Första barnet, i Göteborg?

Hejsan hallå i tråden,
I tisdags kväll klockan 19:16 kom vår lilla flicka. Hon vägde 3665g och var 53 cm lång. Huvudet var 36 cm.

Vi var på MVC i måndags där de konstaterade att mitt blodtryck var alldeles för högt (160/100) och mitt HB alldeles för lågt (103) så de skickade vidare mig till Östra för provtagningar. Där konstaterades havandeskapsförgiftning, och eftersom jag redan var öppen två centimeter (och var i vecka 40+4) bestämdes att jag skulle komma in till förlossningen följande morgon för igångsättning (för att inte riskera att havandeskapsförgiftningen spred sig mer än nödvändigt). Läkaren gjorde också en hinnsvepning på mig.

Klockan tjugo över tre på natten vaknade jag av att värkarna hade börjat. Tjugo över fem väckte jag Jonas för att meddela att vi nog inte skulle vänta till igångsättningen klockan åtta innan vi åkte in. Strax efter sju var vi på plats på förlossningen då hade jag riktigt jäkla ont men fortfarande typ 4 minuter mellan värkarna. När BM tjugo i nio gjorde första kontrollen på hur öppen jag var fick hon en smärre chock - jag var redan 8 cm öppen. Då fick jag lustgasen (tack så mycket) och dom antog att bebisen skulle vara ute inom några timmar. Tji fick dom. Efter det stod det helt stilla. Jag hade riktigt smärtfulla värkar och ingenting hände. När klockan var halv ett var jag helt färdig, och trots min skräck för EDA bestämde vi att jag blev tvungen att ha den för att orka fortsätta. Då visade det sig att eftersom jag hade havandeskapsförgiftning var det inte så enkelt - först måste vi ta nya blodprover som skulle analyseras och godkännas innan narkosläkare fick komma och sätta EDA. Det var verkligen ingen rolig väntan! Men halv två hade jag i allafall fått EDA och jag kunde äntligen vila. De tog då hål på fosterhinnan, konstaterade att jag fortfarande var öppen 8 cm och att bebisen låg med huvudet tittandes uppåt istället för neråt, och att det var därför jag inte lyckades öppna mig mera. De satte då in värkstimulerande dropp, och under tiden vi väntade på att det skulle börja verka lyckades jag få i mig lite mat. Vid fyra-tiden stod jg fortfarande stilla på 8 cm och jag började misströsta och var nästan säker på att det hela skulle sluta med kejsarsnitt. Då kände jag hur trycket bakåt började öka. Halv fem började krystvärkarna ta fart och droppet skruvades upp ännu mera. Jag bad vid ett flertal tillfällen att dom skulle ta bort droppet så jag skulle få vila, för krystvärkarna kom så tätt och gjorde verkligen skitont, men tydligen fortsatte de att skruva upp det tills jag till slut låg på 120 (?). Knappt 3 timmar senare var hon äntligen ute.

Så ugf 16 timmar från start till mål - och nu är vår guldklimp äntligen här och vi kom hem från BB för några timmar sen. Dags att krypa till säng och se om vi får mer sömn inatt än vad vi fått de två senaste nätterna.

mina: ska du på efterkontroll? var? p.g.a snittet? till mig sa de om att 6-8 v efter ska jag till bm på mvc för koll. är det den kollen du ska på? känns helt sjukt eg att man inte kollas mer?

Är det någon som funderat på dop eller namngivningsfest? Vi ska döpa vår lille kille och har precis bokat tid för det. Jag är lite seg med sånt här så jag har inte orkat ta tag i det förrän nu. I alla fall så var den tidigaste tiden då vi också kunde få församlingshemmet i april så han kommer vara rätt stor vid dopet. Han kommer vara ett halvår och han väger redan 6,5 kg så det blir nog tungt för den som ska hålla honom. Så ett tips är att vara ute i lite mer god tid än jag.