• Anonym (Småland)

    Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

    Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

    Denna tråden är för alla oss som lider av ångest, depressioner och andra liknande sjukdomar. 

    Jag vet att denna tråden betyder mycket för många av oss som skriver här. Innan jag startade våran första tråd så kände jag mig ensam om att må dåligt, men nu vet jag att vi är många fler än man kan tror som mår dåligt.

    Alla ni som har/har haft ångest/panikattacker/depressioner m.m. är jättevälkomna hit! Ni andra som kanske bara har frågor eller som har vänner/anhöriga som lider av detta är också välkomna...

    Alla ni underbara tjejer som skriver här inne. Ni är bäst, glöm aldrig det!!! Kämpa på för vi är starkare än vad vi tror.

    Hjärta


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-13 20:16
    Tänkte om vi skulle försöka oss på en liten lista på oss som skriver här inne...?

    Och lite snabb info om oss. Vet att vi försökte oss på en presentation av oss här inne innan, men det var så svårt att greppa vem som var vem ändå känner iaf jag... De som vill kan ju skriva lite info om sig själv, annars kan man bara skriva sitt namn/alias...?

    Ex på info kan ju vara namn/alias, Kön, Civilstatus, Barn?, Vart man bor, vad man lider av/diagnoser, om man jobbar, pluggar eller är sjukskriven...??
  • Svar på tråden Vi med ångest/panikattacker och depressioner...
  • Anonym (Småland)
    Anonym (sömnproblem) skrev 2010-07-06 21:49:11 följande:
    Det är hallucioner jag får när jag inte tar någon kanske?! Jag har så dålig koll på ångest o hallisar osv, eftersom ja aldrig haft något tills för 1år sen då det hände en fruktansvärd sak i mitt liv! Hur länge har du haft såna här problem?!
    Jag tror det skulle hjälpa dig att läsa böcker om ångest m.m. Mig hjälpte det jättemycket att läsa om det, att få en förklaring, för det är inte alltid som läkaren kan ge en bra förklaring. Jag har läst flera olika böcker... Främst om ångest/panikångest... Jag kan tipsa dig om några stycken om du vill... Men inte nu, för böckerna är i sovrummet och min man ligger där inne och sover nu, men imorgon, om du vill alltså...
  • Anonym (sömnproblem)
    Anonym (Småland) skrev 2010-07-06 23:45:08 följande:
    Jag tror det skulle hjälpa dig att läsa böcker om ångest m.m. Mig hjälpte det jättemycket att läsa om det, att få en förklaring, för det är inte alltid som läkaren kan ge en bra förklaring. Jag har läst flera olika böcker... Främst om ångest/panikångest... Jag kan tipsa dig om några stycken om du vill... Men inte nu, för böckerna är i sovrummet och min man ligger där inne och sover nu, men imorgon, om du vill alltså...
    Finns väl mycket att läsa om det på internet också?! Har läst en hel del, tror jag bara blir mer paranoid om jag läser om ångest?! Jag vet ju varför jag har dem. Men visst kan du skriva vad dessa heter! =)
  • Anonym (Småland)
    Maia skrev 2010-07-06 18:39:20 följande:
    Maddisen, raring. Vilken press din sambo sätter på dig! Du måste (!) tänka på dig själv. Mår han dåligt så borde han ju förstå att även du mår dåligt.. Ta upp en ev. inskrivning, tror du behöver det. Få vara ifred lite och bara tänka på dig själv och få rätt typ av stöd. Att inte tänka på vad din sambo säger för, hur kommer det sluta? Har du sagt till honom om de tankar du har? Vet han detta men ändå är så oförstående över allvaret? Tänk på DIG nu!

    Min sambo har sagt liknande men det pga sonen. Varken han eller jag skulle vilja att lillen får genomgå förra året igen. Men har man ine barn så behöver det ju inte bli samma stora ansvar för partnern att sköta allt själv för de behöver ju bara täka på sig själva om tex du eller jag blev inlagda igen. Orkar inte din sambo så är det tyvärr inte mycket att göra. Det måste vara hans val och du behöver trygghet och stöd, inte ultimatum och kränkningar. Skulle jag bli så dålig igen så vet jag vad som väntar (förmodligen) och har redan accepterat det. Låter kanske lite konstigt men...

    Jag vill inte att du ska må så dåligt. Önskar jag kunde ta bort det. Hoppas du inte tar illa upp av vad jag skrivit ganska hårt nu, vill inte såra eller pressa dig åt andra hållet. Vill dig bara väl, det hoppas jag att du vet vid det här laget.
    Varma kramar! 
    Vill du berätta vad som väntar dig om du blir så dålig igen som du var förra året?
    Kram
  • Anonym (Småland)
    Maddisen80 skrev 2010-07-06 19:43:41 följande:
    Jag ringde psykakuten precis, vilken jävla surkärring som svarade, hon sa eftersom jag har kontakt med psykiatrin i landskrona så är de inte säkert att jag får prata med någon där ,jag sa att jag har enorma självmordstankar och va påväg och ta överdos av mediciner igår,så sa hon sen på slutet men känner du att du inte kan vänta till på torsdag får du väl komma in
    Herregud säger jag bara... Jag vet av egen erfarenhet att det är sååå viktigt att man blir behandlad rätt, och att de tar en på allvar... Jag anser att hon du pratade med gjorde väldigt fel när hon inte lyssnade på dig. Om någon säger att hon vill ta överdos, som du sa till henne, så säger man inte till den personen att vänta tills på Torsdag... Jag tycker med att du ska anmäla henne, prata med hennes chef eller nåt, om du orkar alltså...
    Kommer du åka in till psykakuten iallafall?!
    Tänker på dig. Kämpa på, och skriv av dig hur mycket du vill här inne, vi finns här för dig, lyssnar, stöttar så mycket vi kan... Du är värdefull och vi tycker om dig så mycket. Du verkar vara en så omtänksam och underbar person Maddisen, du svarar/stöttar alla oss här inne, kanske mest av alla (hoppas att ingen annan blir ledsen på mig nu när jag skriver det... ). Massa kramar från mig till dig
  • Anonym (Småland)
    Anonym (sömnproblem) skrev 2010-07-06 23:48:00 följande:
    Finns väl mycket att läsa om det på internet också?! Har läst en hel del, tror jag bara blir mer paranoid om jag läser om ångest?! Jag vet ju varför jag har dem. Men visst kan du skriva vad dessa heter! =)
    Ja absolut det finns massa att läsa omd et på nätet med. Det är bara att där är det ju ibland svårt att skilja på seriösa och oseriösa sidor/folk som skriver har jag märkt...

    Letade lite på bokus och hittade några av böckerna som jag har läst...

    Denna boken är den bästa som jag har läst än så länge:
    http://www.bokus.com/bok/9789163154812/angest-om-orsaker-uttryck-och-vagen-bort-fran-den/

    Denna är bra med. Den tar upp flera olika diagnoser:
    http://www.bokus.com/bok/9789172320109/fri-fran-oro-angest-och-fobier-rad-och-tekniker-fran-kognitiv-beteendeterapi/

    Denna har jag inte läst, men den verkar bra:
    http://www.bokus.com/bok/9789153426448/tank-om-jag-ar-knapp-om-angest-panik-fobier-och-tvangstankar/
    Samma med denna, har inte läst själv, men den verkar väldigt bra:
    http://www.bokus.com/bok/9789127082304/befriad-fran-angest-sa-overvinner-du-oro-och-panikkanslor-och-tar-makten-over-ditt-liv/

    Är det någon annan som har tips på böcker eller kanske på någon bra sida på nätet att läsa om ångest m.m. på?!
  • Anonym (sömnproblem)
    Anonym (Småland) skrev 2010-07-07 00:12:36 följande:
    Ja absolut det finns massa att läsa omd et på nätet med. Det är bara att där är det ju ibland svårt att skilja på seriösa och oseriösa sidor/folk som skriver har jag märkt...

    Letade lite på bokus och hittade några av böckerna som jag har läst...

    Denna boken är den bästa som jag har läst än så länge:
    www.bokus.com/bok/9789163154812/angest-om-ors.../

    Denna är bra med. Den tar upp flera olika diagnoser:
    www.bokus.com/bok/9789172320109/fri-fran-oro-.../

    Denna har jag inte läst, men den verkar bra:
    www.bokus.com/bok/9789153426448/tank-om-jag-a.../
    Samma med denna, har inte läst själv, men den verkar väldigt bra:
    www.bokus.com/bok/9789127082304/befriad-fran-.../

    Är det någon annan som har tips på böcker eller kanske på någon bra sida på nätet att läsa om ångest m.m. på?!
    Tack vad snällt av dig=) Ska kolla lite imorgon.. Tog min sömntablett precis så ska lägga mig om 5minuter...
  • Anonym (Småland)
    Maddisen80 skrev 2010-07-06 13:21:00 följande:
    hej tackar så mycket för stödet ,de behövs ,min sambo sa blir jag inlagd så gör han slut med mig för han orka inte att jag må dåligt ,då mår han dåligt med säger han.
    Han säger ju säkert så för att han tycker att det är sååå jobbigt att du är sjuk, men han inser nog inte att han gör det ännu värre för dig...? Jag tycker du ska prata med honom, säga vad du tycker om att han säger såna saker, om att det får dig att må ännu mer dåligt... Kan han inte läsa på nätet om hur det är att vara psykisk sjuk, eller läsa någon bok kanske om det... Men, det är nog omöjligt att förstå hur det är att må psykiskt dåligt, om man inte själv har mått dåligt psykiskt...
    Men jag tycker som någon mer skrev (Maia?!) att du måste ju absolut tänka på dig själv, om du känner att du behöver bli inlagd, så se till att du blir det... Tänk på dig, det är ditt liv och det är du som måste få den hjälp du behöver... Hade du haft en fysisk sjukdom hade han ju inte sagt så här, eller vad tror du...? Ingen som säger till nån med ex cancer eller hjärtproblem, att de inte får bli inlagda på sjukhus, för då mår den andra personen för dåligt... Du behöver någpn som stöttar och hjölper dig, inte som gör det värre... Nu babblar jag bara, ska lägga mig och sova nu. Vi hörs imorgon. Kram
  • Maia

    Maddisen, fy f*n vilken subba! Har själv råkat ut för såna ibland. Du kan ju prova ringa igen så kan det vara nån annan som svara, annars kan du säga att du ringt fel. ;) Jag har ringt nån ggn och sagt att jag bara behöver prata, inte åka in, så då har vi bara talat i telefon (med den som svarar).
    Hoppas du åker dit ändå om det behövs. Det var en idiot du råkade på och hon kan nog vara den enda där..
    Du skulle iväg imorgon iaf? Varma kramar. 

  • Maia
    Anonym (Småland) skrev 2010-07-06 23:58:15 följande:
    Vill du berätta vad som väntar dig om du blir så dålig igen som du var förra året?
    Kram
    Oj! Ska hålla det lite kortfattat, blir för långt annars. Det blir lite rörigt då jag inte har så mycket minne.
    Fick sonen -08. mådde dåligt redan innan graviditeten så jag var redan i kontakt med psyk.
    Mammaledig 2 månader. Jan.-09 blev jag inlagd. Vet ej varför, vet inte hur länge. Var inlagd till och från tills nov.-09. Som mest var jag nog utskriven 2 veckor innan jag blev inlagd igen. Ok, nog om det.

    Jag vet inte vad som hänt och hur jag mådde och vad jag gjorde. Det jag vet är: skadade mig mycket, gjorde 3 su-försök, shoppade så sambon tog kortet för mig. Blev utredd av soc men det gick bra då sonen har en stabil pappa och ett stort tryggt näverk i min familj. Låg på sammanlagt 4 avdelningar, där det fanns plats, i olika städer runt där jag bor. Både låsta och öppna avdelningar.

    Jag tänker och tänker nu men allt är mest ett stort svart hål för mig. Fick prova så mycket olika mediciner så jag vet inte vad jag har provat eller vad jag bara hört talas om. Fick 12 ECT behandlingar, funka inte, tror det är det som sabbat minnet för mig men det finns inte många läkare som skulle erkänna det. Minns knappt min förlossnin, hur det kändes när de lade sonen på min mage, bröst. Det känns lite jobbigt. Har inget minne från flera år till baka, det kommer små bilder lite här och där. Det jag "minns", fast ja minns inte, är vad folk sagt till mig att jag gjorde och hur jag betett mig.

    En sak jag minns är min första överdos. Måste se det roliga i det, är som en rolig historia om nåt lustigt i ens liv. ;) Jag hade tagit, jag vet inte hur mycket piller och satt där och funderade innan de började verka. Ringde 1177 och frågade om de piller jag tagit räckte för en överdos som jag inte skulle overleva. *lol* Hon fick till slut reda på mitt namn och adress så ambulans kom hit. Minns också att jag var in till sambon, väckte honom och sa att ambulans var på väg och jag skulle jämt till sjukhuset en sväng. (förlåt men jag tycker detta, mitt i allt, är så komiskt. ;)) . Det blev magpumpning tror jag för jag kommer ihåg en slang som var ner i min hals.
    Som sagt, småglimtar men inte mycket mer. 

    Su-försöken jag gjorde var för att jag ärligt trodde att alla skulle ha det bättre utan mig, speciellt min son. Tyckte det skulle vara bättre om jag försvann och sambon träffade nån annan som kunde bli en bättre "mamma" än jag. Jag var i en helt annan värld.

    Kommer inte på mer men jag utsatte min familj med väldigt mycket oro och så. Sambon fick ensam ta hand om sonen plus att han hade mig som han... tja... Mamma fick ständigt vara beredd att slänga sig i bilen när jag gjorde nåt för att antingen köra mig till sjukhus eller följa med i ambulansen.

    Detta känns långt och rörigt så jag sammanfattar det bara med att det var ett dåligt år. Jag är inte rädd för om ni undrar över nåt, det är bara att fråga. 
  • Anonym (Småland)

    Maia: Tack för att du delade med dig av vad som hänt dig. Jag blir så ledsen när jag läser om vad du har varit med om... Har sagt det innan och säger det igen, jag beundrar dig för att du har klarat av allt du har varit med om, och att du kan vara en bra mamma nu åt din son och att du kämpar och kämpar... Vad var det (med mig) skrev, styrka är inte att orkar gå vidare, styrka är att gå vidare fast man inte har ork till det (eller nåt sånt)...
    Jag trodde du menade, med det du skrev i slutet av detta:

    *Min sambo har sagt liknande men det pga sonen. Varken han eller jag skulle vilja att lillen får genomgå förra året igen. Men har man ine barn så behöver det ju inte bli samma stora ansvar för partnern att sköta allt själv för de behöver ju bara täka på sig själva om tex du eller jag blev inlagda igen. Orkar inte din sambo så är det tyvärr inte mycket att göra. Det måste vara hans val och du behöver trygghet och stöd, inte ultimatum och kränkningar. Skulle jag bli så dålig igen så vet jag vad som väntar (förmodligen) och har redan accepterat det. Låter kanske lite konstigt men...*

    Jag trodde du med detta menade att din sambo inte kommer stanna kvar hos dig om du kommer bli så dålig igen?! Men du menade mer att du vet vad du kommer att behöva gå igenom, om du blir så dålig igen?! Förlåt om jag frågar för personliga frågor, om du tycker det få du bara säga till... Ok?!

    Kram

Svar på tråden Vi med ångest/panikattacker och depressioner...