Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
. Det handlar inte alls om lillkillens anknytning utan att din man känner oro för att han kanske inte kan trösta så lätt och snabbt som du.....och vad händer då.....? Förstår du vad jag menar? Han är osäker och rädd för att inte räcka till och inte riktigt vet vad han ska göra om lillkillen är missnöjd på natten. Det handlar ju inte om dig och din resa eller om lillkillens anknytning . Han är rädd för att vara otillräcklig. DU vet att han är tillräcklig och att din lille kille kommer att ha det fint med sin pappa......även om han skulle bli ledsen och vilja ha tutte på natten. Din man är inte riktigt lika säker på det. Kanske kan ni börja i den ändan......peppa pappa kring hur fin och kompetent han är som just pappa . Vi mammor har ju en väldig fördel som ammande. Vi har ju liksom i stort sett alltid en tröst som fungerar i alla lägen.
MsKitten: Vad roligt med en resa!
Jag förstår din mans rädsla över att inte räcka till och kunna trösta lilla mitt i natten. Jag känner också igen den rädslan från min egen man. Det ÄR jobbigt att inte räcka till. Det ÄR jobbigt att känna att JAG inte är det som barnet vill ha just nu och det ÄR jobbigt att gå och oroa sig för att det kanske kommer att bli så. Oerhört stressande att bara oroa sig. Det behöver ju faktiskt inte bli så (även om det kanske är troligt?) men bara oron över att det eventuellt kommer att ske och då känna att jag inte har det som behövs är ju en väldigt jobbig och stressande känsla. Men rädslor är ju också något man måste övervinna. DU känner att ditt barn är trygg med sin pappa och DU känner dig trygg att åka. Men din man känner inte det. Så jag tror som Flickan och Kråkan att det är i den änden ni bör börja. Prata om det och diskutera hur det känns för honom. Berätta att DU vet att han fixar det, att det är OK att sonen blir ledsen och att det är OK att känna rädsla över att inte räcka till.
Men är det Ok att sonen blir ledsen?
Jag kände lite samma grej, det är msKittens make det handlar om, inte sonen egentligen. Han fixar det. Å andra sidan är ju maken förälder och det ska kännas rätt för honom också. Bra är nog att reda ut vad han är rädd för, hur han kan hantera det osv och sätta det i perspektiv vad det gör för dig att åka och vad det gör för dig att inte åka.
STort grattis K-girl!
Jag sitter och ältar födelsen av min dotter och jag känner mig helt knäckt.
Två år senare och jag känner mig som en bluff. Jag har hela tiden känt att jag haft en fin bild av det, ett fint minne. Nu har jag läst på om en massa saker (för att våga göra det igen, då jag förlorade en del blod) och ju mer jag läser ju mer knäckt blir jag. Jag känner nu att jag gjorde allt fel och jag vet ju att det var jag som var orsaken till allting.
Fan.
Det känns så jävla orättvist! 
Hur är det med dig? VAd hände, är du gravid igen? Funderingar?
Tänk dig att du har en bebis på fyra mån och uppåt. Dvs en som har lämnat det där första sova-nästan-jämt-stadiet, men som fortfarande har stort sömnbehov om dagarna. Det är den tid på dagen då barnet brukar behöva sova, och du har sett en stund att bebisen börjar bli trött. Bebisen ammar och somnar nästan, men vaknar upp igen när du ska sätta den i selen/lägga i vagn eller var den nu ska sova. Plötsligt verkar den vara pigg igen och ser inte alls ut att behöva sova. Vad gör du?
Min syster och jag har lite olika synsätt på den här situationen, och hon pikar mig emellanåt. Vore spännande att höra hur ni skulle göra.
fågelungarna, ett så litet barn som fyra månader tänker jag spontant reglerar det där själv. Då sov våra barn helt fritt. Nu med en 11-månaders skulle jag sätta honom i selen och vagga honom i försök att få honom att somna, går det inte hade jag inte hetsat upp mig så mycket över det heller. Fyra månader, njuter man inte av att det går att ta sånt med ro då
Fågelungarna: Jag väntar till hen verkar bli trött igen eller om jag är påväg någonstans får hen vara i sjalen och ofta somnar lillebror under promenadens gång (han har precis börjat acceptera att vara vaken i sjalen).