Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

Välkommen hit, konstigt att han sa att de va migrän sen skriver ut ångestdämpande,jag tycker att du ska ta dem och se om du bli bättre

Ja fast när jag återigen rabblat mina symtom så säger han Du har redan bestämt att du har ångest så vi testar denna medicin. Den är inte beroendeframkallande ändå!

Jag är ju ingen läkare, men överallt jag läst här på nätet så stämmer mina symtom in under ångest..och stress. Jag tycker inte själv att jag är stressad fast vi har det kämpigt hemma med en hörselskadad son som vi inte vet om han kommer få behålla sin hörsel..

Vad jag har hört är medecin som inte är beroende framkallande inte något bra. Har själv fått utskrivet terralen (vet ej stavning) men vågar inte prata eftersom man kan få myrkryp m.m
Undrar hur citalopram funkar?! Vissa går man ju även upp i vikt av! :(

Här passar jag in.....men orkar inte skriva just nu...lägger er bland mina favoriter.
Skriver när jag har orken.

Jag har verkligen varit så otroligt glad då trots det är små korta promenader så är det ett stort steg för mig som under de senaste 4 åren har varit inlåst i lägenheten i 3 av dom. Så jag kände mig väldigt hoppfull och tyckte att det var ett stort steg för mig framåt tills jag nu får höra att jag förväntas klara av att jobba inom de närmaste månaderna och kommer då troligtvist inte få någon ekonomisk stöd längre. Känner mig så misslyckad och hjälplös och redo att ge upp eftersom det känns lite som att hur mycket jag än kämpar (och är själv stolt över mina framsteg) kommer det aldrig att bli bra nog verkar det som.
Just nu vill jag bara ge upp men har bestämt mig att inte göra det. Imorgon ska jag ut med hundarna som vanligt och försöka kämpa för att få min aktivitetsersättning och att få komma till en psykiatriker. Funderar även på att säga till FK att jag vill ha en andra åsikt av en PSYKIATRIKER i mitt ärende då läkaren (som är helt underbar och har hjälpt mig mycket) trotts allt bara är en allmän läkare i vc och kanske inte så insatt i just panikångest.
Vet inte om det kommer att hjälpa något men jag vet bara själv hur mycket värre jag kommer att känna mig och dom avslår min ansökan. Jag vill bara kunna få kontakt med psykiatrin och börja i lugn takt ta ett steg i taget mot att bli bättre.
När jag bodde utomlands bestämde jag mig för att börja jobba fast jag mådde dåligt fortfarande (även då pga. ekonomisk press.) Jag klarade bara av att jobba 2 månader och efter det rasade allt. Jag kände mig totalt misslyckad och hade självmords tankar och lämnade inte sovrummet på flera månader och i just efter det kunde jag inte ens lämna hemmet sen. Det var då min panikångest och socialfobi verkligen exploderade och jag vill bara inte att det ska hända igen nu när jag äntligen känner att jag mår så mycket bättre och har gjort för mig stora framsteg.

Detta kan ju inte vara rätt....en som skrev det till mig för ett tag sen..

"hur liten var du när du började få ångest och känna dig nere? enligt min läkare kan depression inte komma förrän efter 25års ålder (det vanligaste)"

va säger ni..när började alla ni förstå att ni var deprimerade eller att allt inte är som det borde eller va man ska säga?
 

Börjar med, Hej och välkommen. Välkomna alla nya, har varit borta en dag och pang (!) så är det massa nya.

strumpan, undrar vad din läkare baserade det uttalandet på? Det är ju allmänt känt att depressioner oftast börjar i tonåren. Jag var 17 när min första allvarliga depression kom. Fick antidepp och låg bara hemma helt apatisk i flera månader. Mamma hade stenkoll på att jag inte skulle skada mig själv. Hade haft ångest och depp sen några år innan. Har haft ångest känslor sen jag var liten.
Det var en konstig sak att säga av din läkare.  

Hej tråkigt att din son är hörselskadad, får ni använda teckenspråk eller hör han lite? Hoppas att medicinerna hjälper för dig ,jag håller tummarna. Du ska veta en sak, patienterna vet mer än läkare man kan diagnosen själv.

Hej jag hoppas att du får igenom din ansökan på aktivitetsersättning och att du får kontakt med psykiatrin snart och att du får en bra psykiatriker. Vad är de för ras på dina hundar förresten och hur gamla är dem ?? jag är tyvärr allergisk mot djur men jag bruka klappa hundar och katter ändå jag är en riktig djurvän kan inte låta bli att gosa med dem

Tack så mycket.

Läkaren skulle ringa mig igår efter kl.10 efter att han hade pratat med FK men han har fortfarande inte ringt upp :/

Mina hundar är båda av rasen Prazsky krysarik den ena är 3 och den andra 2 år gamla. De är så söta små tokrar som får mig att le varje dag med sina påhitt.
Vad jobbigt att vara allergisk, min man är allergisk mot katt men om han inte hade varit det skulle vi säkert haft iaf. en sån också. Jag är även en djurmänniska och skulle inte klara mig utan mina djur. Har alltid haft djur och jag red i 7 års tid men nu har ju även det varit omöjligt.
Men det är en av sakerna som jag saknar såå otroligt mycket och som är ett av mina mål: att kunna ta mig till ett stall och rida igen. Det är så terapeutiskt på något sätt, när jag rider så glömmer jag bort allt annat för en stund och lever i den lilla bubblan och det är så rogivande.
Så förhoppningsvist kommer jag att kunna göra det någon gång i mitt liv igen.