ju det här den jobbigaste biten Något man måste ta sig igenom bara.

Under tiden MÅSTE man nästan prata. Jurister behöver man ju inte blanda in om det inte är så att han tänker bråka med dig. Det bästa är ju om ni kan komma överrens om att sälja huset eller att han köper ut dig om han vill bo kvar. Och ja, om ni inte kommer överrens om barnen blir det ju oxå jurister inblandade då.
Men oftast brukar man kunna prata sig fram till en lösning med tiden.

Har du någon familj och vänner i närheten du kan vända dig till för stöd? Sådant är viktigt.

taniko: Åh herregud! Jag känner igen mig i den där behandlingen. Tar du dig inte ur kommer du begravas.
Ta krafterna nu och följ igenom det här. För din och barnens skull. massor av kramar till dig!!
Du grejjar detta!! Kram

taniko: Så gjorde jag med i min separation. jag ville bara bort så fort som möjligt. Så han fick ta bilen och alla möbler han ville ha. Jag sket i vilket. Bara jag kom loss.
Sen tog jag lån på banken och köpte nya möbler. Det var värt att få en ny start av mitt liv. Lite senare flyttade jag till en annan lägenhet oxå och det blev den riktiga nystarten

Min BM sa till mig att efter V 24 ska man känna något varje dag. Men det ökar ju för varje vecka. Jag är i V 29 och känner ju bebisen flera ggr/dag. Men det är STOR skillnad mot hur Theo var i magen.Denna bebis är mycket lugnare. Molvärk som känns som mensvärk har jag fortfarande då och då.

Kollade föresten hur stor min mage var förra gången 28+0. Med Theo låg jag alltså på 29 cm!!! :-O
Denna gång på 27 cm. Hoppas verkligen det är en mindre bebis