Första barnet, i Göteborg?

Vad skoj att höra från dig Djurgårdsrutan! & vad skönt att ni fått komma hem! Härligt att höra! Måste kika om du lagt in nya bilder på Cornelia?

lycklig du kan skicka ett meddelande till mig med din mailadress, så kan jag skicka några bilder.

Instämmer, jättekul att höra ifrån dig Djurgårdsrutan och vad skönt det måste vara att äntligen fått komma hem!

Nästa vecka skall jag presentera min licentiatavhandling och efter det är det fritt fram för bebisen att komma ut, men jag är ju inte beräknad förän 6/2 så det lär ju dröja ett tag till, men ärligt talat förstår jag inte hur jag skall kunna få en större mage...

Skall till barnmorskan imorogn så det skall bli intressant att se vad SF måttet hamnar på.

God fortsättning på er!

Hur går det för alla? Har det kommit några fler bebisar?

Lycka till med Licentiatpresentationen Jossan.

Jag börjar känna mig lite rastlös av att bara vara fastlåst i soffan hela dagarna. Som tur är gillar jag att se på TV, men även jag blir uttråkad av avsnitt av topmodel som jag redan sett...  Min lilltej vill amma HELA tiden, inte varannan eller var tredje timme utan snarare i tvåtimmars pass med en halvtimmes mellanrum. Det är mysigt, men lite begränsande. Hon går inte riktigt upp i vikt som man ska så hon måste ju få äta precis när hon vill.. Som tur är gillar hon att vara i vagnen vilket ger lite andrum. Tyvärr gör ju vädret att det inte blir så många eller långa promenader som jag skulle vilja

Det är verkligen helt underbart att ha en alldeles egen liten bebis, men ibland saknar jag att kunna bestämma över min egen tid. Men mest av allt saknar jag att träna. Kejsarsnittet gör att jag är ännu lite mer begränsad än av en vanlig förlossning. Tills nyss har jag inte ens fått lyfta en vanlig matkasse. Nästa fredag ska jag äntligen på efterkontroll så då kanske jag kan börja lite smått, men löpningen får visst vänta 12 veckor!!! 
 

Mina 78: jag håller helt med dig vad gäller amningen. Man känner sig lite begränsad. Min lilla tjej vill också äta hela tiden och det verkar som hon är lite körig i magen också och då kan hon inte riktigt bestämma sig för vad hon vill. Jag tror och hoppas att man kommer in i detta och att man kan börja känna sig lite fri så småningom. Jag har tur för min sambo är hemma och det gör att han kan avlasta mig de stunder hon inte ammar. Idag ska vi till BVC igen och se om hon följer sin kurva. Riktigt snöoväder man får pulsa med vagnen i..
Och ja, jag är också jätte sugen på att träna! Längtar efter att köra ett riktigt pass! Men man får ha tålamod. Kroppen måste ju reparera sig..
Ha en fin trettondagsafton!!

Kul att så många redan börjat fundera på syskon. Vi vill självklart också att Ville ska få minst ett syskon men att föda fram ett till barn känns helt otänkbart och absolut uteslutet för mig i nuläget

Ville är också en hungrig kille och vill helst ligga vid bröstet hela tiden. På BVC sa dom dock att vi bara skulle mata honom var tredje timme och att det borde räcka för att hålla honom nöjd. Men det gör det verkligen inte alla gånger, så nu trotsar jag dem och ger honom mat när han är hungrig (oftast varannan timme). Vi har tagit hjälp av napp för att komma ifrån de där stunderna av mys-sugande så att jag får vara lite friare i alla fall och slipper de där en-gång-i-halvtimmen-amningarna. Ville trivs dock inte på egen hand, varken i sovande eller i vaket tillstånd så det blir mycket famnen för vår del ändå, men med nappen kan vi turas om i alla fall. 

Apropå BVC så var vi där för första gången i måndags. Vår heavy weight champion hade gått upp fortsatt stadigt, 12 dagar gammal vägde han 5670 gram och jag undrar var detta ska sluta när det börjat med en ökning på 510 gram på mindre än två veckor när födelsevikten var så hög redan. En sak är i alla fall säker, att mina armmuskler får kämpa mer än normalt, hoppas det ger fint resultat

Vad roligt att denna tråden tagit fart igen och ännu roligare att det börjat komma bebisar. Stort grattis till alla nyblivna mammor!

Heini: Det låter bra att ni struntar i BVCs förlegade råd om att amma enligt klocka, blir lite chockad över att de säger sådant fortfarande, fri amning har väl varit rekommendationen de sista 30 åren iaf. Alla barn har olika snabb matsmältning och för vissa tar det bara 20 min innan mjölken är förbrukad, klart man måste äta ofta då. Ni kanske kan testa sjal eller sele så att armarna får vila lite, förhoppningsvis trivs Ville fint då, nära men iaf lite mer frihet för er.

Jossan: Hej hej, hur går det för er? Har ni koll på andningen? Är nyfiken på ditt sf-mått, vi ligger ju nära i tid. Mitt var 33 i måndags, men tydligen mäter vår BM tajt fick jag veta när vi hade vikarie förra gången.

mina: ska du på efterkontroll? var? p.g.a snittet? till mig sa de om att 6-8 v efter ska jag till bm på mvc för koll. är det den kollen du ska på? känns helt sjukt eg att man inte kollas mer?

Hejsan hallå i tråden,
I tisdags kväll klockan 19:16 kom vår lilla flicka. Hon vägde 3665g och var 53 cm lång. Huvudet var 36 cm.

Vi var på MVC i måndags där de konstaterade att mitt blodtryck var alldeles för högt (160/100) och mitt HB alldeles för lågt (103) så de skickade vidare mig till Östra för provtagningar. Där konstaterades havandeskapsförgiftning, och eftersom jag redan var öppen två centimeter (och var i vecka 40+4) bestämdes att jag skulle komma in till förlossningen följande morgon för igångsättning (för att inte riskera att havandeskapsförgiftningen spred sig mer än nödvändigt). Läkaren gjorde också en hinnsvepning på mig.

Klockan tjugo över tre på natten vaknade jag av att värkarna hade börjat. Tjugo över fem väckte jag Jonas för att meddela att vi nog inte skulle vänta till igångsättningen klockan åtta innan vi åkte in. Strax efter sju var vi på plats på förlossningen då hade jag riktigt jäkla ont men fortfarande typ 4 minuter mellan värkarna. När BM tjugo i nio gjorde första kontrollen på hur öppen jag var fick hon en smärre chock - jag var redan 8 cm öppen. Då fick jag lustgasen (tack så mycket) och dom antog att bebisen skulle vara ute inom några timmar. Tji fick dom. Efter det stod det helt stilla. Jag hade riktigt smärtfulla värkar och ingenting hände. När klockan var halv ett var jag helt färdig, och trots min skräck för EDA bestämde vi att jag blev tvungen att ha den för att orka fortsätta. Då visade det sig att eftersom jag hade havandeskapsförgiftning var det inte så enkelt - först måste vi ta nya blodprover som skulle analyseras och godkännas innan narkosläkare fick komma och sätta EDA. Det var verkligen ingen rolig väntan! Men halv två hade jag i allafall fått EDA och jag kunde äntligen vila. De tog då hål på fosterhinnan, konstaterade att jag fortfarande var öppen 8 cm och att bebisen låg med huvudet tittandes uppåt istället för neråt, och att det var därför jag inte lyckades öppna mig mera. De satte då in värkstimulerande dropp, och under tiden vi väntade på att det skulle börja verka lyckades jag få i mig lite mat. Vid fyra-tiden stod jg fortfarande stilla på 8 cm och jag började misströsta och var nästan säker på att det hela skulle sluta med kejsarsnitt. Då kände jag hur trycket bakåt började öka. Halv fem började krystvärkarna ta fart och droppet skruvades upp ännu mera. Jag bad vid ett flertal tillfällen att dom skulle ta bort droppet så jag skulle få vila, för krystvärkarna kom så tätt och gjorde verkligen skitont, men tydligen fortsatte de att skruva upp det tills jag till slut låg på 120 (?). Knappt 3 timmar senare var hon äntligen ute.

Så ugf 16 timmar från start till mål - och nu är vår guldklimp äntligen här och vi kom hem från BB för några timmar sen. Dags att krypa till säng och se om vi får mer sömn inatt än vad vi fått de två senaste nätterna.