Dag och natt skrev 2011-04-24 16:54:40 följande:
LisaVäntar: Vi har redan fått svar från obduktionen. Hon hade lite missbildningar i huden, och så svälte hon, dvs näringsbrist, av någon anledning som de inte vet, och det är väl därför hon tappade i tillväxten (hennes mage var stor som i vecka 16 och överkropp/huvud i vecka 18 när jag var i vecka 22 (egentligen 22+5 men de ändrade på mitt datum). Hon vägde 183 gram, 21 cm lång. Hur mycket vägde er plutt? Jag har läst att hon borde ha vägt runt 500-600 gram då. Sen fick vi två analyser på hjärtat, varav en obducent skrev att hon hade förstorad kammare vilket skulle leda till hjärtsvikt, samt att hon hade en antydan till kluven hjärtspets. Den andra obducenten skrev att hon inte hade något fel på hjärtat alls, så vem vet. Det konstiga är att hon inte svalde fostervattnet så min läkare tror att hon kan ha haft fel på sväljreflexen. Hon kissade inte heller fostervattnet men varför vet vi inte. Från början fick vi höra att de därför misstänkte att hon hade fel på njurarna, matstrupen och hjärtat. Vi våndades jättemycket innan vi förstod att det aldrig kommer gå vägen för henne, sen kändes det bara rätt. Även fast det kändes otroligt orättvist att vi var tvungna att ta det beslutet. Egentligen borde hon ha blivit ett missfall kan jag tycka eftersom hennes problem uppstod redan första veckorna... Jag vet inte varför kroppen inte reagerade...
Usch vad tråkigt att det bara var en vecka kvar tills de kunde ha räddat honom. Vet ni varför han inte klarade sig? Hur längesen var det som det hände er? Kram!
Oj, det var många fel :/ kan de säga varför eller om det var någon speciell sjukdom? Så jobbigt för er att ni behövde gå så länge när det som du säger av naturen borde blivit missfall direkt.. Förstår att det kändes rätt, det gjorde vårt också på nåt konstigt sätt, fast det satte igång av sig själv.. Det var inget fel alls på vår bebis, det var moderkakan som släppte i en hörna, så jag blödde sen v 12, låg inne på sjukhus från v 16 med ett litet upphåll.. men till sist retade allt blod hål på hinnan så vattnet gick.. Kändes ändå bra på något sätt att det hände då och inte en vecka senare, även ifall de då hade försökt rädda honom så hade han bara haft 10% chans att överleva och då med massa skador och störningar sannolikt :/ Mindre lidande både för honom och oss att det blev i den veckan.. Kan ju ändå tänka vad som skulle hänt om han fötts senare, om han hade varit den procenten som hade klarat sig bra, men... De vägde och mätte honom aldrig eftersom det inte var fel på honom, och obducerade bara moderkakan.. Inget som var fel, mer än att den hade släppt och det gör de ibland. ingen ökad risk för att det blir fel igen, det känns skönt.. Nu längtar jag bara efter att få plussa igen och få en normal, bar graviditet.. Försöker du också igen? Kram!
