• Me like coffee

    AP-snack & babbeltråd

    Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.

  • Svar på tråden AP-snack & babbeltråd
  • Makadam
    Kryssarinnan skrev 2012-01-12 17:51:03 följande:
    Jag tänker lite på det som Lars H Gustavsson skriver i "Växa, inte lyda" om att ignorera ett beteende - men att självklart inte ignorera personen. Om man tycker att ett beteende är dumt, eller inte går att förklara eller anar att barnet bara måste få skrika ur sig sin frustration lite så kan det bästa att göra bara vara att inte bemöta beteendet. Man kan försöka att säga något konstruktivt, men sedan hålla sig i närheten, stödja och vara tyst. 

    Min son älskar frukt och han kan gå i spinn om jag säger att just äpplen har vi tyvärr inga idag men han kan gärna få en banan istället. Då kan han småskrika och gnälla på ett otroligt irriterande sätt för oss föräldrar, och vi vet att för allas skull är det bäst om vi inte säger så mycket just då. Det finns ingen anledning att bemöta gnället i sig för det finns inget konstruktivt att säga. Fast ibland säger vi till honom att inte gnälla, om det blir för mycket. 

    Gnäll är ju dock så klart något annat än djup besvikelse eller ett utbrott.  Hur bemöter ni gnäll? 
    Gnäll uppstår här ibland när ytterkläderna ska på, och gnället är verkligen en speciell form av "ljud".
    Jag brukar se till att "lösa" problemet snabbt (ofta handlar det om dragkedjan som ska upp otroligt fort, eller gummibandet under foten ska bort - d v s jag vet ju vad det handlar om och kan fixa det) men klart det har hänt att jag själv håller på att få värmeslag innan jag kommer utanför dörren och sagt något korkat som "Näe, inte det där ljudet..." Ingen guldstjärna till mig då.

    Självklart håller jag med dig om att gnäll är något annat än ilska/besvikelse och man känner ju sig barn och känner igen reaktionerna.

    Annars så blir det ibland som fågelungarna skrev: härmar det och så börjar vi flamstramsa istället med löjliga ljud. Dock så känner jag personligen att det är fel av mig att göra så. Dottern börjar alltid skratta men det känns som om jag förlöjligar hennes uttryck.
  • Me like coffee

    Här hemma har vi nu haft det mycket lugnare. Dottern har valt att vara hemma från dagis hela veckan så då har vi sluppit utbrott i och med hemgång därifrån. Vi har lekt i snön, promenerat, pysslat, läsa böcker, sett på film, byggt tågbana och lego i mängder och haft det alldeles utmärkt mysigt! Hon har varit mycket stabilare i humöret och vi har bara haft total härdsmälta en enda gång (idag då hon kom på att hon trots allt ville gå på dagis efter jag ringt och sagt att hon skulle vara ledig). Sen vet jag inte om det har varit lugnare för att hon har fått vara hemma eller för att jag har varit på lite stabilare humör... Svårt det där med hönan och ägget ni vet . Hur som helst så njuter vi av att ha det lite lugnare. Sedan har vi tagit ett stort steg mot förändring i vår familj vilket har lett till mitt mycket stabilare humör, också mycket skönt!

  • Makadam
    Me like coffee skrev 2012-01-19 10:44:57 följande:
    Här hemma har vi nu haft det mycket lugnare. Dottern har valt att vara hemma från dagis hela veckan så då har vi sluppit utbrott i och med hemgång därifrån. Vi har lekt i snön, promenerat, pysslat, läsa böcker, sett på film, byggt tågbana och lego i mängder och haft det alldeles utmärkt mysigt! Hon har varit mycket stabilare i humöret och vi har bara haft total härdsmälta en enda gång (idag då hon kom på att hon trots allt ville gå på dagis efter jag ringt och sagt att hon skulle vara ledig). Sen vet jag inte om det har varit lugnare för att hon har fått vara hemma eller för att jag har varit på lite stabilare humör... Svårt det där med hönan och ägget ni vet . Hur som helst så njuter vi av att ha det lite lugnare. Sedan har vi tagit ett stort steg mot förändring i vår familj vilket har lett till mitt mycket stabilare humör, också mycket skönt!
    Låter kanon!
    Jag tror att det är en kombination av hönan och ägget då jag förstått det (och som du själv skriver) uppstått stressande situationer iom lämna/hämta på dagis.

    Jag tror så här: när hon är hemma med dig en hel dag så får hon fler/mer tillfällen med dig, mer tid med dig, och att varken du eller hon behöver klämma in all er tid tillsammans på eftermiddagen. (Nu vet ju inte jag hur länge om dagarna hon är på dagis annars?) Hon kan "tanka på" hos dig, i din närvaro, under hela dagen.
    Vad tänker du om det?

    ...och så blir jag vääääldigt nyfiken på vad det är för förändring ni gjort tillsammans hela familjen?
  • Makadam

    Ang stabilt humör och kost;

    frågade er tidigare här inne om hur/och vad ni tänker om det ni äter och hur det påverkar er?

    Här dricker vi gröna smoothies, äter en del raw food och minsta möjliga tillsatser.

  • chokladkaffe

    Skrutt, blir glad att höra ni har bra dagar! Vi har fått det bättre sen vi började dela på lillebror o jag får sova ordentligt. Amning dör nog ut strax men det får vara så. Peap, klart kost är viktigt. Har det förvisso alltid varit för mig som tränar mkt. Det är det ju för alla egentligen. Det där med tillsatser tänker jag mkt på och att det ska vara rena råvaror. Rött kött max en gång i veckan o sällan sällan korv o sånt. Sista året har mina surdegar dött men annars blir det sånt. Socker går bort här förutom i form av frukt. Tror bröd, processad mat o socker är bovar till mkt orkeslöshet o dålig mage. Fast när vi har tuffa tider här handlar det ju mest om att äta alls

  • k girl

    ...och här är vi matlagningsfantaster och bor på ett skogsbruk som jakt- och fiskerättsinnehavare, självförsörjande vad gäller somligt. Köper lokalproducerat i så hög utsträckning som möjligt.

    Min man är diabetiker, vi är noggranna med att äta varierat och nyttigt och varierar oss mellan kött, fisk och vegetariskt. Lite socker av förklarliga skäl. Om ni äter raw food är vi "slow food".

  • chokladkaffe

    Storebror här har oerhört svårt för förändringar överhuvudtaget. Är vi hemma vill han inte gå ut, inte till dagis ingenting. När jag ska hämta där vill han inte gå hem. Han är också så underbart spontan och lever i nuet. "Jag vill ha sojamjölk", Den är slut svarar jag, vi köper mer sen...följs av ett uppriktigt skrik/gråt attacka varpå jag säger "du vill ha sojamjölk nu"..."mmmmhhh" svarar han snyftande. Så här är det hela tiden. Så för vår del kan vi inte göra nånting om han inte får bli ledsen/arg/hysterisk över förändringar. 

    Det enda jag vet om raw food är att det inte ska hettas upp över nån viss grad. Personligen har svårt att ta till mig trender på det sättet. Jag vill ha lagad mat och alla mina förändringar ska kunna hållas livet ut. Tror inte på att göra nån förändring om den inte kan vara beständig. Men det finns säkert många fördelar med raw food som jag inte känner till   

  • Me like coffee

    Ja, det är onekligen skönt med en lite lugnare och mer harmonisk period. Jag behöver verkligen vila från att känna mig som en helt värdelös mamma . Ja, kanske är hon lugnare för att hon får vara hemma och umgås mer tillsammans med mig och lillebror. Kanske är hon lugnare för att vi slipper övergångarna från dagis till hemma. Kanske är det mitt stabilare humör. Förmodligen är det en salig blandning av allt. 

    Madeleineh: Jag känner igen det där med förändringar även om dottern i fallet med något som är slut nästan alltid svarar "då får vi köpa det", så där är hon nog lite "enklare". Dottern har dock mycket svårt att avbryta det som är roligt (åka rutschkana på ICA, vara på dagis, vara på bibblan etc) och det är såååå ofta som det leder till totalt breakedown i en timmes tid. Nu när jag har lillebror så drar jag mig faktiskt från att göra dessa saker när jag är själv. Tyvärr! Hoppas jag blir bättre på det när lillebror blir större, nu är det ju fortfarande ganska oförutsägbart med honom. Arg, besviken och förtvivlad måste de ju få bli men just nu är det lite för mycket för mig att hantera det + en ledsen bebis mitt i offentligheten

    Vad gäller mat så är vi normalt sett ganska medvetna vad gäller matintaget men det går ner en del mindre nyttigt också med jämna mellanrum . Äter gärna fisk och vegetariskt, köper gärna ekologiskt, bakar oftast eget bröd osv. Nu med bebis så har det helt klart blivit sämre mat. Jag vill alltid laga från grunden men just nu är jag inte alltid så genomtänkt tyvärr. Men det kommer tillbaka när lilla blir större och det finns lite mer tid för matlagning.

    Ja Peap, det stora steget mot förändring... Jag återkommer om detta Det är inte helt beslutat ännu och vi vet inte så mycket än, men när jag vet så återkommer jag! 

  • msKitten
    chokladkaffe skrev 2012-01-20 14:27:14 följande:
    Storebror här har oerhört svårt för förändringar överhuvudtaget. Är vi hemma vill han inte gå ut, inte till dagis ingenting. När jag ska hämta där vill han inte gå hem. Han är också så underbart spontan och lever i nuet. "Jag vill ha sojamjölk", Den är slut svarar jag, vi köper mer sen...följs av ett uppriktigt skrik/gråt attacka varpå jag säger "du vill ha sojamjölk nu"..."mmmmhhh" svarar han snyftande. Så här är det hela tiden. Så för vår del kan vi inte göra nånting om han inte får bli ledsen/arg/hysterisk över förändringar. 

    Det enda jag vet om raw food är att det inte ska hettas upp över nån viss grad. Personligen har svårt att ta till mig trender på det sättet. Jag vill ha lagad mat och alla mina förändringar ska kunna hållas livet ut. Tror inte på att göra nån förändring om den inte kan vara beständig. Men det finns säkert många fördelar med raw food som jag inte känner till   
    Vad jag känner igen mig i din beskrivning av storebror. Min stora kille är likadan. ALLT måste förberedas, pratas om.

    Just nu är vi inne i en rätt så återigen jobbig period...mest för storebror såklart men även för oss andra. Efter att ha haft ett lugnt halvår är storebror återigen i en utvecklingsperiod, jag tror den kallas 4-års trotsen. Svartsjukan mot lillebror har fått nytt bränsle och den här gången är det med råge! Lillebror blir slagen och spottad på, puttad på och kramad alldeles för hårt. Såhär är det hela tiden då de är tillsammans. Jag bekräftar och bekräftar och bekräftar storebrors känslor, punktmarkerar på ett snällt sätt. Men när det inte blir någon förändring efter elva miljoner tillsägelser så brister det för mig och för maken....det blir så himla tråkigt.

    Om jag ska vara uppriktig så tycker jag att vardagen med BÅDA barnen hemma är mest pest faktiskt. Jag orkar inte det. Det är så mycket 

    "Jag vill inte att du ska göra sådär" 
    "Jag vill inte att du ska slå lillebror"
    "Jag vill inte att du ska putta lillebror"
    "Slå inte lillebror"

    osv osv

    De måste säras på HELA TIDEN och jag måste hålla ett vakande öga på dem jämt. Det har liksom blivit så att jag måste skydda lillebror för storebror och så vill jag inte ha det. Det blir ju helt skevt. Och storebror känner sig som den konstant skyldige....

    Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är helt slut. Jag tycker inte om att ha dem hemma tillsammans. För det blir så mycket bråk och tjafs hela tiden. Men man kan ju inte leva så och dessutom är det ju inte så en familj ska leva tänker jag. Vi är ju EN familj, inte två liksom.

    Inget blir ju bättre av att lillebror vaknar 511 gånger per natt och skriker och gråter....Jag måste lägga mig med honom vid 20 och sova, för jag orkar inte annars.

    Blä...jag längtar tills de blir lite större. Jag hoppas de börjar kunna leka tillsammans. Och faktiskt tycka om varandra. Som det är nu är jag helt nedstämd av hur det är mellan dem. 

     
  • msKitten

    En sak till, storebror tar så illa vid sig då han blir tillsagd. Han skriker och spottas och slåss.....fastän vi bekräftar och bekräftar och bekräftar. Är det någon som känner igen det? Jag vet inte hur jag ska hantera det. Oftast så säger jag och gör ingenting, bara typ: jag ser att du är arg, men jag vill inte att du ska slåss, det gör ont.

    Men inget hjälper. Det är likadant hela tiden ändå. Det känns som att man gör  allt fel, inget förändras. Jag är lite nedslagen faktiskt :( 

Svar på tråden AP-snack & babbeltråd