Hej tjejer!
Pixan - beklagar mensskrället!! Men du är sååå välkommen till BIM i januari!! kram till dig vännen!
Oj vad ni skriver i dag, jättekul! Måste hålla med om att shit vilka "vänner"! Även om det är trist att mista vänner så kan man nog lika gärna vara utan sådana som beter sig på det sättet!!
Det värsta jag har varit med om, förutom frågor kring "vet ni inte hur man gör" när man diskuterar att SKAFFA barn så var det det här: När jag precis fått mitt första mf konstaterat (dagen efter) hade jag en kompis här på besök, som då berättar att hon väntar barn, v 5.. Samma som mig. Hela hennes graviditet har påminnt mig om min förlust, t ex min mage hade också varit så stor nu.. Bebisen kom i våras, och det dröjde några månader innan jag var redo att träffa honom, det var för jobbigt innan. Nu i höstas var jag där o fikade med henne o lillkillen, och hon frågar om det inte är dags för oss att SKAFFA barn snart. Jag har inte velat berätta för henne om våra 3 mf tidigare, för när hon var gravid ville jag inte oroa henne, o sedan inte förta hennes glädje med min egen sorg... Men nu kände jag att det får bli som det blir, nu berättar jag.. Så det gjorde jag.. O hon svarade: -Jag vet hur det känns, jag blev gravid tidigare med en kille jag dejtade, jag hade bokat tid för abort för jag ville inte ha barnet, men hann aldrig genomföra den då jag fick mf. Så jag vet hur det känns...
Jag kände bara, ja... eller NEEEJ! Du vet inte hur det känns!! Men sa såklart inget.. Kanske menade hon att hon vet rent fysiskt hur det känns att få ett mf, men jag kan inte se att det är samma sak att förlora ett älskat och efterlängtat barn i mf, som att få mf när man ändå bestämt sig för att göra abort något senare.. Kan hända att jag trampar på några ömma tår nu, ber om ursäkt isåfall, men för mig kändes det inte som samma sak..
Nej tjejer, nu jäklar är det vår tur!! Jag vill ha mitt plus NU så jag kan få börja med behandlingen!!!!
Stor kram till alla tappra tjejer här i tråden!!!
